Jag måste tillstå att jag längtar efter mina ungar...

...och ikväll kommer de, som tur är. Pratade med Tuva nyss, hon skulle äta lunch hos mormor. Spagge med kerre och körre. De lär inte vara här förräns vid nio.

Sånt här är roligt tycker jag.

Jag läser på aftonbladets hemsida om tjejlaget i fotboll som spöar skiten ur alla killar och jag tycker att det är riktigt häftigt. Hade vi bott i Amerika så hade Disney redan varit där och köpt konceptet och planerat en film. Vi har förstås Åshöjdens BK redan, men Vaksala SK:s framgångssaga är ju på riktigt.

Tröttsamma McDonalds

Det här kan nog bli en sur insändare också, eller nåt, vi får se...

McDonalds fick mediaskäll för ett tag sedan, för att de serverade hamburgare som fått "vänta för länge". Detta har uppenbarligen lett till nya rutiner för företaget, för nuförtiden får man vänta på precis allt. Idag brast det för mig på McDonalds vid Marieberg, när det inte ens fanns en bigMac färdig och jag ombads vänta "2-3 minuter och sedan komma fram igen".

Det tog tio minuter att få den där jävla hamburgaren och jag fick inte ens en ursäkt. Vore det första gången så skulle jag inte ha sagt något, men det har hänt flera gånger under den senaste månaden och i dag fick den stackars kassörskan klä skott för företagets misslyckande. Det var ju inte schysst för hon kunde inte rå för det, men jag tog ändå mod till mig och väste "det här var inte 2-3 minuter och jag tycker att det är så jäkla ruttet".

Inte blev det bättre för det, men det kändes lite bra att få säga det i alla fall. Det är inte ens billigt att gå på McDonalds längre, det är 70-80 kronor varje gång, då tycker jag att man kan kräva lite mer. Svinnet måste ju också vara minimerat med de nya rutinerna, så nog sjutton borde det gå att pressa priserna med några kronor.

Neh, min lokala hamburgarproviantör gör det snabbare, billigare och godare, så det blir Rondellens gatukök nästa gång. Eller Max som i alla fall talar om att de "lagar efter beställning". Det är hedervärt.

Dagens sång:

"Efter stormen", Marie Fredriksson, passar utmärkt en dag som denna, i natt var det närmast orkan ute.

Jag söker lugn just nu känner jag, snart dags att börja jobba igen och det känns precis som vanligt; "In i ekorrhjulet igen, vart tog den där ledigheten vägen egentligen?"

Jag har haft en toppensemester och det ordnar sig så klart, som alltid, men ibland får man ändå fundera...

Pratade med barnen precis, har ju inte sett dem på ett par veckor. Kändes gott att höra att de kommer hem i morgon, trots att de var osams som två vildkattor.

Dagens sång:

Gyllene tiders "Vandrar i ett sommarregn" såklart. Bitterljuv, melankolisk, passar med dagens känsla. Och ute faller regnet.

Så långt som det är är så långt som det går
Det blir till ett sår av timmar och år
Mer vilse än nånsin genom junis snår
Det är sent och vått och längtan är svår

Åh jag vandrar i ett sommarregn
Ett regn som svalkar sanningen
Ett regn som sköljer dumheten
som vandrar i ett sommarregn

Kanske är det dom kvinnor jag aldrig borde mött
som lovade sött men bara gjorde mej trött
Som gör att jag känner känner att jag
inte är den som jag trodde jag var

Åh jag vandrar i ett sommarregn...

Så långt som det är är så långt som det var
en himmel och ett hav mer än vad jag klarar av
Kanske är jag förvirrad berusad och sjuk
men jag har aldrig kännt mig så ensam som nu

Åh jag vandrar i ett sommarregn...

Sitter här ordlös nästan...

Det händer sällan. Men så händer det inte mycket här heller. Allt är tyst och stilla. Jag ska verkligen inte beklaga mig, för det är såklart upp till mig att "hitt på nåt" om jag vill det, men jag har inte riktigt haft lusten. Vet inte om jag har fått nån variant på sommarsjuka, för magen har inte varit i ordning på flera dagar. Om nu någon mot förmodan skulle vara intresserad av det? Knappast, det tillhör avdelningen helt onödig information.

Maximal slöhögsdag...

Det blev ett bad till slut, och fyra avsnitt av 24 säsong åtta och det känns som man sett allt sju gånger förr (vilket man ju också har) men det är ändå rätt spännande. Var och handlade lite förnödenheter på LIDL och vattnade Lises blommor.

Burri-burr!

Sällan man frusit den här sommaren, men i dag är det riktigt ruggigt. Det blir till att göra rent badkaret och ta sig ett varmdopp på eftermiddagen.

Ja det är måndag morgon,

och jag har vilat mig i form... Det blev inte jättemycket film, men däremot lyssnade jag ikapp en massa sommarpratare via pod-radion. Bindefeld, Jill Johnson, Tina Jansson, Rolf Ekéus. En salig blandning intressanta människor.

Jag är så trött idag,

Borde inte vara så när man varit på fest hos Helena Sikh, men likt förbaskat... Helena har ingen som helst skuld i eländet utan jag har bara mig själv att skylla. Nå, det regnar ändå idag och kanske får det bli en filmfestivaldag. Vad sägs om... ...alla "Damages", säsong 1 & 2? Eller ringtrilogin extended... Det var nåt år sen.

Sicken underbar dag!

Härligt god Kyckling hos Lotta och så ställde vi kosan mot landet Stadra, beläget mellan Nora och Grythyttan. Vilken fantastisk miljö, sommarsverige när det är som allra vackrast. God och tänkvärd teater fick vi också se, om människoskap, om kvinnor och män och om vad kärlek egentligen är eller borde vara. Det är gott att leva!

Hemma en snabbis...

...för avduschning och kattmatning. (Och sugning av bautaspindel in i dammsugaren.) Hade en underbar kväll i stugan igår, badade sent, sen satt jag i min vilstol och lyssnade in tystnaden. Det var ljummet, nästan tropiskt och det fanns inga mygg eller bromsar. Ibland älskar jag det där lilla stället.

Nu ska jag på Hjalmar-Söderberg-föreställning på Stadra sommarscen. Det ska bli spännande.

Nya fina utemöbler till stugan -

det var rea på plantagen och jag blev ställld inför ett svårt val; de vitlackerade stabila, nedsänkta från 4995;- till 2500:- eller ett smäckrare set, stålmöbler, inte alls lika "classy" men å andra sidan i princip underhållsfria, i princip lika dyra.

Jag velade, funderade fram och tillbaka, kom ihåg alla gånger vi målat möbler med varierande resultat. Bestämde mig såklart för de svarta med textilene. Herregud, jag kan ju ställa in dem på vintern, bara att veckla ihop och ställa undan, glasbordet fick jag liksom på köpet, det får väl överleva så länge det kan.

Jag är nöjd, det var rätt beslut, fast de vita hade passat så in i bomben mycket bättre.

Naj, slouta vaela, som min x.svaerfaer skoulle ha sagt.

Agnes är desperat, mitt ute i den öländska naturen.

Fick följande sms i morse, kunde inte låta bli att skratta lite;

Jag vakna av den där jävla tuppen, fy för den, vem fan placerar en tupp vid två campingar? Gu kagaka låter den hela tiden :(

Vad svarar man på sånt? Gu Kagaka? Skjut den, det är nog en arabisk terroristtupp :)

Nu är de små hjältarna på väg till Öland.

Ringde för att kolla läget och de hade visst hunnit till Pålsboda ungefär... Hoppas de får det bra. Jag tyckte det var skönt med lite vuxentid, men jag vet att jag kommer att sakna dem rejält efter ett par veckor.

Lugn och stilla söndag.

Sitter här och väntar på att barnen ska komma förbi och hämta lite pryttlar inför semestern med Lise. Agnes fick ju en jättefin rosa digitalkamera i födelsedagspresent, men den försvann rätt omgående. Antingen ligger den i något hörn någonstans, eller också är den stulen. Synd i vilket fall som helst. Nå, hon får såklart låna min kamera om hon vill. Sen ska de väl ha lilla dvd-spelaren med sig antar jag...

Super-suveräna Lerbäcks Teater.

Jag har bara varit på en föreställning tidigare, Ronja Rövardotter, och den var så ohyggligt bra att jag grät hela tiden. Nu var det dags för Bröderna Lejonhjärta och jag hade tre rullar snytpapper med mig. Jag vet ju hur det brukar vara med mig och Jonatan och Skorpan...

Det blev slagregn mitt inne i första akten och det förtog såklart en del av nöjet, emellertid måste jag säga att det Lerbäcks teater gör är fantastiskt bra. Ohyggligt imponerande, Starkt. Lilla Skorpan kanske måste bli av med sina polyper, men annars var han också jätteduktig.

Sådan dotter, sådan far...

Nå, jag försöker i alla fall. Fast visst kunde jag göra bättre bullar förr... Emellertid skvätte det rejält. De här bilderna är från vårt suveränt trevliga besök hos Johan & Katarina i torsdags.

Vi åkte till stugan i måndags,

med katt och allt för andra gången, stannade vid Ica Maxi i Vivalla och köpte med lite gott kött till kvällen. Fick besök av mina föräldrar på eftermiddagen, de stannade och åt med oss också. For och badade ett par gånger, det var enda chansen att överleva i värmen.

Natten var olidligt varm, jag sov inte mer än ett par timmar tror jag, trots fläkt.

Tisdagsförmiddagen tornade åskmolnen upp sig och vi packade ihop för hemfärd. Mötte slagregnet vid Myrö ungefär. Sen vräkte det ner i princip hela dagen. Huvva!

Vad roligt det blir när ingen får säga att det är för varmt...

Jag har pratat med fem-sex olika människor idag. Alla vill egentligen kvida över värmen. Detta är emellertid förbjudet i Sverige, så i stället säger man "jo jag svettas pölar men det är okej", eller "jag måste duscha var femte minut", eller "Jag kan inte tänka normalt, men det är bara normalt..."

Varför kan ingen enda människa säga som det är; "Det här vädret är olidligt om man inte befinner sig nära en sjö eller ett hav där man kan få doppa av sig ibland".

Det är väl så det är? Jag svettas under fläkten, men jag överlever.

Denna årets (kanske inte men ändå) varmaste dag,

var orken noll eller mindre. Det blev lite garderobsrensning inomhus i stället för den grästrimning jag från början ställt in mig på. En bronsmatch i fotboll också, stackars Uruguay, nu tror jag att jag tar en kalldusch och därefter kollar in en gammal Varulvsrulle. Det låter lagom komplicerat en kväll som denna.

"Little pink guitars" sjöng han väl inte om, John Mellencamp

Men han kanske riffade på en rosa gitarr när han spelade in "Little Pink Houses". Nå, här är i alla fall bildbeviset på att liten och smidig kan vara riktigt bra. Hello Kitty är med som bonus. Och med en 2-watts Marshallstack kommer man riktigt långt.

Politikens villkor...

Littorin avgick inte för att media granskat hans barn, läser jag på aftonbladet.se idag, utan för att han anklagats för att ha köpt sex.

Det blåser hårt på toppen. Ska man vara där ska man nog i princip vara fullständigt vandelfri. Eller också från början redovisa "det här har jag gjort" o.s.v.

Man ska så klart följa lagen. Sen kan jag tycka synd om människan S O Littorin i vilket fall som helst. Finns det någon svensk som inte har något med sig i bagaget som vi inte skulle uppskatta att få se som löpsedel för Aftonbladet eller Expressen? Jag tror att det är det som gör oss mänskliga, att vi gör fel ibland. Bryter vi mot lagen så ska vi såklart korrigeras, men frågan är ju om hela Sverige måste veta det? I det här fallet finns dessutom ingen dom, inte ens en polisanmälan.

Drömmer om en spelkväll i stugan...

Tänker och får för mig att jag skulle kunna hitta ett gäng musikanter som skulle viljja komma och bidra till en härlig kväll. Jag ska baske mig pröva att skicka ut en inbjudan, open stage, no obligations.

Kolllar så här först: skulle några vara intresserade den 07/08/2010?

Bästa fredagen på länge...

...fast jag vaknade alldeles för sent och dessutom omedelbart kände mig snurrig i huvudet...

Linda och Olle kom och satte stor guldkant på vår tillvaro och efteråt kändes allt så mycket bättre.

Halvett på natten och jag sitter och lyssnar på Miles Davis från 1959 och den jazzen är bara så cool. "Kind of blue". Ett drygt halvsekel sedan. Alla är så coola att de nästan droppar av stolen. Jag också. Men jag älskar Miles. Den tidigare Miles. Sen blev han alldeles för medveten om sin egen betydelse.

Sitter och skriver i min nya kontorsstol, hopskruvad av Tuva.

Jag är klart imponerad, det trodde jag faktiskt inte att hon skulle klara. Jag fick efterdra några skruvar bara, annars var det perfekt. Hon höll på i två timmar, svor som den värsta borstbindare ibland, "jag får väl skruva om den där j-vla skruvj-veln då!", men hon gav sig icke.

Det blev en jättetrevlig dag,

trots mina negativa farhågor. Vi åkte till Unden och badade, hade nästan glömt vilken fin sjö det är, tog oss sedan till Sanneruds handel och köpte deras beömda Tivedsrökta sidfläsk och avslutade det hela vid chokladfabriken i Askersund. Min pappa var genuint glad och det kändes bra.

Liten tanke runt det här med Mattias Flink och hans (om fem år) möjliga rätt att bli fri.

Jag tycker det är rätt.

Om M.F är frisk i dag så räcker de här fängelseåren. Hans brott var oförståeligt och sorgligt och kommer alltid att förbli. Tydligen har han under dessa år förvärvat insikt om sig själv och sina beteenden

Hans offers lidande går inte att räkna i år. Är det 1 x livstid eller 7 x 7? Eller är det livstid för alltihop ackumulerat?

De drabbades sorg går aldrig att bortse från. Tycker i alla fall att det ska finnas en gräns. Någonstans måste man kunna bli förlåten.

Årets "föräldrapresentsutflykt" går till.... ....

....bampampampam! UNDEN!!!

I morgon klockan elva. (icke en minut senare.) Då åker Skodan till Ullsandsmo för bad och trevligt hangout. Min käre far började packa räksallad i förrgår. Tror att den är lika fräsch som mördarkvinnans trosor i "Kära Sussi". Han började dessutom diskutera avgångstider. Och om vi kunde köra förbi Sannerud och köpa fläsk på hemvägen. GPS:en i I-poden sade att man kunde det. Hans vägkarta från 1979 var osäker. Det blir nog en trevlig resa.

Det här med Gudruns pengabrännande...

Debattens vågor går heta, piss eller kamel, kaos eller ångest, kanon eller kalkon.

Jag har funderat mycket. Efter studerande av DN, Svd, NA, Svt, TV4 och diverse mediahemsidor tycker jag att draget under grillen var genialiskt. Fi fick uppmärksanhet för många miljoner för dessa 100.000 och uppriktigt sagt, skulle du ha läst en kvartssidesannons om orättvisa kvinnolöner i DN?

Elda på bara Gudrun!

2 dagars gräsklippning är över,

det är väl inte riktigt allt jag gjort, men det känns nästan så... Först en riktig avrivning/uppsnyggning vid stugan och sedan hem för att göra Fylstagatan lite mer presentabelt...

Jag har faktiskt känningar i armarna, så jag får väl se det som träning.

Några bilder från vår resa. Random orders.

Liten packning påbörjad,

vi ska ta oss ut till stugan ett par dagar tänkte vi. Nu får katten följa med så får vi se om det funkar, känns inte bra att lämna henne hemma i alla fall.

Jag sov till tolv,

undrar när det hände sist... Nåväl, skönt var det i alla fall.

Pratade med en massa människor i går kväll...

Märkligt att man måste få semester för att ta upp kontakter med goda vänner, men så var det uppenbarligen.

Nu hoppas jag på en sommarträff med Janne & Thomas, Johan & Katarina, kanske också med lillprins Thomas W men det kanske är för avståndligt. Sen har jag ju bara utedass i stugan och jag vet inte hur det funkar med en kunglighet.

Ni glömmer väl inte att det är val i höst? Gudrun Schyman tilll riksdagen!

Jag är snäll och dum,

och nu vill jag meddela dig obekanta människa att jag köpt ett nytt exemplar av "En långvarig förlovning". Den kostade bara 99:- för tvåskivorsutgåvan, men jag har för mig att jag betalade 229:- första gången.

Jag har alltid tyckt att det varit lite märkligt att en del människor skriver upp saker de lånar ut till andra, tänker att det väl måste vara en hederssak för den lånande att lämna tillbaka, men så är det uppenbarligen inte.

Nå, Audrey är säkert värd 328:- inalles, men det känns ändå lite onödigt.

Ungarna till Lise,

jag saknar dem redan, men kanske kan hon bringa någon ordning på syskongnabbet jag inte mäktat med... Eller inte. Jag kan inte förstå varför en trevlig stunds samvaro alltid måste sluta med att Tuva ligger i vattnet, ledsen...

Sakta och säkert återgår tillståndet till det normala.

Det var en katt. Man kan inte sörja ihjäl sig. Det finns miljoners miljarder små kissar som behöver min omsorg i så fall. Men ändå. Trodde inte att det skulle kännas så här. Hade glömt hur det var att förlora ett djur. Pratade med Bertil som påminde mig om hur han fick stanna hemma från jobbet i två dagar när Månsson dött. Insåg att det fanns fler som var lika fåniga. Fann någon slags tröst i det.

En ännu levande katt!

Vi har en kvar i alla fall! Mikki är alltid så här söt.

Begravd

Begravningsakten skedde vid tiotiden i går, lilla Mika vilar under plommonträdet i trädgården, vi hjälptes åt att gräva, hon blev nedlagd i sin finaste sovställning, sen lade vi igen och sade adjö, officianten Håkan sade att han hoppades att det fanns en katthimmel och att hon redan sprang där och jagade möss och fåglar. Våra finaste blommor lades sedan på graven. Agnes och Håkan grät floder, Tuva var nog lika ledsen, men det kom inte så många tårar från henne. Ingens sorg är lik någon annan.