Det gör ont att se på The handmaids tale

Riktigt ont. Den är totalt vidrig. Och omöjlig att inte fängslas av. Död åt Aunt Lydia! Länge leve June.

Vi åkte till Öby kulle idag

Orm, mycket folk, varmt och skönt. Som vanligt därute med andra ord.

Agnes hittade en gammal bild

Det lilla trollet längst fram är min mamma. Så är det Börje med flajtonöron och Eivor. Och mormor Rosa och morfar Gunnar. Snyggon allihop!

Sommarens resmål bokat

Tuzla, Bosnien. Det ska bli roligt. Om vi hyr bil så kan det nog bli lite Serbien också. Mostar och Sarajevo vill jag hinna se.

Jaha nähä

Det blir inte mycket gjort i kväll. Homeland och lite blomvattning ungefär. Det är ungefär vad jag orkar. Och kanske sätta på en diskmaskin. Så är det vissa måndagar. Tuva tittade in en stund. Det var trevligt. Hon fräser fram som en mosquito på sin röda moped. Det är frihet för henne.

Nostalgilyssning

Tänk hur utdaterad musik kan bli. Tänk vad tidlös annan musik är. Jag blev 80-talsnostalgisk och började leta gamla favoriter på Apple Music. En del blev jag nästan kräkfärdig av,  annat kändes gott att höra. 

Behöver ju inte plåga er med de svaga korten, men här är några 80-talare som håller än. Random order.

It'll be easier in the morning - Hothouse flowers

Red Rain - Peter Gabriel

Stop - Sam Brown

The sweetest Taboo - Sade

More than This - Roxy music

Where the streets have no name - U2

Inga mystiska syntar, inga skumma trummor, bara bra låtar.

Jag har problem med min relation till Ulf

 Jag har väl inget särskilt mot att "skisser" släpptes, vare sig på hemsida eller på streamingtjänster. (Eller som cd för den delen.)  Den som vill lyssna lyssnar, den som inte vill köpa slipper.)

Däremot får den mig att fundera över när en sång blir just "en sång". För mig behövs det i alla fall någon form av melodi. Den kan vara harmonisk eller dissonant, den kan vara enkel eller komplex, men det behövs en melodi, något som fäster, något som gör att man kan minnas vad som hände till nästa lyssning. Grundtonsmummel till gitarrackord tycker jag inte kvalificerar sig. 

Med den definitionen konstaterar jag att Lundell släppt ifrån sig ett album nästan helt utan sånger. Det "andra" kanske är tonal lyrik, mummelspoken word eller något annat, men det finns två eller tre sånger bara. Det är ganska trist. 

"En dag faller dom" tycker jag bäst om - och den har han snott av sig själv. För visst är det "Om sommaren" vi hör? 

Jaja...

Bonusbild

Min vackra dotter ville också pröva Kepan.

Kepan

Min pappa älskar att ge bort saker. Inget annat får honom att känna sig så glad och godmodig och generös. Ibland ger han till och med bort samma grejj två gånger för att maxa känslan. Den här coola #kepan fick jag av honom när vi var på frimärksutställningen "Stockholmia-74" för 44 år sedan. (Jag tror egentligen att alla som var där fick varsin kepa gratis, men vi kan ju låtsas att den var från honom.) På påskaftonen 2018 fick jag den igen. Den passar mig fortfarande lika bra. Jag noterar också att jag på kepans ovansida fastsatt ett snyggt klistermärke som jag fått av #fantomenklubben för att ytterligare pryda detta mästerverk till kepa. Jag är så tacksam mot min pappa för denna #kycklinggula uppenbarelse som jag nu fått motta två gånger. Jag är nog nästan lika glad som Tuva var när hon fick sitt orange kartotek att skriva in sina kamrater i. #kulattgebortgrejjer #tacksamhet #livet

Det blir bara mer och mer ekonomiskt elände

5000 på ny ugn idag... Suck. Räcker det inte snart?

Påsken är över

Tar mig en kopp kaffe och en skinkmacka och kikar igenom "Bön för Tjernobyl" som vi ska prata om på bokcirkeln i morgon. Tung bok. Stentung.

Ja, det blev ju påsk i år också. Pappa var här i lördags och idag har vi ätit lamm och potatisgratäng hemma hos Lise. Det var gott såklart. Mycket vitlök. Cheesekake efter.

Usch. Jag är så less på allting. Jag tycker livet suger. Kanske måste prata med doktorn om att få pröva något antidepressivt. Så här ska det inte behöva kännas. Det är som en grå dimma bara. 55-årskris?