En kille söker jobb

Det här kan vara bland de bästa personliga brev jag någonsin fått i samband med rekrytering. Den här gången söker jag en socialpedagog. Lämplig utbildningsbakgrund kan vara socionom, beteendevetare, socialpedagog eller möjligtvis någon annan relevant akademisk bakgrund.

Inte bryr sig Frippe om det. Han har andra kvalifikationer.

"Hej, mitt namn är Frippe och jag såg att ni sökte personal till företaget! Jag tycker att det låter intressant och är intresserad utav tjänsten! Lite om mig själv, jag är en glad och possetiv kille som letar efter ett job då jag har tröttnat att sitta hemma och känner att jag måste ta tag i detta nu! Jag kan jobba vilka tider som helst men helst kvällar, kan även tänka mig och kunna jobba någon helg då o då! Så det finns inga förhinder för tider och jobba för mig, har även snart körkort!"

Nu behöver jag inte leta längre! :)

Söndag och misslyckad söndagsmiddag

Agnes och Tuva ville ha biff bourgogne. Det ville jag också. Åkte till ICA och handlade. Det fanns ingen högrev så jag fick ta grytbitar av nöt. De såg helt okej ut men det var de inte. Jag anrättade efter konstens alla regler. Såsen blev gudomlig, men köttbitarna var sega och osmakliga och rent av otrevliga trots att grytan fick puttra i över tre timmar. :( Aldrig mer Icas skitkött. Tacka vet jag Lidl. Usch vad besviken jag blev.

Skaldekonsten

Idag har vi diskuterat Bruno K Öijer i vår litteraturcirkel. Det blev vi nog inte kloka av. Men det spelar ju ingen roll. Jag ska nog återuppta min skaldkarriär. :) 

jag åker tåg 

sa en 

Balkan

jag färdas snabbt 

genom natten

jag sitter säker 

här i min stol

städerna regnar förbi och

min rutas film är blank

Film noir

är det Belgrad

är det Skopje

det är döden för muslimer

det är Srebrenica 

Mostar

det är skuld

Slivovic och salta mandlar

Jag dödade ingen

men min far dräpte tre

tusen eller två

det är skuld

någon lade rälsen

vi grävde gravar

det är plikt

vi visste inte

att vi hatade så mycket

vi visste inte

nu vet vi

aldrig 

mer 

vad kärlek är

jag åker tåg

åker

tåg

Det har gått en hel vecka sedan jag skrev något senast

Det kanske beror på att det inte finns jättemycket att skriva om, det är kallt ute, snön har fallit, ungarna är inte här, det känns rätt grått faktiskt. Funderar på min pappa och hans mående, känner att det inte är så mycket jag kan göra, nu har två av hans vänner dött på en vecka, jag tror att han känner att han håller på att bli ensam kvar. Så snurrar det till i huvudet på honom. Jobbigt läge.

I morgon blir det i alla fall bokcirkel. Bruno K. Öijer. Natten viskade Anna-Belle Lee. Tyckte det var svårt, inte att läsa men att komma på något att säga. Den rann mig lite ur händerna.

När söndagen kom var alla återsamlade

Och jag blev bjuden på lammstek med potatisgratäng och marängsviss av mina döttrar. Det kunde inte varit godare. Ryggen var krökt som en märla efter Göteborgstrippen för att hämta Agnes, men vad gjorde väl det? Gott att hon är hemma.

Pappa-oro

Den här veckan har han varit jättesnurrig. Dygnsvill, ringde mig i morse och trodde att klockan var halvtio på kvällen, glömde bort att jag fyllde, blandar ihop dagar och tider... Det känns inte bra. Jag måste se till att han får lite hjälp därhemma, någon som kommer och ser till honom varje dag. Det kanske kan hjälpa honom att hålla ihop trådarna lite. Hoppas jag.

Vad är väl en 55-årsdag?

Inte mer än en insikt om att livet går fort och att vi bör ta det tillvara alla dagar. Tack till alla som skrivit hälsningar och gratulerat. Det är visserligen en facebookalgoritm som påminner, men det är ändå fantastiskt att få så många tillrop. Det värmer.

Min pappa har inte Facebook, så han glömde bort det. Så kan det vara. Det känns ändå lite surt.

Slut på ledigheten

Lika bra det, känns bra att börja jobba igen. Det blir nästan segt att vara hemma, i alla fall om inte barnen är här.

Agnes åkte till Thailand igår. Hon ska hälsa på Hanna som jobbar på Grabbarna Grus i Phuket. Sen kommer hon hem och börjar sjuksköterskeutbildningen. Det skulle mamma ha älskat. Jag hoppas och tror att det blir jättebra för henne. Och lilla (?) Tuva har bara en termin kvar i grundskolan. Vart tar åren vägen?

Så var hockeyresan över

Det slutade med silver. Ingen skam att förlora mot Canada, men det kändes orättvist. Vi förlorade på utvisningar son bara (hemma)domarna såg. I min värld har inte Canada varit en hockeynation som lägger sig för minsta lilla tidigare, men så var det nu. Och i VM förra året. Veklingar.

Vilken jäkla pärs...

Nu är klockan tre på morgonen. Det gick vägen i alla fall, fast Slovakerna kämpade tappert och höll på att kvittera med fyra sekunder kvar. Pust.

Då var det dags igen...

Kvartsfinal i j-VM. Sverige-Slovakien. Det ska väl inte behöva ta slut i kväll/natt hoppas jag. Det är roligt med juniorhockey. Finland tycker nog inte det efter att ha torskat mot Tjeckien efter sin kvart. Emellertid slapp de ju nedflyttningsspel i år. Alltid något. Hakkapällä!

Nytt år och allt är som förr...

Man ska nog inte inbilla sig att saker och ting förändras bara för att en datumgräns passeras. Förändring kräver medvetenhet.

Gick och la mig 04.45 efter att ha sett småkronorna slå Ryssland på straffar. Det är den största anledningen till att jag är trött idag.