Det är inte ofta jag hatar men...

Jag har hatat min dator i flera dagar. Nätverksstrul. Slutade med att jag fick installera om den från grunden och det tar tid och är jätteomständligt. Dessutom har jag nu ett evighetsgöra med att göra om I-tunesbiblioteket framför mig. Och inte törs jag stänga av den heller, för då kommer det väl nån obehaglig windowsuppdatering som gör att den tappar nätverket igen...

Nå det är ju värdsligt...

Kristian Gidlund är död

Vi visste ju alla att han skulle dö, jag antar de flesta av oss förstår att vi ska dö, men till skillnad mot många av oss andra visste han att döden var nära förestående. Jag har läst hans blogg i ett halvår eller så, förundrats över hur han förmått sätta ord på det han gick igenom, över hans klarsynthet och mod. Lyssnade på det där sommarprogrammet och satt tyst länge efteråt med tårar som trillade nerför kinderna. Nu känns det som om det är någon som stod mig nära som försvunnit. Vad livet känns orättvist ibland.

Det sista inlägget han skrev själv kom för en vecka sedan. Då visste han....

"Vår berättelse närmar sig sitt slut. Och vår figur klamrar sig fast på vrakets krutdurk på det öppna havet. Molnen hopar sig. Från och med nu blir allt han skriver korta fragment som han ristar in i tunnans trä."

Kanske molnen har skingrats nu.

Girl power!

Ibland blir jag bara så full i skratt av internetfynd!

En diffus huvudvärk har förföljt mig hela veckan

En beslöjad röst också. Kanske är det för att jag håller på med lönesamtal, detta stigmatiska påfund som inte gjort någon bättre, men en del sämre. Vad i hela fridens namn var det för fel på solidarisk lönesättning?

Gunvor laddar för innebandysäsongen.

Jag tror hon ska spela i Lekebergs F37-lag. Med henne som back blir det inte många baklängesmål.

Snart drar hockeysäsongen igång igen

Och jag har inte sett en enda försäsongsmatch i år. Kanske mest för att det just inte varit några här hemma. Kumla har i alla fall blandat och gett lite grann har jag förstått. Kanske Fredrik Johnson kan vara en välkommen ny röst i båset för Kumla, efter ett par rätt mediokra säsonger med Håkan Åhlund som tränare. Vi får se...

En del kännbara spelarförluster har det blivit, Patrik Ström till exempel, det tror jag kan svida lite. Arnmark. Tallberg inte minst.

Men också några spännande nyförvärv. Kulons grabb Viktor Lennartsson, Christoffer Larsson från Mariestad. Vi får se om det slutar på plus eller minus...

Det är bara att njuta!

I går var det så varmt när vi kom till stugan att vi fick ta skydd i skuggan. Helt galet. Men skönt förstås. Vi grillade och hade en jättetrevlig kväll och inga barn var osams heller för den delen.

Det bästa? Att det var lika skönt idag.

Vi körde förbi Mc Donalds på hemvägen och tog vår middag där. Avslutade kvällen med någon slags svensk thriller med Josefine Bornebusch - "Den som söker". Den var definitivt INTE bra.

Seg, långtråkig, knappt inte spännande. Dessutom med världens sämst dataanimerade älgolycka. Två små älgar till den.

Tjugotre grader varmt den sjunde september...

Då packar vi ihop grejorna och drar till stugan. Allt annat vore vansinne. Och kanske har det kommit en och annan svamp. Om vi har tur.

Gårdagskvällen spenderades med EM-kval i fotboll - en osannolik vinst mot Irland. Anders Svensson matchhjälte vid 1619 års ålder!!! Sen såg vi World War Z och den var osannolikt dum och knappt ens spännande.

Höst

På ett torg i gamla stan

mitt bland fyllon på en bänk

satt en tonårstjej och sjöng en blues för fåglarna

och hon likna faktiskt dig

så jag stannade en stund

och lät minnen virvla upp som löv för vinden

 

Den bara kom för mig, Hylanders gamla klassiker. Sannolikt för att det bär iväg mot höst. Det gör inte så mycket, det har varit en fin sommar. Men nog kan man ana det i morgonkylan och i växterna som tröttnar och i kvällen som kommer tidigare och tidigare. Jag kan uppskatta det. Då kan man kura skymning och tända ljus och bara vara. Det kan också vara fint. Jag är nog en höstman.