Årets sista inlägg

Nu signar jag off och sätter mig i bilen och kör mot Askersund. 2011 får sammanfattas i morgon 2012 eller någon annan dag. Jag vill bara tillönska er alla ett riktigt gott nytt år! Var lagomna i intag av både mat och sprit så mår ni bra.

Detta skriver Håkan
som vet

Sista fredagen 2011

Och vi klev upp sent för andra dagen i rad, jag och mina löss (döttrar såklart). Käkade lite frukost och blev osams över vem som skulle städa vad. Tuva gick och lade sig på sitt rum till slut och skrek så fort jag närmade mig. "Gå ut! Här är så jävla stökigt så du vill väl i alla fall inte vara här!!!" Och så vidare.

Som tur var ringde Per-Anders och Julia och ville ha hjälp med en gitarromsträngning och med dem i huset kunde vi bryta den negativa spiralen. När strängarna var bytta hann vi till och med spela ett par låtar. P-A visade sig också vara en riktig hårdrockskonnäsör med förkärlek för både Ozzy, Black Sabbath och Thin Lizzy.

Tuva tog cykeln till mina föräldrar sen och Agnes och jag åkte och handlade mat, en bok och lite vin till nyårsafton.

Nu har jag sett på spåret och uppskattat det och alldeles strax ska vi börja kika på en ny tv-serie som heter "Terra Nova" och som i alla fall på pappret låter jäkligt spännande. Jorden håller på att gå under på 2200-hundratalet och människor sänds tillbaka till dinosaurietiden för att "börja om". Vi får se hur den är.

Lugn och skön mellandagstorsdag

Idag sov jag till halvelva. Ovanligt nuförtiden, men jag var uppe sent och såg den där hockeymatchen och jag antar att det gjorde sitt till. Straffvinst till slut och riktigt spännande.

Tuva och Agnes kom hit dag och stannar till på nyårsaftons dag, sen ska de till Lise och fira nyår. Själv ska jag åka till Askersund och fira med Johan och Katarina och det ska bli trevligt på alla sätt och vis. Hummern är inköpt och sedan ska det bli gulaschgryta med apelsinmajonäs och hemgjord glass. Kan väl inte bli bättre.

Jag fick min ipad idag, mipplade lite med den förstås, men barnen har lagt beslag på den mest. Nå, jag får väl i alla fall ha den när jag är själv här hemma.

Snart dags för Sverige-Schweiz

Apropå katter...

Jag hoppas så klart på seger för våra svenska småkronor.

Eljest har dagen varit stilla och lugn, lite tv, lite tvätt, lite läsning. Det är faktiskt skönt att bara vila och vara. Och katterna håller mig sällskap och de är förstås jättemysiga, fast idag har de klättrat i "granen" så syntetbarren har fallit som snöflingor.

Höj min skatt Lennart Eriksson!

Jag blir alldeles matt när jag hämtar in tidningen och läser artikeln om Lennart Erikssons syn på kommunalskatten i Kumla. Susanne K reagerade förresten också.

Om pengarna inte räcker till kärnverksamheterna så kanske man ska låta bli att förbygga sig på projekt som Sjöparker, Lyxbadhus och Växthus. Det är klart att sånt kostar skattepengar, hur mycket man än försöker dölja det i dunkla beskrivningar om vilken del av kommunkoncernen som tar kostnaderna. Bara driften av badhuset kommer att generera kostnader som gör hela bygget oförsvarbart. Vet ni hur många skattekronor som kommer att gå åt till att subventionera de glada badarna? Jag tror ni skulle bli förvånade.

Nu resonerar Eriksson om "höjd skatt" som något absolut, som något som inte funkar därför att verksamheterna rättar munnen efter massäcken och gör av med mer pengar om de får mer pengar att göra av med. Vad är det för märkligt cirkelresonemang? Är det inte precis det de ska göra?

Om höjd skatt är ett bra alternativ eller inte beror naturligtvis på flera saker, varav ingångsparametern "dagens skattesats" torde vara den viktigaste. Vår kommunalskatt är låg idag.

Räcker inte pengarna till så kan man göra på två sätt; öka intäkterna eller minska kvaliteten. För mig är det solklart vad jag väljer. Jag betalar gärna en krona till i skatt för att få en kommunal verksamhet med god kvalitet. Jag är säker på att de flesta av Kumlas invånare gör detsamma. Vi vill att våra barn ska ha det bra i förskolan och i skolan, vi vill att våra gamla mammor och pappor ska ha en bra hemtjänst och en bra hemsjukvård, vi vill att det ska finnas tillräckligt med pengar för att kommunen ska kunna betala ut försörjningsstöd till de som behöver det utan att socialförvaltningen ska behöva gå back varenda år.

Det enda förbehållet jag har är att jag inte vill se några fler hybrisbyggen i Kumla. Inte så länge vi exempelvis har 100-åriga skolor som ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig men som inte åtgärdas. Ta hand om det som redan finns innan ni börjar på ny kula.

Fantastisk insändare

Vissa åsikter förtjänar att mötas med ironi. Den här är inte ny, men trots det alldeles briljant.

Oj oj oj, nu blev det nästan lite vågat...

Börjar inse att det där tvåtusende inlägget närmar sig, och i och med det också stunden när jag lovat min dotter en något snyggare och tidsenligare blogdesign. Tänkte, jag kan väl pröva att göra ett blog-huvud i alla fall. Det blev inte särskilt bra, men nu får det sitta där, så jag får tid att vänja mig och kanske hitta på något bättre.

Jag har dessutom ändrat etikettlistan till ett hypermodernt moln och bytt "veckans motto" som sett likadant ut i tre år nu tror jag. Men nu törs jag inte hitta på mer stolleprov idag, för då kan det hända att jag inte känner igen mig nästa gång jag ska gå in och skriva.

Oj vad trött jag varit idag

Kanske lite efterreaktion på julfirande och andra festiviteter. Jag vaknade dessutom tidigt och det var ju alldeles idiotiskt eftersom jag lade mig sent.

Lise ringde och ville ha hjälp med inköp och ihopsättande av hemmabiosystem så det blev en tur till ett överfullt Elgiganten. Vi kom därifrån med en Sony Bluray-spelare och en hel massa högtalare. Dock inte med rätt sladd till teven visade det sig, så Lise fick åka till Marieberg en gång till medan Agnes och jag micklade med diverse andra sladdar. Till slut fick vi i ordning på det hela i alla fall.

Nu ska jag sätta på kaffe och slå mig ner framför teven och se Sverige-Lettland i juniorhockey-vm.

Dagmar ryter i här utanför, men jag tog mig i alla fall hem helskinnad

Hem från en jättetrevlig kväll hos Bertil och Ylva. Trevligt sällskap av Peter & Anneli, Peter M och Lena och så värdparet själva förstås. God mat, gott vin, tända ljus och värme, allt man kan önska sig helt enkelt. Men jäklar vad det blåste på hemvägen. Undrar hur dom har det i Norrland.

Trött och mätt, men belåten...

Jodå, vi fick i oss julmaten. Jag kan inte tänka mig en enda sak som saknades på julbordet. Det innebär att jag är mätt än och inte längtar efter en enda liten skinkmacka, trots att klockan är över tio. Klappar fick vi också, så det räckte och blev över. Coolaste klappen var kanske Agnes Coldplaybiljett, men Tuvas Les Paul-ukulele kom inte långt efter... Jag fick både rivjärn och filt, precis som jag önskat mig. En prenumeration på NA också av föräldrarna, traditionsenligt. Det är ju bra att ha en lokal morgontidning, men jag frågar mig faktiskt ibland om den är prisvärd nuförtiden. Jag har ju DN på helgerna och det känns som om den är tre gånger mer innehållsrik.

Nu läser Agnes på sitt rum och Tuva har somnat framför teven. Själv tänker jag göra så absolut lite som möjligt. Det är tillåtet på julafton.

Julafton är nära...

Kissarna och jag har haft julmys tillsammans, det är baske mig inte det sämsta att ha två små djur på bröstet, spinnande och durrande som de värsta ångmaskiner. Sånt lyser upp ett kärlekstörstande hjärta hos en snart 49-åring. Lite kattmat bara, och lite klapp under hakan, så älskar de dig oförbehållslöst. Gott så!

Nu önskar jag dig en riktigt god jul! Ta hand om dig själv och de dina, om du har några. (Det hoppas jag så klart att du har.)

Jullåten ultimativo!

Dags igen. Inget ger mig mer julstämning än den här... Håll till godo!

På begäran; GRANEN!!!

Kungen av kitch!

Jag har idag införskaffat en alldeles äkta bländvit plastgran med kulörta led-lampor! Detta fantastiska objekt pryder nu vårt vardagsrum. Katterna kan klättra som de vill och vi behöver inte oroa oss för vattenmassor på golvet ifall den skulle välta. Inte barrar den heller. Ett lyckat inköp av den goda smakens mästare.

Dessutom har vi julstädat lite grann och ägnat kvällen åt den traditionella köttbullestekningen. I år är köttbullarna godare än någonsin, de är smaksatta med vitlök och "devils mustard" som var en del av delikatessgåvan jag fick av vännerna vid Åbytorps förskola.

Jag räknar ner

till ledigheten...

Den här dagen innehöll både "jobb-jobb" och trevligheter som paketutdelning och julfika. Jag ska jobba torsdag också, men sen får det baske mig vara nog på en vecka eller två. Det ska bli så himla skönt att bara få vila. De är vad jag tror att de flesta människor behöver just nu, i vinterns allra mörkaste tid. Det där med julafton kan man väl hantera som man vill och orkar...

Tuva har med sig Tuva hem ikväll, det måste vara härligt att vara nio år och bästa kompisar och ha kompishalsband och kolla på film och ta ett bad ihop och leka lite med katterna. Tuva F var kvällströttare än Tuva B-S kan jag säga, så min annars så enträgna dotter hängde med och lade sig strax efter halvtio, trots att de fått jullov och kan sova länge i morgon. Skönt för dem.

Agnes var också tidig i säng. Själv ska jag gå och knyta mig nu, några minuter över tolv. Det ska bli jätteskönt.

Åh vad längtan blev stor...

14/12 2012 har "Bilbo" premiär. Såg just trailern och fylldes av längtan efter att få återse de där figurerna igen. Du kan titta här. Gör det! Hör Gollum väsa!

Lite "före-jul-radio"

Går att avlyssna här. Mattias och jag pratade julglädje och skolinspektion. Dessutom avsjöngs "Hövva för en julafton".

Julveckan inledd, måndag avklarad

Julpysseldag på jobbet, det har stöpts ljus och bakats pepparkakor, flitens lampa har lyst. Själv bidrog jag med lite julstämning genom att med hes hals och lånad gitarr gå runt i olika grupperingar och sjunga en och annan julsång. Mysigt. Agnes och Julia var med på sin första praktikdag och var så trötta så trötta efteråt. Agnes fick åka hem och lägga sig. Men jag tror de hade det bra i alla fall.

Hämtade också årets julgåva från stadshuset - hårt paket i år. Känns lika personligt som vanligt, det vill säga inte alls, men nu är det ju bestämt så och då får man ställa upp på det. Kartongen pryddes i år av en "stämningsfull" bild av sjöparken och Brixels åbäke till staty. Måste bara länka er till Lasse Litzens underbara betraktelse över "mygelstatyn". (Och med tanke på presentkartongens utseende så kanske han har rätt i sina funderingar.)

Våfflor hemma hos mina föräldrar sedan och en lugn skön kväll med varmt bad och kattklapp.

Fjärde advent i katternas tecken

Vår söndag tick till stora delar åt till att lära känna våra nya vänner. Vilka underbara små djur! Keliga och tillgivna på en gång. En av dem (Doris tror jag) gillar att ligga uppe på min hals och borra in sig i kinden, örat, håret... Ljuvligt, hon luktar kattunge!

Vi var en sväng på Marieberg för att köpa oss en kattleksak och lite rengöringsmedel till bubbelbadet också. Nu är det snart jullov! Vi måste ju kunna ta julbadet!

Kissarna har kommit

Maken till gosiga kattungar har jag nog aldrig varit med om. Lilla Doris tryckte upp sig mot min dubbelhaka och spann och sov som en klubbad i över en timme. Skrållan lade sig lite längre ner, i skrevhöjd ungefär. Det var väl varmt och gott på bägge ställena...

Man får inte ta emot katter gratis, det betyder ju otur som ni kanske vet, men Eva och jag blev överens om att en flaska päroncognac kunde vara en lämplig ersättning. Så fick det bli. Vi åkte till Södra Kånsta, gjorde utbytet och stuvade in de små liven i kattburen. En av dem bajsade på sig på hemvägen, men bortsett från denna malör har allt gått så bra så bra. De har ätit, gjort behov på låda, lekt med snöre och papperstuss och som sagt, sovit och vilat i allas våra knän. Supermysigt! Bilder lägger jag in i morgon, när jag orkar.

Något viktigare än detta har väl inte hänt idag. Agnes insåg att hon inte lyckats fixa någon praktikplats till måndag och tisdag så jag fick göra en panikringning till Lisbeth och kolla om Agnes och Julia kunde vara på skolan. Det funkade och så slapp hon sitta på Skogstorp och häcka i alla fall.

En vecka kvar till jul...

Skönt att tänka på att det börjar närma sig lite ledighet. Tuva och jag har häckat framför teven ikväll. Agnes är på "late night" på ungdomsgården och förväntas hit vid tvåtiden tillsammans med Julia och Amanda. Så dags lär jag knappast vara vaken. Ingen fara tror jag, jag litar på de där tjejerna.

Coldplaybiljetten som Agnes skulle få i julklapp blev ett teknikt fiasko. Jag fick mail från Janne och läste det i min mobiltelefon och i mailet stod det om konserten. När jag svarade fick den idiotiska HTC-n för sig att skicka svaret både till Janne och som kopia till alla som hette Sandberg i kontaktlistan. (Fråga mig inte varför...) Vips så visste hon något hon inte skulle veta innan julafton. Nå, en tröst var i alla fall att hon blev väldigt glad.

En radioepok närmar sig sitt slut.

Fick telefon från Filip idag och han berättade att äventyret som "länskorre" börjar närma sig sitt slut. Ledningsgruppen vill ha förnyelse i P4 morgon och vill ha ett annat koncept. Det är okej. Jag visste inte vad jag gav mig in på, men det har varit väldigt roligt att få sina minuter i radion med jämna mellanrum. Jag har sett det som ett hedersuppdrag och jag skulle inte ha velat vara utan erfarenheten. Samtidigt kan jag ha förståelse för tanken. Jag trodde kanske det handlade om ett år på sin höjd, nu har vi hållit på i nästan tre år. Låt nya röster höras. Jag drar mig tillbaka in i anonymiteten igen, helt utan bitterhet. Men än är det några gånger kvar och de ska så klart göras hörvärda. Nästa gång på tisdag.

Julsmörgås, julbord, julmätt...

Jag har nog ätit upp mig ett par kilo idag. Julsmörgås med förvaltningen först, sedan iväg till Fjugesta och julbord tillsammans med Stene på "Bönan och Kakan". Förvaltningens julmacka var väl som en sådan ska vara, det roliga med den tillställningen var den fantastiska orkester som begick sin debut. Gunnar på kontrabas, Gunilla på flygel, Mait och Ingela på fiol, Mirjam på tvärflöjt, petit moi på gitarr, stundtals fantastiskt stämningsfullt och vackert, stundtals aningen småsurt... Härliga tider!

Så snabbt iväg till Fjugesta för underbart gott och trevligt julbord ihop med vännerna från Stene. Mycket bra måste jag säga, allt man kunde önska sig. Fräscht och fint. Rekommenderas.

Vi fick också tillfälle att säga tack till Jessika E och om det kan jag inte skriva så mycket här, för då blir jag bara gråtmild. Jessika är en av de finaste människor jag haft förmånen att få lära känna i hela mitt liv. Så är det bara.

Jag har fått igång pannan! Själv!

Utan mina grannars hjälp. Jag är så jäkla nöjd. Värme sprider sig i huset. Jag kunde. Jag tryckte på rätt knapp! "Is it a priest? Is it a chairman? No, It´s the värmepannarepairman!" That´s me!

Det var väl det bästa som hände idag, på jobbet var det däremot mindre kul, en del arbetsuppgifter är sannerligen mindre behagliga än andra. Men det gick ju det med.

Kumla spöade Gislaved i sista grundseriematchen. Jag följde den på datorn. Kunde inte uppbåda tillräckligt mycket entusiasm för att ta mig till hallen. Nu får det bli nya tag efter jul.

Så har jag i alla fall fått tag i en riktigt bra julklapp till Agnes i dag. Den kommer hon att bli glad för. Nu gäller det bara att hitta på något lika bra till Tuva.

Lusselelle lusselelle...

Elva nätter före jul. Och nog fick jag min beskärda del av lucior alltid, såg bägge döttrarnas luciatåg, Agnes och hennes vänner sjöng så fint på Kvarngården och Tuva och de andra treorna hade ett stunning performance på Skogstorp. Tuva och två av hennes vänner ledde allsång så fint i "Nu tändas tusen juleljus" och så var där ett alldeles speciellt instrumentalt parti där två trumpeter och en tvärflöjt turades om att mörda bjällerklang. Jag skrattade så jag fick tårar i ögonen. Det var nog inte meningen. Förlåt blåsare! Ni spelade verkligen så fint ni kunde.

Cowboys & Aliens

En genialisk dum idé - eller vad det nu var för något... Det är förstås lika sannolikt att gröna monster från rymden dyker upp 1873 i vilda västern som att de skulle komma till Kumla 2011. En underhållande film med "mycket av allt" och med en hel hop bra skådespelare. tre och en halv grönslemmig alien av fem.

Jag är inte sådär överdrivet förtjust i söndagar...

Dom känns ofta ensamna på något konstigt vis, helgen gick fort förbi och så ska man på en arbetsvecka igen... Agnes och Julia tittade in en liten stund i alla fall och det var trevligt såklart. Jag har tvättat och varit till Baldergatan med en del kläder och mycket roligare än så har det nog inte varit. Allt för Sverige förstås och en idiot på resa och nu ska jag alldeles strax gå och lägga mig. I morgon ska jag åka på någon slags fokusgrupp med arbetsmiljöverket. Får vi se hur det blir...

Konstavtäckning i Reggio-Emilia-anda

Tog jag chansen att gå och kika på i eftermiddags. Kumla Fastighets AB hade köpt in ett konstverk som ska pryda nya hyreshuset i kvarteret Fiskalen, ett muralverk som ursprungligen var baserat på ett videoverk om människor som åkte brandstång i Reggio Emilia.

Det var inte så många där i snålblåsten och strilregnet, jag vågade mig knappt ut själv, men när jag nu ville kika på både konstverket och Mariannes kör, så fick jag vackert härda ut. Körens sånger gav mig nog mer än själva konstverket om jag ska vara ärlig.

Kommunstyrelseordförande Lennart Eriksson tackade alla, inklusive sig själv, som ordförande i det fastighetsbolag han lovordade... Det är bara så typiskt för den här kommunen.

Nu ska jag kika på "Så mycket bättre" med Mikael Wiehe i centrum. Det ska bli spännande.

Hemma igen

Himla trevliga människor de där lärarförbundarna, undantagslöst. Vi hade vinprovning och den var supersvår tyckte jag, jag fick två rätt till slut, Malin K knäckte alla fyra däremot och imponerade mycket. Kanske ska man vara NO-lärare för att kunna hålla i ordning på alla syror och tanniner och dofter och smaker? Frankrike var temat, en Gamay, en Pinot Noir, en Syrah, en Cabernet Franc. Jag får dra lärdom av mina misstag helt enkelt.

Mona, som gått i pension och som jag inte sett på ett år eller så, berättade att jag hade ett fan på hennes gård. Det är radioengagemanget som slår igenom igen förstås. Man får en stor kontaktyta där. Jag blev lite glad och belåten när hon berättade om hans välvilliga ord. Själv tycker jag ju mest att jag bara pratar...

Exotisk bricka från Maxi sedan, frågesport om Frankrike där Kent och jag hävdade oss väl men ändå fick nöja oss med en hedrande andraplats.

Kan du nämna fem franska författare/filosofer och något av deras verk? Vet du vilket år Marie Antoinette och hennes make avrättades? Vilka franska lag som gick till åttondelsfinal i champions league? Hur många människor bor det i Frankrike? Hur många år får en fransk president inneha sitt ämbete? Vilka är Frankrikes största städer om du undantar Paris? Hur stavar du presidentens namn? Med mera...

16,8 poäng fick vi. Barbro Aidantausta spöade oss på mållinjen. 18 poäng fick hon. Men så är hon ju också fransklärare.

En mycket trevlig kväll. Nu ska jag gå och nanna kudde. Behövs!

Nu ska jag gå på julfest med Lärarförbundet

Jag hoppas och tror att det ska bli jättetrevligt. Per H ska hålla i lite vinprovning och sen blir det mat och samvaro. Lagom en fredagkväll i december.

Finfin julkonsert i Kumla kyrka ikväll...

Kultursskolans stråkar bjöd in till sedvanlig julkonsert och det var precis lika rörande som vanligt att se de små "gyllene stråkarna" göra sin debut i stor sammanhang. Lösa strängar med stort allvar, ett par låtar själva men ofta tillsammans med mer rutinerade violinister.

Mina döttrar har passerat det stadiet, Tuva spelar med en "mellanorkester" som heter Tonerna och Agnes med Arco Nova eller vad de nu heter, de är riktigt duktiga och har spelat i många år. I år bjöd de bland annat på Vivaldis "Vintern".

Jag blir varm i hjärtat av de där konserterna, det är så mycket spelglädje och det är fantastiskt att ett sådant kulturskoleevenemang kan fylla hela stora kyrkan.

Förra året hade jag permis från sjukhuset för att åka dit och titta. Då höll jag på att svimma och det var först idag som jag blev införstådd med att Agnes faktiskt fick musikstipendiet redan förra året... Jag var helt säker på att det var hennes tur i år nämligen. Ja ja, det är ju världsligt.

Citerad i NA, nätverksträff, julsånger på biblioteket och en avslagen hockeymatch

Svårare än så var det egentligen inte att sammanfatta onsdagen den 7/12. Slog upp tidningen i morse och såg "skandalrubriker" om Kumla igen. Dessutom var jag själv citerad och jag lät som värsta neggot, trots att jag verkligen försökte balansera mig själv när NA ringde. Sedan årets sista nätverksträff för fritidshemspersonalen, jag måste säga att jag har hamnat i ett härligt gäng som nu också lärt känna varann väl och pratar ganska prestigelöst och fritt med varann.

På eftermiddagen var det dags för framträdande med Stenes julsångare, dvs jag själv, Birgitta Kinnander och Marianne Sjöberg. I ett svagt ögonblick hade vi lovat att bidra med några julsånger på bibliotekets boktipsträff. Det blev både Deck the halls och Snart kommer änglarna att landa och lite däremellan. Vi fick jättefina bokjulklappar med oss hem och det kändes nästan för mycket, men det var bara att tacka och ta emot.

Kvällen avrundades med Kumla-Tranås och mitt lilla referat kan ni läsa här om ni vill. Finns nog inte så mycket mer att säga om den matchen.

Tack och lov för Nessir, min gode granne...

Som förbarmade sig och kom och tittade till pannan i källaren. Det är nåt tjopselitjofs med tjoffelivoffen. (Nåt fel alltså.) Men han fick liv i den så nu är det i alla fall nödtorftigt varmt härinne. Fortsättning följer nog för han skulle ta hem en tjippelivipp som skulle kunna fixa tjofselitjofset. Jag förstod nästan allt han sa. Det hör ni väl?

Tisdagar, vinterdäck och Hockeylåt i P4 frukost

Det lät sisåhär...

Nån som kan något om värmesystem?

Det blir ju aldrig varmt i det här förbaskade huset. Jag går här med dubbla tröjor och fryser. Längtar till jul och lite ledighet gör jag också. Det känns att det är som mörkast och tröttast nu.

Men man ska inte klaga. Allt är relativt. Det blir ljusare igen. Gäller bara att hitta rätt besvärjelser.

Några bilder från inspelningen

I dag var vi trötta och behövde vila upp oss efter gårdagens musikinsats

Vi gick upp vid halvtio och hann käka god frukost och sitta och prata en stund innan det var dags att köra Janne till Stockholmståget. Vi skiljdes åt med ett löfte om att snart ses och spela igen. Och det ska vi. Baske mig!

Agnes och jag däckade i soffan och slog på en film och så kom Tuva. Härligt att få krama om henne!

Vi käkade lite lunch och på kvällen kom Julia på besök. Hon och Agnes lät sig skrämmas så de skrek åt Pans labyrint. Den är ju riktigt bra.

Dags att sova nu, jag är verkligen jättetrött.

Jag är som Fantomen - en legend - en myt

Kolla här bara!

Vilken härlig dag!

Klockan har hunnit bli över två på söndagsmorgonen och jag ska alldeles strax gå och lägga mig. Janne och jag har suttit uppe länge och kollat på gamla bilder, pratat och lyssnat på god musik. Agnes slocknade i Tuvas säng redan vid tolv tror jag.

Det var bara efterspelet på en alldeles fantastisk dag. Vi har varit i studion och spelat in "Kumlas svarta tjurar". Agnes, Håkan, Janne, Johan, Olof och Pelle, det vill säga "Tom Bombadill mk 2" eller "Tom Bombadill with family" eller rätt och slätt "Tom Bombadill 2011".

Det lät så jäkla bra. Det överträffade alla mina förväntningar. Det blir fett och stadigt och tungt och en riktig hockeylåt. Unge teknikern Linus sade helt seriöst att vi var det tightaste band som varit hos dem. Det tycker jag är starkt med tanke på att vi bara repat en dag ihop, att en del av oss aldrig spelat ihop förut och att det börjar närma sig tjugo år sedan de som spelat ihop förut gjort det i något seriöst sammanhang. Men idag fanns det både spelglädje, rutin och lite nerv.

Vi fick en "slaskmix" med oss hem. Den tänker jag inte lägga ut här, men bara efter den halvtimme som Linus rattade ihop lät det superbra. Nu väntar vi bara på en slutversion med riktigt feta hockeykörer över alltihop,

Jag var nog mer nervös för Agnes skull än för min egen, hon är trots allt bara 14 år och det här var hennes första studioinspelning. Hon skötte sig med den äran. Jag är så jäkla stolt. Jag kan erkänna det så här lite mindre offentligt, trots att hon höll var chibbig mot mig och höll på att dö av skratt när jag skulle sjunga och tyckte att jag såg allmänt bajsnödig ut. Sånt kan man ta när man är nära de 50.

Olof visade sig också vara en klippa på trummor och går direkt in på min topplista över Bombadilltrummisar. Norpan och Mighty Max kan slänga sig i väggen. Olof is here. (Nu har ju varken Mighty Max eller Norpan spelat med Tom Bombadill, men ändå... Jag tror ni förstår vad jag menar...)

Det var väl ungefär allt jag ville ha sagt just nu. Nu ska jag gå och sova och njuta av att vara i lyckligt rus.

Fredagkväll i timmerkojan

En lugn och skön kväll hade vi Agnes och jag. Vi åkte till Marieberg och köpte in lite hårfärg, en ny adventsstjärna eftersom den gamla var som alldeles försvunnen, åt lite kinamat dessutom. Hem till en hastig städavrepning så vi inte behöver ha allt för mycket ångest i morgon när Janne kommer, så kikade vi på Idol och repade lite på hockeylåten i pauserna. Agnes hann med att färga håret också. Nu är det bara att gå och knoppa och längta till i morgon.

Dagens Janne

De´e´vi som e´dom coola grabbarna. Galle fort, Galle, Sri Lanka, 1993.

Historien upprepade sig inte. Jag är kvar på hemmaplan!

Tacksam för det såklart. I kväll har jag spelat gitarr så jag har ont i fingrarna. Måste ju vara flink till inspelningen, men det kanske bara blev värre. Äh, struntsamma. Det är ju ändå jag som gjort låten. Spelar jag fel kan jag alltid säga att det ska vara så.

Perspektiv på tillvaron... I morgon är det ett år sen jag åkte in på sjukhus

1/12 2010 - en skräckfärd till vårdcentralen som fortsatte med ambulansfärd in till USÖ med påslagna blåljus och en och annan siren. Jag höll på att dö. Två och en halv vecka på hjärtavdelningen, sjukskriven till slutet av januari, förtvivlan, elände och allmän misär.

Nu har det gått ett år. I dag mår jag bra. Jag äter visserligen en massa medicin var dag, men hjärtat slår i takt och jag sover gott på nätterna. Det är något att vara tacksam över.

Jag önskar i och för sig inte en enda människa att vara med om en sådan resa, men ibland kan det faktiskt vara nyttigt att bli påmind om sin egen dödlighet för att kunna uppskatta livet. Jag tycker jag haft ett bra år. Jag orkar (oftast) vara bra för mig själv, jag orkar vara engagerad på jobbet och jag orkar med att "inte bara sova". Det är härligt.

Tisdag med full fart.

Oj vad trött jag är i huvudet. Den här dagen gick för runt. 2 medarbetarsamtal på förmiddagen, handledning i Hardemo nästan till kvällen, föräldramöte i Stene klockan sex, därefter iväg till möte i Svenska kyrkan med anledning av Agnes och hennes konfakompisars vårresa till Krakow och Auschwitz. Ett hedervärt initiativ att ta med dem dit tycker jag.

Skulle ha velat ta ett varmt bad, men jag somnade till lite på soffan och nu är det för sent. Det får bli i morgon i stället.

Nu är det alldeles snart dags att spela in hockeylåten. Det ska bli så jäkla kul. Och bra kommer det att låta.

Tomorrow, when the war began...

Mycket spännande film, baserad på en "ungdomsroman" av australiensaren John Marsden. Jag trodde inte att jag skulle låta mig fångas så, men jag blev riktigt fast i den, trots att den pendlade mellan "söt" ungdomskomedi och sci/fi-krigsfilm. Märkligt hur det kan vara ibland. Ska nog försöka få tag i boken till Agnes, tror hon kan gilla den. Filmen kommer hon att älska. 4 exploderande broar av 5.

Slak söndag,,,

Förstår inte hurdan jag blivit, jag vaknade kvart över åtta trots att jag varit uppe länge igår och trots att jag fick sova så länge jag ville. Det kändes inte som om jag skulle kunna somna om så jag gick upp och satte på kaffe.

Fick gå och hämta bilen i snålblåst och ilsket regn sedan. Piggnade till så pass mycket av promenaden att jag bestämde mig för att åka till Arboga och se på hockey. Agnes var snäll nog att följa med och hålla mig sällskap.

Det blev stryk med 5-2. Kumla kändes rätt slutkörda och var aldrig riktigt med i matchen.

Hemma vid strax efter sju. Däckade i tv-soffan och avnjöt "Allt för Sverige" och "En idiot på resa." Småputtrigt. Nu ska här sovas.

Hemkommen...

En mycket trevlig kväll. Jag är mätt och glad och dessutom tacksam för att ha så goda och vänliga arbetskamrater. Jag tror att vännerna som lämnade oss kände sig både uppmärksammade och firade och jag tror att de flesta hade lika roligt som jag. Särskilt nöjd är jag med att ha förstått att hr Berglund på Haga är en Lundellkonnässör. Aldrig trodde jag väl att jag skulle få sjunga "Gå upp på klippan" tillsammans med någon som kunde texten bättre än jag själv. Det var riktigt roligt.

Fredagsmatch igår

Kumla höll i sin fina trend och spöade suveräna serietvåan Vimmerby med 6-5. Det var en spännande match att se och jag var alldeles slut i halsen när jag kom hem.

Nu har jag precis badat och pudrat näsan. Jag ska gå på avslutningsfest för Maj-Britt, Maria och Hasse. Det ska bli trevligt.

Dagens Janne

"Don´t you mess with me muttafokker, I´m a Hells Angels-prospect!" (Korsika 1984)

En månad kvar till jul sisådär...

Det får man väl vara tacksam för antar jag, för just nu går det för runt på jobbet. Jag ska inte plåga er med några beskrivningar, konstaterar bara att dagen var full av mer och mindre roliga möten med människor.

Bäst att gå och sova nu, så torsdagen kan hanteras.

Rapport från en vägkant

Då lät det så här. Konferensen var för övrigt ganska tråkig och på hemvägen körde vi fel, trots gps-stöd. Dimma och skogsväg i tre och en halv mil. Shit happens.

Jag ska bara mycket kort konstatera att

jag haft en trevlig dag på jobbet, fast jag känner mig så väldigt trött. Var inte hemma förrän strax före sex, så Tuva var hemma när jag kom. Hon hade knallat hem från Cellon själv. Det gick ju bra det också.

I morgon ska jag till Linköping på skolverkskonferens. Det ser jag väl fram emot ungefär så där mycket. En bit att åka, blir lång dag i morgon också med andra ord..

Återbesök hos kissarna

Vi var så sugna att se om de växt något. Eva var snäll nog att ta emot oss en gång till och var de små liven söta förra gången så var de ännu sötare nu. Doris och Skrållan, vad sägs om de namnen?

Kumla vs Mjölby 4-1

Agnes tog lite bilder som jag försökte lägga upp på hemsidan genom att länka hit. Det var förbaskat svårt. Omöjligt. Men referatet hittar du här.

En lördag passerade förbi.

Agnes nattgäster gick hem i omgångar. Julia stannade längst. Jag lagade helstekt entrecote med gratäng och sallad och Agnes svängde ihop en skysås till. Gott.

"Så mycket bättre" på tv:n sen. Lena PH är ju inte direkt någon superfavorit, men det är ett trevligt program i alla fall...

Brudarna har kommit

Tuva först, vi hann både äta lite mat och se på idol innan Agnes och hennes vänner anlände, glada i hågen efter att ha sett Twilight del 3 (4? jag har inte koll längre). Bra var den tydligen i alla fall. Nu ska de kämpa sig igenom en "filmnatt" och ligger utbredda i vardagsrummet och käkar chips och ser på "Jennifers body". Själv har jag dragit mig tillbaka in i sovrummet. Tuva kollar "Kronjuvelerna" på sitt rum. Jag är varm i pannan och trött, men jag antar att tjejerna sköter sig själva...

Turstag

Neh, ingen bra dag idag... Ont i halsen, lite feber, genomtrött...

Släpade mig iväg till utvecklingssamtal för min kloka dotter vid halvsex. Det var väl helt okej. Hon kan om hon vill och hon vill fast hon inte har fattat det förrän nu. Typ.

Disturbia...

Jag refererar till "the movie" såklart. Mina grannar Nessir och Almira går som på klocka. 21.45 släcker de ner sitt hus. 06.00 tänder de upp igen. Det är såklart bara de yttre tecknen jag kan tyda, de som syns från framsidan så att säga, men det är ändå imponerande. Jag önskar att jag hade tillräckligt mycket självinsikt för att gå och lägga mig så dags.

Dagens Janne (Jag skrattar hela vägen)

Här ser vi Jan Olsson identifiera sig totalt med kämparna i den antifascistiska/antinazistiska motståndsrörelsen. (Le Havre 1985) Hade han bara varit född i rätt epok så hade han sprängt x antal tyska trupptåg, trots att det fanns en del mörka inslag i hans släkthistoria. Enligt uppgift så specialtränades han för dylika uppdrag under sin militära tid i början av 80-talet. Bland annat körde han projektorn när de antikommunistiska filmerna visades vid I-3. (Special services branch, Orebro.)

Jag började skanna av bilder för ett par veckor sedan - det har jag redan skrivit om. Började i USA 1983. Nu har jag snart tagit mig igenom Jannes och min tågluff 1985 och jag kan utlova fler intrika bilder så småningom. Vilken nutidshistorisk resa man gör om man ger sig tid att betrakta bilder som fått en 25-30 år på nacken.

Absolut ingen idé att polemisera med skolinspektionen

Det visste jag ju från början egentligen, men när deras preliminära bedömning kom tillbaka för faktagranskning så kunde jag ändå inte riktig låta bli, jag tyckte nog att en del skrivningar var i tuffaste laget nämligen. Det hade jag inte mycket för. Bäst att hålla truten, annars blir det väl ännu värre...

Annars hände det väl inte så mycket idag. Var ute i Hardemo och pratade med Rebecca, Ingegerd och Eva. Katterna växer och har det bra säger Eva, vi får se om vi kan komma ut till Kånsta en sväng och kika på dem i helgen...

Jag var inne i Örebro och hämtade hem "Hello-Kitty-gitarren" efter jobbet också. Den har blivit rätad i halsen och fått stallet nedfilat och det blev som en ny gitarr nästan. Nu går den finifinfint att spela på. Ska nog ta med den till storsamlingen på jobbet i morgon.

Nu ska jag gå och sova - det ska bli skönt.

Agnes 14 år...

Stora lilla tjejen... Det blev till att gå upp sex i morse för att hinna åka och gratta henne innan skolan och jobbet. Det var en gitarr jag köpt till henne. En Tanglewood. Riktigt snygg och lättspelad och med kanonljud. Den kan hon ha länge. Och hon blev glad för den.

Efter jobbet var det dags igen. Spagge med kerre och körre och fultårta från Sveas tillsammans med mina föräldrar. Gott men jag tror Agnes tröttnade på uppmärksamheten efter ett par timmar. Inte att undra på...

Nu är det ett tag till nästa födelsedag i alla fall.

Fars dag...

Idiotiskt påfund egentligen. Varje dag borde ju vara fars dag. Nå... Jag fick messa Agnes och be henne gratulera mig, annars hade hon sannolikt inte kommit ihåg det alls.

Min pappa fick i alla fall ett lunchbesök och några trisslotter. Jag fick stekt fläsk med löksås.

Johan P ringde och frågade om jag kunde tänka mig att skriva "hans" hockeyreferat och visst, jag hade ju ändå tänkt gå ner till hallen och titta. Agnes ville hänga med och när jag åkte och hämtade henne begåvades jag faktiskt med ett par farsdagskallingar med käckt tryck på.

Kumla låg under i stort sett hela matchen mot Skövde, men lyckades komma ikapp med en halvminut kvar och vann sedan straffläggningen. Skönt. Referatet kan du läsa här.

Sen var det väl inte så mycket mer. "Allt för Sverige" på tv - underhållande program med överkänsliga svenskamerikaner. Alla gråter. Nu ska jag gå och lägga mig. Agnes ska ju firas i morgon bitti klockan sju.

Agnes fyller 14 år på måndag...

Mitt lilla barn, hur kan det ens vara möjligt? Jag har i alla fall varit iväg och köpt en present till henne - från mig och mina föräldrar ihop - och den är så svinbra att jag knappt vill ge bort den. Jag är redan avundsjuk och jag funderar allvarligt på om jag ska behålla den själv och ge henne något annat i stället, nästan lika bra men bättre begagnat. Men så kan man ju inte göra- Jag kanske kan få låna någon gång i alla fall...

Förskräcklig pappa

Tuva begick sitt nioårskalas i kväll, tillsammans med bästa kompisen som också heter Tuva. Alla 17 skrek och skränade och det var nog precis som ett nioårskalas ska vara. En kille utmärkte sig lite extra emellertid. "Haru något vasst" väste han till sin kompis, just när jag gick förbi. "Jag ska smälla den här ballongen..."

Fan flög i mig. "Du ska inte smälla någon ballong alls för då kanske jag smäller dig". Sicket idiotutspel. Skulle jag ju aldrig göra. Hota är en annan sak.

Det tog nog skruv tänkte jag. Två minuter senare klättrade han på min arm för att få tag i en annan ballong, Då gav jag upp.

Trött i höstmörkret

Jag hade arbetsplatsträff med Åbytorps förskola ikväll, det gick förstås bra, men jag kände mig trött när jag åkte dit och det var kolmörkt ute. Jaja. det är snart fredag igen. Och i morgon ska Tuva ha kalas så jag lär få vara discjockey.

Onsdag i fortbildningens tjänst...

Vi brukar ha ett aktuellt tema i ledningsgruppen, runt detta tema får man prata en kvart eller halvtimme eller så, när det blir ens tur. Jag gjorde det för någon månad sedan, tydligen så pass väl att jag fick ett ""erbjudande jag inte kunde motstå" från Kommundirektören. "Du kan väl göra om det under chefsfrukosten?!"

Jag hatar chefsfrukostar. Eller rättare sagt, jag hatar att förväntas prestera 07.30 på morgonen. Särskilt om upplägget innehåller sånginsatser och krav på allmän pigghet.

Emellertid gjorde jag som jag blev ombedd. Jag gjorde det dessutom riktigt bra kan jag tycka. Kanske växte jag något lite av detta, kanske fick jag någon annan att fundera... Jag vet inte, men jag vet att jag är jättetrött nu ikväll och att jag snart ska gå och lägga mig. Jag önskar jag vore ung och rask.

Ein bisschen radio

Här är utsändningen från radiohuset i Örebro. Malin och jag pratade om hösten och om 3-d-bio. Bland annat.

Nostalgitripp - många år tillbaks i tiden...

Jag skulle titta i ett gammalt fotoalbum och blev förskräckt. Bilderna jag inte sett på säkert fem-sex år var alldeles bleknade, urvattnade, utsuddade i konturer och kontraster. Jag har såklart inte koll på var negativen finns, om de ens finns.

Det blev till att starta ett räddningsprojekt, en massiv inskanning och sedan diverse fipplande i photoshop för att i alla fall försöka få tillbaka lite skärpa. Vad roligt det var. Jag tror aldrig jag betraktat de här bilderna så noga förut, men jag insåg att jag hade med någon slags tidsdokument och nutidshistoria att göra.

Året är 1983. Vi har åkt buss från Georgia över hela USA för att ta oss till US-festivalen, en tredagars jättefestival i San Bernadinoöknen, den största musikhappeningen sedan Woodstock. Man räknar med en halv miljon besökare, . Jag är 20 år, Ylva 19. Vi har nästan inga pengar - vi har inte ens ett tält att sova i utan bara varsin filt att svepa in oss i. Vi livnär oss på två ostburgare var om dagen - och varsitt kanderat äpple. Vi fryser på nätterna och svettas på dagarna, vi är skitiga utom dess like. Vi njuter. Njuter av musiken, av det som pågår runt omkring oss, njuter av att vara där. Närvarande helt enkelt.

Kollar in killens t-shirt med alla banden på ryggen. Clash, Men at work, Inxs, Van Halen, Scorpions, Ozzy Osourne, Judas Priest, Motley Crue, David Bowie, Stevie Nicks, John Cougar, Pretenders, Little Steven, längst ner med pyttesmå bokstäver ett band som med tiden skulle bli större än de flesta; U2...

Hur det var att vara 20 år? Jag minns knappt inte längre. Men jag var väldigt permanentad.

Trädgårdsryck...

Någon gång måste det ske, och helst innan snön fallit. Förra året var jag så dålig att jag inte ens kunde tänka mig att gå ut i trädgården och hösta, men i år gick det bättre. Tuva och Agnes kommenderades med ut, de protesterade inte så fasligt. Vi krattade löv, klippte ner perenner, gick lös på plommonträdet med sekatören, lite av varje helt enkelt. Nu har vi tre stora lövhögar som vi inte vet vart vi ska göra av. Men det får bli ett senare problem.

Pizza sen, och så bakades det äppelpaj. Mums!

(o?)-nödigt inköp!

Vi skulle handla en födelsedagspresent till Tuvas kompis Olivia. Det gjorde vi också. Sen blev det ett litet impulsköp i form av ett I-pod-torn. Kanonljud. Och vi hade ingen stereo värd namnet. Desutom cool. Jag är nöjd.

Fot-ont

Vad ska berättas om denna fredagen? Att jag tog mig till (det före detta statliga) apoteket och köpte mig en superstödbinda till min högra fot, som jag haft alldeles förskräckligt ont i under ett par dagar. Jag har inte snavat, stukat, gjort något speciellt. Min självdiagnos säger mig att det antingen (a) beror på att jag gått runt i ett par alldeles o-ortopediska sandaler alldeles för länge eller (b) är för tung och snedbelastar foten eller (c) har en nerv i kläm efter mitt fotbrott för snart 16 år sedan eller (d) har ALS eller MS.

Lite att välja på. Själv hoppas jag på alternativ (a) om jag nu får hoppas på något alls.

Agnes kom hit vid elva, käkade llite mat och var alldeles slut. Tydligen hade hon sovit över på fritidsgården igår och knappt inte somnat alls innan sex på morgonen. Jag tvingade henne i säng med mild övertalning och vi får hoppas att morgondagen känns bättre för henne.

Vi åt helstekt fläskfilé med rotfrukter och citrongul sås. Det var rätt gottt faktiskt. Heja hemmakocken!

Någorlunda vilsam torsdag

Jag vaknade redan vid halvåtta i morse. Det kändes fruktansvärt onödigt men samtidigt var det liksom kört med att gå och lägga sig igen. Tuva var redan uppkravlad och när jag klarat ut de grundläggande toalettbestyren och kikat lite i tidningen så var det redan kört. Det blev till att koka kaffe i stället.

Särskilt mycket blev det inte gjort. Tuva fick lite hjälp att rensa upp i sitt rum och sen åkte vi och såg Tintin på bio. Det var första gången i mitt liv som jag var på 3-d bio och jag kan nu meddela att det var sista gången också. Jag är ju "halvblind" i bemärkelsen att jag bara kan titta på ett öga i taget. Dessuom med olika synfel på bägge (respektive? hur sjutton säger man?) ögonen. Jag såg inte tillstymmelse till 3-d effekt kan jag säga. Allt var lika platt som vanligt. Enda skillnaden var att jag fick sitta med fåniga glasögon på mig, över de vanliga glasögonen. Så kostade det lite mer än vanligt också. Waste of money. Gör jag icke om.

Annars gillade jag Tintin. Det var fullt ös hela vägen.

Stackarna...

Nej. Ingen Rihanna. Utmattning. Inställt. Besvikelse. Sen ska dom gå på bio. Efter halva filmen går brandlarmet. Ingen film...

Hockeyn däremot var riktigt rolig. Kumla sopade dit Tranås med 7-2. Helt rättvist dessutom.

Agnes och Lise är i Stockholm för att titta på Rihanna

Läser man tidningarna så verkar hon ha tillfrisknat alldeles utmärkt efter den inställda konserten i Malmö, så det är bara att hoppas på att de får se en höjdarkonsert på Globen. Jag fick tag på Agnes på telefon, men hon hade inte tid med sin gamle far, hon stod i ett provrum och prövade strumpor.

Tuva och jag ska gå på hockey i stället. Det är väl inte riktigt lika kul... Men i morgon blir det Tintin i 3-d. Undrar om det funkar för en halvblind gammal gubbe?

Blir en "rasistattack" värre för att man kallar någon för "jävla zigenare"?

Det verkar så nästan och det får mig att fundera lite. Martin Sevc ska naturligtvis inte skälla någon för att vara zigenare eller blanda in etnicitet överhuvudtaget, men fördömandet har varit så totalt. Är det just "Z-ordet" som får hela den samlade hockeyeliten att skälla som bandhundar och mena att "det är det grövsta de har hört?" Negerjävel, apa, jävla finne e.t.c är rasistord som hörts många gånger på svenska ishockeyarenor. Är inte det lika illa? Eller är romerna så stigmatiserade att det är det hemskaste man kan kalla någon annan? Jag blir lite förvirrad. Tre matchers avstängning fick Sevc i alla fall. Det kunde han gott ha. Den jäkla tjecken;-)

Det ringer några idioter och vill prata premiepension

Trots att jag är hur "nixad" som helst. Jag har varit trevlig förut men under dagens andra samtal blev jag vansinnig och skrek "när ska ni fatta att jag inte är intresserad kan ni inte sluta ringa FAR ÅT HELVETE!" Sen slängde jag luren i örat på den stackars callcentermedarbetaren som fick klä skott för 10 samtals frustration. Jäkla skitföretag. Jag fick bara lite dåligt samvete. Det är min husfrid det handlar om.

Fel på linan i går kväll

Bredbandsbolaget slutade leverera och jag drabbades omedelbart av internetabstinens. Hur bar jag mig åt innan internetrevolutionen? Läste böcker antar jag. Och skrev brev på riktiga papper... Det känns så länge sen.

Var iväg på medlemsmöte med Vänsterpartiet igår kväll. Jag har inte varit någon frekvent besökare av dessa möten, men när jag nu fått en ersättarplats i fullmäktige så tycker jag att jag har någon slags moralisk skyldighet att gå dit. Om jag nu orkar. Mötesformen känns vara som på stenåldersnivå dessvärre. Men jag ska göra mitt bästa i alla fall.

I dag fyller den här bloggen fem år

Närmare 1900 inlägg har det blivit på dessa fem år och även om det jag skrivit naturligtvis passerat något slags "privat lämplighetsfilter" så tycker jag nog ändå att jag gett en hyfsat rättvisande bild av vem jag är, vad jag står för och vad som hänt i mitt liv, både roliga saker och mindre roliga.

Jag märker ibland att jag går tillbaka och kikar i bloggen för att påminna mig om vad som hände när och hur det kändes då, så för egen del har det blivit en slags historieskrivning som jag tänker fortsätta med, ett tag till i alla fall.

Riktigt allt ska man nog inte skriva om har jag insett, inte om man är en lite "halvoffentlig" person i en liten Kommun som Kumla, det märktes inte minst under det första året, när Socialdemokraterna inte förstått det här med bloggande och sociala medier och utövade en del påtryckningar för att få mig att sluta. Det var då det. Nu har de egna bloggar i stället och det har de rätt i (och till).

Min dotter tycker att den här bloggen har en förskräckligt tråkig design. Själv gillar jag den för att den är så enkel och lättläst. Svart på vitt, liksom. Emellertid har jag lovat henne - och mig själv - att försöka hitta på något nytt efter inlägg 2000. Det blir väl någon gång tidigt 2012 om jag fortsätter i den här takten. Får se vad det kan bli.

Det om detta. Må så gott!

Håkan

Filmfiaskokväll...

Först tänkte jag ge mig på "Black butterflies" som är en liten film om den Sydafrikanska poeten Ingrid Jonkers, men den var så seg att jag nästan somnade. Försökte mig på något lite mer actionpackat, nämligen "Transformers", men det var det dummaste jag sett någon gång, så den gick inte heller att se färdigt. Suck.

Årets trehundrade inlägg skrivs efter ett varmt bad

Jag ser knappt inte vad jag skriver för jag har imma på glasögonen. Ni får ha överseende med eventuella stavfel.

I natt blev det vintertid och det betyder att jag har en timme till att förslösa denna söndag. Hittills har den inrymt en höstlig promenad i snålblåst och regn och så detta underbara bubbelbad då. Det är verkligen skönt och avslappnande, men jag skulle verkligen vilja ha en bastu också. Någon gång kanske...

Jag ska försöka städa lite grann och sen ska jag dumpa ner mig i soffan och kika på en bra film - om jag hittar någon.

Religion och skola...

En av Tuvas bästa kompisar gjorde sin sista dag i klassen igår, hon ska flytta till en kristen friskola i Örebro efter lovet. Tuva var genuint bedrövad över att mista sin kamrat, samtidigt som hon verkligen försökte förstå och söka efter mening med det som skedde.

"Hon vill ju flytta lite i alla fall, och hennes mamma säger att det är lugnare på den andra skolan. Hennes syskon går där också. Men hon ska vara med på mitt och Tuvas kalas och jag måste få hennes telefonnummer."

Jag ska förstås varken döma eller ha någon åsikt. Kompisens föräldrar gör ett aktivt val och de har säkert fler bevekelsegrunder än de som Tuva har fått sig till livs och jag kan ha en aning om. Men någonstans inne i mig så bubblar det lite ändå. Jag tänker att det - i alla fall när det kommer till religions- och värdegrundsfrågor - borde kunna gå att ha sitt barn i vilken skola som helst. Min Tuva och hennes kompis har lekt bra i många år, trots det faktum att Tuvas pappa - petit moi - är förvirrad inför trosbegreppet överhuvudtaget och att den andra flickans föräldrar är bekännande kristna. Jag tänker att det snarare borde vara berikande för alla parter.

I svensk förskola och skola bör vi hålla oerhört högt i tak, det är rent av vårt uppdrag.

Jag avslutar denna lilla betraktelse med att länka till en artikel från den "nationalistiska" hemsidan Nationell idag. Där ger man sig på en hbt-certifierad förskola genom att använda sig av någon slags bakvänd ironi. Jag skulle vilja att varje förskola var hbt-certifierad i stället. Och öppen för olika religiösa riktningar. Leve mångfalden!

Solig lördagförmiddag

Härligt att kunna dricka förmiddagskaffe på verandan i slutet av oktober, solen skiner och det var nästan ljummet ute. Jag sov länge idag, till halvelva tror jag, det var riktigt skönt att få en lång natts sömn. Inte vet jag om jag blev så mycket piggare av det, men det kändes bra i alla fall. Jag borde ge mig ut i trädgården och kratta äpplen, får se om lusten till det är tillräckligt stark.

Torsdagskväll i timmerkojan...

Snart helg igen, skönt det får jag väl säga... Tröttheten är rätt stor nu, i slutet av oktober. Ledningsgrupp och rektorsintervjuer på jobbet och sen iväg till Marieberg med Agnes och Tuva för att köpa in en (som jag förstått det) fullständigt livsnödvändig tingest kallad plattång. (Ett sånt där ord som borde ha 3 t:n.)

Vete fasen vad man ska ha en sån till, locktång har man ju hört talas om men... Nå, sexhundra kronor fattigare blev jag, men nu är hushållet i alla fall begåvat med en sådan tingest. Jag tror jag ska ta och platta mig lite i morgon så blir jag säkert jättefin.

Dripp dropp dripp dropp regnet faller sakta

dunk dunk dunk dunk hjärtat slår...

Så står det skrivet i den gamla barnvisan och så är känns det just denna dag när jag först jobbat och sedan sett Kumla hockey förlora mot Arboga. Inte mycket att skriva hem om med andra ord.

Upp med hakan nu, det är ju lön i morgon...

Dagens radio

Ett radioavsnitt om moderater, skolinspektion och rock´n roll. Du kan lyssna här.

Så värst mycket roligare blev det inte denna dag. Trassel med dubbelbokning av kväll - ap-möte på jobbet och fiolkonsert samtidigt, en liten dotter som jag inte hittade där jag skulle, nah, bättre dagar har jag haft...

Jag har inte känt mig riktigt bra idag

Jag tror inte det är något allvarligt, men jag har frusit och känt mig lite dizzy vid ett par tillfällen. Säkert bara en höstförkylning, men jag blir ju numera lite småskraj när sånt kommer till mig. Då blir jag påmind om skröpligheten för ett år sedan och dit vill jag inte igen... Vi får väl se åt vilket håll det barkar...

Annars har en stor del av dagen gått åt till att intervjua presumtiva kollegor - Kumla har tre rektorstjänster ute just nu. Det är spännande att möta de sökande. De har väldigt olika bakgrunder och olika skäl till att vilja bli skolledare. En del är bättre att tala för sig än andra, usch, det var länge sen jag var på anställningsintervju. Det är inte något jag längtar till heller för den delen...

Lyckan var stor i dag när vi åkte till Eva och fick träffa kattungarna

Det finns väl inte så mycket att säga egentligen, mer än att det var alldeles bedårande söta. Makalöst gulliga, ulliga...

Hur var det nu då? Egentligen?

Jo det var som sagt alldeles för jäkla roligt att träffas och spela! Vi var lika unga som förr, lika trådsmala, lika långhåriga, lika högljudda och kaxiga, lika coola och lika uthålliga!

Nästan i alla fall, nästan så på varje punkt var det. Jag fick ont i ryggen av att ha gitarren på mig så många timmar i sträck och Joppe var tvungen att vila mellan varven, fötterna blev trötta av det rytmiska trampandet mot det hårda golvet och prostatorna gjorde sig påminda emellanåt. Tur vi hade ungt blod med oss i form av Agnes och Olof. De skötte sig med den äran!

Det svängde faktiskt riktigt skönt och det lät som Tom Bombadill och det ska verkligen bli kul att gå in i studion igen. Nu pratar vi dessutom seriöst om en "one-night-only-comeback" också, i samband med releasen av skivan. Kanske i sportpuben i hockeyladan, vi får se!