I dag börjar den andra delen av mitt liv,

det blir så tydligt sektoriserat när man bara är "varannanveckaspappa". Utan tvekan är "barnveckan" den roligaste och mest "lättfyllda", den andra har jag fortfarande lite svårt att förstå mig på, man får så oändligt mycket tid...

Arbetskamraten Susanne

bjöd in oss på Kraxkompaniets revy "Rent hus", spelad i festgården "Rosendal" mitt ute i ingenstans. Hon skötte sig exemplariskt och maten var jättegod. Kvaliteten på texterna funderar jag däremot en del över. Det är klart att kombinationen underlivshumor/religion lockar till skratt, men hur roligt är det, egentligen?

Slakspak vecka

Det är som jag går med feber i kroppen, jag är snuvig, har ont i halsen, blir svett och trött för minsta lilla, känns inte särskilt roligt alls. Jag har gått till jobbet och gjort det jag varit "tvungen" att göra (det är i sig inte så lite, men i alla fall) men mycket mer har det inte blivit med något. I går lät jag till och med bli att gå på hockey fast jag var kvällsledig och barnlös - ett beslut jag inte ångrar med tanke på resultatet, 0-8 mot Örebro. Roland skickade spydiga sms hela kvällen och det gick nästan inte att sova.

Så. Nog klagat för idag. Jag säger som Uffe; "Vi går mot bättre tider tro mig tro mig, för det har tiderna själva bestämt".

Måndag kväll, ont i halsen, lite feber...

funderar som bäst på om jag ska försöka upprätthålla självdisciplinen från igår och gå en runda, eller om jag ska låta feberångorna ta över och kura i soffan och tycka synd om mig själv...

Vi får se vad det blir...

En lång och härlig Åbytorpsrunda...

...med nya Uffe-plattan "Omaha" i I-poden... 3,5 getingar om du frågar mig...

Gott att leva. Nu ska jag ta mig ett gott varm-bad och sen blir det filmafton... Väljer som bäst mellan "Mrs Pettigrew lives for a day" och "The forbidden kingdom". Vi får se vad det blir...

Älska IFK Hallsberg,

hata ÖÖrebrOO...

I min ålder hatar man inte hockeylag så jag dementerar omedelbart ramsan ovan. Men nu har Kumla förlorat sju matcher på raken tror jag och det känns svårt att vara supporter. Jag som trodde det här skulle bli en rolig säsong. Läge för ett tränarbyte? In med Ragge...

Besök av Ulf och Else,

Lise och barnen...

Kopp kaffe och morotskaka, skönt att man kan hålla den nivån i alla fall. Det är ju trevliga människor och det vore synd att bara tappa bort dem... Present kom de också med, vitlökskrydda i storköksförpackning, so beware all you garlic-haters, nu blir jag riktigt farlig...

Snön faller...

...och jag vaknar till vintervitt landskap, riktigt härligt tycker jag, trots att jag är en fryslort. Det blir i alla fall lite ljusare ute.

Pratade precis med Bertil i telefon, han bjöd in mig för att se på tv-hockey. Skellefteå-Färjestad, var det så? Konstigt hur man kan präglas av sina tidiga barndomsår, jag har aldrig ens varit i Skellefteå och ändå är det laget i mitt hjärta. Det är Bertils förtjänst/fel förstås, han som vid nio års ålder lärde mig att skandera ramsan S-K-ELL-E-F-TE-Å-LET´S GÅ.

Den ramsan glömmer man ente...

Så bjöd jag tillbaka och efter matchen går vi hit och äter en bit mat. Ylva följer också med. Det ska bli trevligt. Man blir så ensam som nyseparerad har jag insett. Tur man har gamla vänner...

Äh, jag bryr mig väl inte om Idol...

...låt kidsen rösta...

Men på något sätt kändes det i alla fall orättfärdigt att lilla Anna fick lämna idag. Bara någon vecka efter att Lasse Sandberg gick och dog. Jag menar, långa farbrorn kommer ju att gråta ihjäl sig nu.

Skitprogram. Inte premierar man sångerskorna/sångarna med hjärta/röst i allla fall. Fast lille Kevin är förstås en riktig mumsbit.

Latblogvecka...

Bara att erkänna, inläggstakten har inte varit hög. Men ibland behöver man få ta det lite lugnt bara. Sen kanske det inte har hänt så mycket att skriva hem om. Vi har i alla fall haft en bra vecka.

Vad det var?

En tvättäkta Squire "Helly Kitty" gura förstås. Och kom nu inte och säg att jag är genusomedveten. Killar kan också ha rosa gitarrer...

Agnes tränar hårt i alla fall. Hon har plåster på alla fingrar...

Uppe i ottan för att fira Agnes sedan,

elva år idag och en stor tjej inser jag. Hon blev jätteglad över sin nya cykel (och alla andra presenter) och än är dagen inte över. En överraskning till ska hon bjudas ikväll. Jag säger inte vad det är, men det är gitarrformat, rosa och har med Hello Kitty att göra.

Smakafton med belgiska förtecken

genomförde vi igår kväll hemma hos Per B. Jag är fortfarande mätt i magen och uppfylld av alla dessa smaker. Det var så himla gott helt enkelt. Dessutom mycket trevligt!

Vi prövade oss igenom ett antal belgiska ölvarianter, alltifrån Lindemans kriek, över Leffe Blond, Duvel och Hoegarten, fram till Trappisterna Rochefort och Westfallen. Det handlade inte om massiva intag utan just om att pröva smaker - till olika sorters mat. Musslor och frittisar, teryakikyckling på ljummen salladsbädd, charkuterier, gorgonzola och spansk getost, några praliner till avrundning...

Mums! Väl tänkt och arrangerat Per!

Anders "Klippan" Andersson

har lämnat oss, inte så där dramatiskt och slutgiltigt som det kanske låter, men i alla fall som utredningssekreterare vid Barn och utbildningsförvaltningen i Kumla kommun... I går firades han av med bowling på "Strike" och mat på O´Learys. Det var trevligt men inte särskilt intimt, det bir det inte på sådana ställen. Kanske Andersson var nöjd med att få "lagom" mycket uppmärksamhet i alla fall, hoppas det.

Eftersom jag är en av få som känner till hans genuina intresse för skånsk pop genomförde jag en liten "mini-do-bee-do" för honom. Han tog såväl "Knugen skuk" med Kriminella gitarrer, "Akterseglad i Brownsville" av Torsson, "Teknikens under" (Wilmer X) och "Nikki-Lauda och jag" med Fiendens musik och vann därför tre rara plattor ur min vinylsamling. "Du är min enda vän" med Philemon Arthur & The Dung" gick han emellertid bet på. Ha!

När jag kom hem fick jag panikångest när nycklarna var borta, men i skrivande stund är allt lugnt. De är kvar på O´Learys har jag kollat.

Låt den rätte komma in,

Tomas Alfredssons film efter John Ajvide Lindqvists roman, såg jag igår kväll. "Mysig" kärlekshistoria om mobbad pojke och tolvårig vampyflicka som "varit tolv länge". Helt okej, fast inte blev jag särskilt rädd. Boken var mycket mera creepy.

Barack Hussein Obama 2

...USA:s nye president heter Hussein, smaka på den ni. Undrens tid är ännu icke förbi.

2 års blogande idag...

Jag är uthålligare än jag själv trodde från början. Det blir någon slags bild av ett liv till slut, även om orken tryter lite ibland.

För två år sedan idag var det iskallt ute. Det är det idag också. Och det gnistrar i frosten.