Dagen efter Coldplay, hemma igen...

Coldplaydags!

Måste packa lilla väskan inför resan till den kungliga hufvudstaden i morgon! Agnes vet inte om hon ska ha långkjol eller skinnbyxor. Inte jag heller. Jag tar nog skinnkjol. Coldplay, here we come! Det ska bli så superskoj att gå på storkonsert. Det var länge sen.

Det känns som om jag tappat lite av uthålligheten...

Det här året har jag inte stått upp för min tanke om ett inlägg om dagen. Jag antar att det beror på att jag hamnade i facebookträsket till slut och att det faktiskt blir mer respons och kommunikation runt det jag skriver där. Det känns lite synd i alla fall och jag ska försöka skärpa till mig, för här har jag ju ändå snart sex års händelser och tankar i någon slags kronologi. Det har flutit mycket vatten under många broar på de där åren och även om inte allt varit enkelt och roligt så är det mitt liv, på gott och ont.

Tuva och jag stack in till Marieberg när arbetsdag och skola var slut. Hon behövde ha ett par nya dansskor till Discodansen börjar på torsdag. Och i morgon börjar cellon (samtidigt som det är fotbollsträning). Tänk vad fort man kommer in i vardagslivet igen efter en semester. Vi käkade där också, och träffade Agnes och hennes kompisar som åkte med oss hem. Mycket mer än så blev det inte den här måndagskvällen i augusti 2012. Men det räckte.

Hockeyfredag (frusen)

Årets första referat!

Härligt, tänkte jag. Hemmapremiär på hockeysäsongen, två träningsmatcher spelade på bortaplan dessförinnan, förlust mot Nyköping och vinst mot vilda Väsby. Gott om nya och nygamla spelare att titta på, divisiontvåmotstånd mot anrika Grums som vi inte sett i Weidermans Buss på några år, efter deras degradering till tvåan. Borde kunna bli frejdigt spel och rätt mycket mål... En 8-3 sådär trodde jag.

Så började matchen. Efter 8 (8!!!) sekunder stod det 0-1 till Grums. Hoppsan, tänkte jag. Där var vi nog inte riktigt vakna. Efter 04.06 stod det 0-2. Hoppsan, hoppsan, tänkte jag. Där var vi nog inte riktigt vakna. Efter 09.16 stod det 0-3 till Grums. Hoppsan, hoppsan, hoppsan, tänkte jag. Där var vi nog inte riktigt vakna.

Åhlund tog timeout och skällde så det stod härliga till och jag tänkte; nu vaknar dom nog. Men ingenting hände. Inte ett dugg.

Jag funderade på om jag skulle gå hem  och titta på tv i stället, men då spelades ”Du hast” med Rammstein i högtalarna och jag bestämde mig för att stanna. Det var periodens behållning kan jag säga.

Lite korv i pausen sedan och så tänkte jag; Åhlund talar nog allvar med grabbarna i pausen. Jag får nog stanna och se dem vända matchen i alla fall. Korven var god. Jag tror den sjuds upp med lök och kryddpepparkorn.

Andra perioden startade och efter 20.49 stod det 0-4 till Grums. Hoppsan, hoppsan, hoppsan, hoppsan, tänkte jag. Det var då märkligt vad det var svårväckt idag. Det kanske inte alls går att väcka grabbarna. Kanske en tse-tse-fluga smugit sig in i omklädningsrummet och smittat grabbarna med sömnsjuka? Kanske ett kollektivt anfall av narkolepsi drabbat Kumlalaget?

Det tog nästan halva matchen innan Kumla fick in en reduceringspuck. Patrik Ström snärtade in ett snyggt dragskott bakom duktige Alexander Hermansson i Grums kasse efte 28.15. Hoppsan, tänkte jag. Vad bra. Ström är vaken.

Efter 31.48 visade sig också Max Lalander ha vaknat till. Han gjorde 2-4 efter skott och retur. Hoppsan, hoppsan, tänkte jag. Vad bra. Nu är två killlar vakna.

Efter 36.42 fick vi uppleva ännu ett uppvaknande. Andreas Jensen åkte in i slottet från sidan och satte 3-4 så där lite lagom försmädligt högt bakom Hermansson. Hoppsan, hoppsan, hoppsan, tänkte jag, Jensens mat och sovklocka kanske har ringt.

Dagens ende broder Harrysson, Robin, vaknade till efter 41.45, körde igenom Grumsförsvaret på egen hand och satte kvitteringspucken. Hoppsan, hoppsan, hoppsan, hoppsan, tänkte jag, Robin är också vaken. Undrar just om brorsorna ligger hemma och sover eller om de vilar på madrasser i omklädningsrummet.

Efter 45.40 utbryter ett (mycket litet) rallarslagsmål när en Grumsspelare blir påkörd efter avblåsning i Kumlas försvarszon. Jag greppade aldrig riktigt hur många utvisningar det blev åt alla håll och kanter, men Max Lalander och Pontus Gustavsson hamnade definitivt på botbänken och Grums fick spela powerplay i två minuter, dock utan att kunna göra mål.

Efter 49.19 är upphämtningen ett faktum. Sjusovaren Erik Persson skjuter in ett powerplaymålet 5-4 efter passning genom slottet av Kim Tallberg. Hoppsan, hoppsan, hoppsan, hoppsan, hoppsan, tänker jag. Kul att Erik är vaken.

51.55 in i tredje perioden fastställer Andreas Jensen slutresultatet till 6-4 i power play 5 mot 3. Då behövde jag inte tänka hoppsan, hoppsan, hoppsan, hoppsan, hoppsan, hoppsan, för jag visste ju redan att han var vaken.

6-4 till Kumla till slut alltså. 44-37 i skott.

Jag drar inga som helt växlar av den här matchen.  Kumla ska slå Grums 9 gånger av 10, men det var inte alls säkert att det skulle bli så i kväll. All heder till Grums som kämpade på och försökte in i det sista, dessutom med ett lag innehållande 5 94.or och en 95:a...

Jag tyckte Kim Tallberg gjorde en bra match, han kämpar alltid liksom på, liksom Patrik Ström och Robin Harrysson.

Tryoutmålvakten Otto Nordgren hade väl ingen riktigt bra dag på jobbet, men han hade inte mycket till hjälp av försvaret heller.

Annars var det väl överlag, som redan sagts då, rätt sömnigt.

Andersell spelade inte, inte heller Robin Gustafsson eller Tim och Sebastian Harrysson.

Ny match på söndag redan, Väsby hemma. Då får vi se vilka som är vakna. Välkomna! Det kommer att finnas korv då också. Och kanske lite Rammstein.

Fahrenheit 451

Det gradtal vid vilket bokpapper fattar eld. Ray Bradburys fantastiska dystopi som filmades av Francois Truffaut 1966. Jag såg om den ikväll, efter många år. Jag gillade den. Fortfarande.

Nu ska jag gå och sova så jag orkar med möte med Bun i morgon.

Borttappade Doris är hemma igen.

Tack och lov. Avmagrad och lite raggig ligger hon i mitt knä och purrar efter att ha suttit instängd i Bennys garage i ett par tre dagar. Det var en himla tur att Tuva och jag ropade efter henne när vi kom tillbaka från fotbollsträningen. Vi hörde några ynkliga pip från garaget, fick upp dörren och där satt hon. Nu har hon inte lämnat min sida på fyra timmar...

"aldrig mer gå in i det elaka fula dumma garaget" har jag nu förmanat henne.

Högsommarvärme i mitten av augusti

Så typiskt när man börjat jobba. Nå, det är väl bara att gilla läget och uppskatta värmen i viilket fall som helst.

I morgon är en stor dag fast i det lilla... Agnes ska ta med sig tre kompisar till stugan och övernatta - utan mig eller någon annan vuxen. Jag tror de klarar det bra och jag litar på dem såklart, men det är ändå en lite märklig känsla. Liten blir stor. Fort det går...

Varit och träffat min nya kollega Mia.

Vi ska visst fungera ihop som något slags skolledarpar. Hon var jättetrevlig så det ska säkert bli bra. I övrigt är jag fortfarande rotlös. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med mina prylar. Önskar att sånt där vore fixat.

Marley!

Fantastisk dokumentär om Bob Marleys liv och gärning. Se den! Så mycket som i alla fall inte jag visste om denne mytomspunne man.

Onsdag morgon, kvart i sju...

Var så trött igår att jag gick och lade mig vid halvelva, det händer nästan aldrig... Men när jag märkte att jag höll på att somna ifrån "Marley", den otroligt fascinerande filmen om Robert Marleys liv och leverne, så var det väl dags. Det innebar att jag vaknade till vid sextiden och inte kunde somna om.

Bilar kör förbi, blommor behöver vattnas, jag har varit nere i källaren och hämtat lite tvätt. Jo, det blir en dag i dag också.

En dag på jobbet och så är det som om semestern inte har funnits alls

Det har den väl knappt inte heller, med tanke på hur allt utvecklade sig. Men det är inget att gråta över, det är som det är bara.

Besök på Kumlasjön, Duvan och i Hardemo, samtal med mina efterträdare Annelie och Anna. Sen var jag skittrött och fick gå hem och sova ett par timmar.

Fullt hus här i kväll. Agnes har Wilma och Julia här, Tuva har Tuva F på nattbesök. Stortjejerna städar huset. Halv tolv på natten. Ur led är tiden, ve oss...

Jag ska i alla fall gå och sova, så jag orkar upp i morgon bitti.

Sista semesterdagen

Blev det till att jobba lite. Var ju tvungen att städa ur kontoret. Kändes inte särskilt roligt, men det var bara att bita ihop. Agnes och Tuva hjälpte till som tur var.

Vi hann hem lagom till handbollsfinalen. Spännande blev det, men vi fick nöja oss med silver efter uddamålsförlust mot Franskarna, som Tuva envisades med att kalla dem. Snigelätarna, sa jag.

Sista semesterveckan gick i maklig takt

Fotstukartakt kan man väl säga.

Det roligaste? Att se Agnes och hennes vänner på Kafe' till salu igår. Det var riktigt häftigt!

Lasse Litzen gjorde ett reportage. Det kan ni se här.

Så sitter jag här igen med blå fot...

Varje sommar sedan 1989 påstår Lise i en kommentar på FB att jag slagit i fot eller fötter minst en gång. Det stämmer säkert. Den här gången var det ett par halvt påtagna sandaler som ställde till det. Jag snubblade på trappan när jag skulle hämta tidningen och valde att försöka ramla bakåt i stället för framåt, för då hade jag nog nästan dött. Nu var det foten som kom ikläm och blev halvdöd i stället. Antagligen bättre, men jag haltar runt här på andra dagen nu och hoppas det ska vara lite bättre i morgon.

Katt- och fågeljakt

Ibland kan insikter komma av ren slump. Doris kom infarande med en snöskateunge på eftermiddagen. Jag rusade efter, tänkte "den där ska du i alla fall inte äta upp inomhus". Katten in på Agnes rum, jag efter likt en vinthund. Hittar fågeln under skrivbordet och tar den i en plastpåse. Tycker att den är i ett märkligt tillstånd av förruttning för att vara så nyjagad. Tänker "stackars katt, är du så dålig jägare att du måste släpa in kadaver?",  bär ut fågeln i soptunnan och hör strax efter hur det dunsar i Agnes rum. Går dit och får se katten avsluta avrättningen av snöskatan hos just burit in. Inser att hon använder Agnes rum som visthusbod och inser också varför det luktat illa därinifrån ett tag. Nu är det sanerat.

Av bara farten blev det dessutom städat i kylskåpet. Det hade ingen koppling till katten i sig, men jag kanske kände att det där med mathygien blev viktigt...