Perspektiv på tillvaron... I morgon är det ett år sen jag åkte in på sjukhus

1/12 2010 - en skräckfärd till vårdcentralen som fortsatte med ambulansfärd in till USÖ med påslagna blåljus och en och annan siren. Jag höll på att dö. Två och en halv vecka på hjärtavdelningen, sjukskriven till slutet av januari, förtvivlan, elände och allmän misär.

Nu har det gått ett år. I dag mår jag bra. Jag äter visserligen en massa medicin var dag, men hjärtat slår i takt och jag sover gott på nätterna. Det är något att vara tacksam över.

Jag önskar i och för sig inte en enda människa att vara med om en sådan resa, men ibland kan det faktiskt vara nyttigt att bli påmind om sin egen dödlighet för att kunna uppskatta livet. Jag tycker jag haft ett bra år. Jag orkar (oftast) vara bra för mig själv, jag orkar vara engagerad på jobbet och jag orkar med att "inte bara sova". Det är härligt.

Tisdag med full fart.

Oj vad trött jag är i huvudet. Den här dagen gick för runt. 2 medarbetarsamtal på förmiddagen, handledning i Hardemo nästan till kvällen, föräldramöte i Stene klockan sex, därefter iväg till möte i Svenska kyrkan med anledning av Agnes och hennes konfakompisars vårresa till Krakow och Auschwitz. Ett hedervärt initiativ att ta med dem dit tycker jag.

Skulle ha velat ta ett varmt bad, men jag somnade till lite på soffan och nu är det för sent. Det får bli i morgon i stället.

Nu är det alldeles snart dags att spela in hockeylåten. Det ska bli så jäkla kul. Och bra kommer det att låta.

Tomorrow, when the war began...

Mycket spännande film, baserad på en "ungdomsroman" av australiensaren John Marsden. Jag trodde inte att jag skulle låta mig fångas så, men jag blev riktigt fast i den, trots att den pendlade mellan "söt" ungdomskomedi och sci/fi-krigsfilm. Märkligt hur det kan vara ibland. Ska nog försöka få tag i boken till Agnes, tror hon kan gilla den. Filmen kommer hon att älska. 4 exploderande broar av 5.

Slak söndag,,,

Förstår inte hurdan jag blivit, jag vaknade kvart över åtta trots att jag varit uppe länge igår och trots att jag fick sova så länge jag ville. Det kändes inte som om jag skulle kunna somna om så jag gick upp och satte på kaffe.

Fick gå och hämta bilen i snålblåst och ilsket regn sedan. Piggnade till så pass mycket av promenaden att jag bestämde mig för att åka till Arboga och se på hockey. Agnes var snäll nog att följa med och hålla mig sällskap.

Det blev stryk med 5-2. Kumla kändes rätt slutkörda och var aldrig riktigt med i matchen.

Hemma vid strax efter sju. Däckade i tv-soffan och avnjöt "Allt för Sverige" och "En idiot på resa." Småputtrigt. Nu ska här sovas.

Hemkommen...

En mycket trevlig kväll. Jag är mätt och glad och dessutom tacksam för att ha så goda och vänliga arbetskamrater. Jag tror att vännerna som lämnade oss kände sig både uppmärksammade och firade och jag tror att de flesta hade lika roligt som jag. Särskilt nöjd är jag med att ha förstått att hr Berglund på Haga är en Lundellkonnässör. Aldrig trodde jag väl att jag skulle få sjunga "Gå upp på klippan" tillsammans med någon som kunde texten bättre än jag själv. Det var riktigt roligt.

Fredagsmatch igår

Kumla höll i sin fina trend och spöade suveräna serietvåan Vimmerby med 6-5. Det var en spännande match att se och jag var alldeles slut i halsen när jag kom hem.

Nu har jag precis badat och pudrat näsan. Jag ska gå på avslutningsfest för Maj-Britt, Maria och Hasse. Det ska bli trevligt.

Dagens Janne

"Don´t you mess with me muttafokker, I´m a Hells Angels-prospect!" (Korsika 1984)

En månad kvar till jul sisådär...

Det får man väl vara tacksam för antar jag, för just nu går det för runt på jobbet. Jag ska inte plåga er med några beskrivningar, konstaterar bara att dagen var full av mer och mindre roliga möten med människor.

Bäst att gå och sova nu, så torsdagen kan hanteras.

Rapport från en vägkant

Då lät det så här. Konferensen var för övrigt ganska tråkig och på hemvägen körde vi fel, trots gps-stöd. Dimma och skogsväg i tre och en halv mil. Shit happens.

Jag ska bara mycket kort konstatera att

jag haft en trevlig dag på jobbet, fast jag känner mig så väldigt trött. Var inte hemma förrän strax före sex, så Tuva var hemma när jag kom. Hon hade knallat hem från Cellon själv. Det gick ju bra det också.

I morgon ska jag till Linköping på skolverkskonferens. Det ser jag väl fram emot ungefär så där mycket. En bit att åka, blir lång dag i morgon också med andra ord..

Återbesök hos kissarna

Vi var så sugna att se om de växt något. Eva var snäll nog att ta emot oss en gång till och var de små liven söta förra gången så var de ännu sötare nu. Doris och Skrållan, vad sägs om de namnen?

Kumla vs Mjölby 4-1

Agnes tog lite bilder som jag försökte lägga upp på hemsidan genom att länka hit. Det var förbaskat svårt. Omöjligt. Men referatet hittar du här.

En lördag passerade förbi.

Agnes nattgäster gick hem i omgångar. Julia stannade längst. Jag lagade helstekt entrecote med gratäng och sallad och Agnes svängde ihop en skysås till. Gott.

"Så mycket bättre" på tv:n sen. Lena PH är ju inte direkt någon superfavorit, men det är ett trevligt program i alla fall...

Brudarna har kommit

Tuva först, vi hann både äta lite mat och se på idol innan Agnes och hennes vänner anlände, glada i hågen efter att ha sett Twilight del 3 (4? jag har inte koll längre). Bra var den tydligen i alla fall. Nu ska de kämpa sig igenom en "filmnatt" och ligger utbredda i vardagsrummet och käkar chips och ser på "Jennifers body". Själv har jag dragit mig tillbaka in i sovrummet. Tuva kollar "Kronjuvelerna" på sitt rum. Jag är varm i pannan och trött, men jag antar att tjejerna sköter sig själva...

Turstag

Neh, ingen bra dag idag... Ont i halsen, lite feber, genomtrött...

Släpade mig iväg till utvecklingssamtal för min kloka dotter vid halvsex. Det var väl helt okej. Hon kan om hon vill och hon vill fast hon inte har fattat det förrän nu. Typ.

Disturbia...

Jag refererar till "the movie" såklart. Mina grannar Nessir och Almira går som på klocka. 21.45 släcker de ner sitt hus. 06.00 tänder de upp igen. Det är såklart bara de yttre tecknen jag kan tyda, de som syns från framsidan så att säga, men det är ändå imponerande. Jag önskar att jag hade tillräckligt mycket självinsikt för att gå och lägga mig så dags.

Dagens Janne (Jag skrattar hela vägen)

Här ser vi Jan Olsson identifiera sig totalt med kämparna i den antifascistiska/antinazistiska motståndsrörelsen. (Le Havre 1985) Hade han bara varit född i rätt epok så hade han sprängt x antal tyska trupptåg, trots att det fanns en del mörka inslag i hans släkthistoria. Enligt uppgift så specialtränades han för dylika uppdrag under sin militära tid i början av 80-talet. Bland annat körde han projektorn när de antikommunistiska filmerna visades vid I-3. (Special services branch, Orebro.)

Jag började skanna av bilder för ett par veckor sedan - det har jag redan skrivit om. Började i USA 1983. Nu har jag snart tagit mig igenom Jannes och min tågluff 1985 och jag kan utlova fler intrika bilder så småningom. Vilken nutidshistorisk resa man gör om man ger sig tid att betrakta bilder som fått en 25-30 år på nacken.

Absolut ingen idé att polemisera med skolinspektionen

Det visste jag ju från början egentligen, men när deras preliminära bedömning kom tillbaka för faktagranskning så kunde jag ändå inte riktig låta bli, jag tyckte nog att en del skrivningar var i tuffaste laget nämligen. Det hade jag inte mycket för. Bäst att hålla truten, annars blir det väl ännu värre...

Annars hände det väl inte så mycket idag. Var ute i Hardemo och pratade med Rebecca, Ingegerd och Eva. Katterna växer och har det bra säger Eva, vi får se om vi kan komma ut till Kånsta en sväng och kika på dem i helgen...

Jag var inne i Örebro och hämtade hem "Hello-Kitty-gitarren" efter jobbet också. Den har blivit rätad i halsen och fått stallet nedfilat och det blev som en ny gitarr nästan. Nu går den finifinfint att spela på. Ska nog ta med den till storsamlingen på jobbet i morgon.

Nu ska jag gå och sova - det ska bli skönt.

Agnes 14 år...

Stora lilla tjejen... Det blev till att gå upp sex i morse för att hinna åka och gratta henne innan skolan och jobbet. Det var en gitarr jag köpt till henne. En Tanglewood. Riktigt snygg och lättspelad och med kanonljud. Den kan hon ha länge. Och hon blev glad för den.

Efter jobbet var det dags igen. Spagge med kerre och körre och fultårta från Sveas tillsammans med mina föräldrar. Gott men jag tror Agnes tröttnade på uppmärksamheten efter ett par timmar. Inte att undra på...

Nu är det ett tag till nästa födelsedag i alla fall.

Fars dag...

Idiotiskt påfund egentligen. Varje dag borde ju vara fars dag. Nå... Jag fick messa Agnes och be henne gratulera mig, annars hade hon sannolikt inte kommit ihåg det alls.

Min pappa fick i alla fall ett lunchbesök och några trisslotter. Jag fick stekt fläsk med löksås.

Johan P ringde och frågade om jag kunde tänka mig att skriva "hans" hockeyreferat och visst, jag hade ju ändå tänkt gå ner till hallen och titta. Agnes ville hänga med och när jag åkte och hämtade henne begåvades jag faktiskt med ett par farsdagskallingar med käckt tryck på.

Kumla låg under i stort sett hela matchen mot Skövde, men lyckades komma ikapp med en halvminut kvar och vann sedan straffläggningen. Skönt. Referatet kan du läsa här.

Sen var det väl inte så mycket mer. "Allt för Sverige" på tv - underhållande program med överkänsliga svenskamerikaner. Alla gråter. Nu ska jag gå och lägga mig. Agnes ska ju firas i morgon bitti klockan sju.

Agnes fyller 14 år på måndag...

Mitt lilla barn, hur kan det ens vara möjligt? Jag har i alla fall varit iväg och köpt en present till henne - från mig och mina föräldrar ihop - och den är så svinbra att jag knappt vill ge bort den. Jag är redan avundsjuk och jag funderar allvarligt på om jag ska behålla den själv och ge henne något annat i stället, nästan lika bra men bättre begagnat. Men så kan man ju inte göra- Jag kanske kan få låna någon gång i alla fall...

Förskräcklig pappa

Tuva begick sitt nioårskalas i kväll, tillsammans med bästa kompisen som också heter Tuva. Alla 17 skrek och skränade och det var nog precis som ett nioårskalas ska vara. En kille utmärkte sig lite extra emellertid. "Haru något vasst" väste han till sin kompis, just när jag gick förbi. "Jag ska smälla den här ballongen..."

Fan flög i mig. "Du ska inte smälla någon ballong alls för då kanske jag smäller dig". Sicket idiotutspel. Skulle jag ju aldrig göra. Hota är en annan sak.

Det tog nog skruv tänkte jag. Två minuter senare klättrade han på min arm för att få tag i en annan ballong, Då gav jag upp.

Trött i höstmörkret

Jag hade arbetsplatsträff med Åbytorps förskola ikväll, det gick förstås bra, men jag kände mig trött när jag åkte dit och det var kolmörkt ute. Jaja. det är snart fredag igen. Och i morgon ska Tuva ha kalas så jag lär få vara discjockey.

Onsdag i fortbildningens tjänst...

Vi brukar ha ett aktuellt tema i ledningsgruppen, runt detta tema får man prata en kvart eller halvtimme eller så, när det blir ens tur. Jag gjorde det för någon månad sedan, tydligen så pass väl att jag fick ett ""erbjudande jag inte kunde motstå" från Kommundirektören. "Du kan väl göra om det under chefsfrukosten?!"

Jag hatar chefsfrukostar. Eller rättare sagt, jag hatar att förväntas prestera 07.30 på morgonen. Särskilt om upplägget innehåller sånginsatser och krav på allmän pigghet.

Emellertid gjorde jag som jag blev ombedd. Jag gjorde det dessutom riktigt bra kan jag tycka. Kanske växte jag något lite av detta, kanske fick jag någon annan att fundera... Jag vet inte, men jag vet att jag är jättetrött nu ikväll och att jag snart ska gå och lägga mig. Jag önskar jag vore ung och rask.

Ein bisschen radio

Här är utsändningen från radiohuset i Örebro. Malin och jag pratade om hösten och om 3-d-bio. Bland annat.

Nostalgitripp - många år tillbaks i tiden...

Jag skulle titta i ett gammalt fotoalbum och blev förskräckt. Bilderna jag inte sett på säkert fem-sex år var alldeles bleknade, urvattnade, utsuddade i konturer och kontraster. Jag har såklart inte koll på var negativen finns, om de ens finns.

Det blev till att starta ett räddningsprojekt, en massiv inskanning och sedan diverse fipplande i photoshop för att i alla fall försöka få tillbaka lite skärpa. Vad roligt det var. Jag tror aldrig jag betraktat de här bilderna så noga förut, men jag insåg att jag hade med någon slags tidsdokument och nutidshistoria att göra.

Året är 1983. Vi har åkt buss från Georgia över hela USA för att ta oss till US-festivalen, en tredagars jättefestival i San Bernadinoöknen, den största musikhappeningen sedan Woodstock. Man räknar med en halv miljon besökare, . Jag är 20 år, Ylva 19. Vi har nästan inga pengar - vi har inte ens ett tält att sova i utan bara varsin filt att svepa in oss i. Vi livnär oss på två ostburgare var om dagen - och varsitt kanderat äpple. Vi fryser på nätterna och svettas på dagarna, vi är skitiga utom dess like. Vi njuter. Njuter av musiken, av det som pågår runt omkring oss, njuter av att vara där. Närvarande helt enkelt.

Kollar in killens t-shirt med alla banden på ryggen. Clash, Men at work, Inxs, Van Halen, Scorpions, Ozzy Osourne, Judas Priest, Motley Crue, David Bowie, Stevie Nicks, John Cougar, Pretenders, Little Steven, längst ner med pyttesmå bokstäver ett band som med tiden skulle bli större än de flesta; U2...

Hur det var att vara 20 år? Jag minns knappt inte längre. Men jag var väldigt permanentad.

Trädgårdsryck...

Någon gång måste det ske, och helst innan snön fallit. Förra året var jag så dålig att jag inte ens kunde tänka mig att gå ut i trädgården och hösta, men i år gick det bättre. Tuva och Agnes kommenderades med ut, de protesterade inte så fasligt. Vi krattade löv, klippte ner perenner, gick lös på plommonträdet med sekatören, lite av varje helt enkelt. Nu har vi tre stora lövhögar som vi inte vet vart vi ska göra av. Men det får bli ett senare problem.

Pizza sen, och så bakades det äppelpaj. Mums!

(o?)-nödigt inköp!

Vi skulle handla en födelsedagspresent till Tuvas kompis Olivia. Det gjorde vi också. Sen blev det ett litet impulsköp i form av ett I-pod-torn. Kanonljud. Och vi hade ingen stereo värd namnet. Desutom cool. Jag är nöjd.

Fot-ont

Vad ska berättas om denna fredagen? Att jag tog mig till (det före detta statliga) apoteket och köpte mig en superstödbinda till min högra fot, som jag haft alldeles förskräckligt ont i under ett par dagar. Jag har inte snavat, stukat, gjort något speciellt. Min självdiagnos säger mig att det antingen (a) beror på att jag gått runt i ett par alldeles o-ortopediska sandaler alldeles för länge eller (b) är för tung och snedbelastar foten eller (c) har en nerv i kläm efter mitt fotbrott för snart 16 år sedan eller (d) har ALS eller MS.

Lite att välja på. Själv hoppas jag på alternativ (a) om jag nu får hoppas på något alls.

Agnes kom hit vid elva, käkade llite mat och var alldeles slut. Tydligen hade hon sovit över på fritidsgården igår och knappt inte somnat alls innan sex på morgonen. Jag tvingade henne i säng med mild övertalning och vi får hoppas att morgondagen känns bättre för henne.

Vi åt helstekt fläskfilé med rotfrukter och citrongul sås. Det var rätt gottt faktiskt. Heja hemmakocken!

Någorlunda vilsam torsdag

Jag vaknade redan vid halvåtta i morse. Det kändes fruktansvärt onödigt men samtidigt var det liksom kört med att gå och lägga sig igen. Tuva var redan uppkravlad och när jag klarat ut de grundläggande toalettbestyren och kikat lite i tidningen så var det redan kört. Det blev till att koka kaffe i stället.

Särskilt mycket blev det inte gjort. Tuva fick lite hjälp att rensa upp i sitt rum och sen åkte vi och såg Tintin på bio. Det var första gången i mitt liv som jag var på 3-d bio och jag kan nu meddela att det var sista gången också. Jag är ju "halvblind" i bemärkelsen att jag bara kan titta på ett öga i taget. Dessuom med olika synfel på bägge (respektive? hur sjutton säger man?) ögonen. Jag såg inte tillstymmelse till 3-d effekt kan jag säga. Allt var lika platt som vanligt. Enda skillnaden var att jag fick sitta med fåniga glasögon på mig, över de vanliga glasögonen. Så kostade det lite mer än vanligt också. Waste of money. Gör jag icke om.

Annars gillade jag Tintin. Det var fullt ös hela vägen.

Stackarna...

Nej. Ingen Rihanna. Utmattning. Inställt. Besvikelse. Sen ska dom gå på bio. Efter halva filmen går brandlarmet. Ingen film...

Hockeyn däremot var riktigt rolig. Kumla sopade dit Tranås med 7-2. Helt rättvist dessutom.

Agnes och Lise är i Stockholm för att titta på Rihanna

Läser man tidningarna så verkar hon ha tillfrisknat alldeles utmärkt efter den inställda konserten i Malmö, så det är bara att hoppas på att de får se en höjdarkonsert på Globen. Jag fick tag på Agnes på telefon, men hon hade inte tid med sin gamle far, hon stod i ett provrum och prövade strumpor.

Tuva och jag ska gå på hockey i stället. Det är väl inte riktigt lika kul... Men i morgon blir det Tintin i 3-d. Undrar om det funkar för en halvblind gammal gubbe?

Blir en "rasistattack" värre för att man kallar någon för "jävla zigenare"?

Det verkar så nästan och det får mig att fundera lite. Martin Sevc ska naturligtvis inte skälla någon för att vara zigenare eller blanda in etnicitet överhuvudtaget, men fördömandet har varit så totalt. Är det just "Z-ordet" som får hela den samlade hockeyeliten att skälla som bandhundar och mena att "det är det grövsta de har hört?" Negerjävel, apa, jävla finne e.t.c är rasistord som hörts många gånger på svenska ishockeyarenor. Är inte det lika illa? Eller är romerna så stigmatiserade att det är det hemskaste man kan kalla någon annan? Jag blir lite förvirrad. Tre matchers avstängning fick Sevc i alla fall. Det kunde han gott ha. Den jäkla tjecken;-)

Det ringer några idioter och vill prata premiepension

Trots att jag är hur "nixad" som helst. Jag har varit trevlig förut men under dagens andra samtal blev jag vansinnig och skrek "när ska ni fatta att jag inte är intresserad kan ni inte sluta ringa FAR ÅT HELVETE!" Sen slängde jag luren i örat på den stackars callcentermedarbetaren som fick klä skott för 10 samtals frustration. Jäkla skitföretag. Jag fick bara lite dåligt samvete. Det är min husfrid det handlar om.

Fel på linan i går kväll

Bredbandsbolaget slutade leverera och jag drabbades omedelbart av internetabstinens. Hur bar jag mig åt innan internetrevolutionen? Läste böcker antar jag. Och skrev brev på riktiga papper... Det känns så länge sen.

Var iväg på medlemsmöte med Vänsterpartiet igår kväll. Jag har inte varit någon frekvent besökare av dessa möten, men när jag nu fått en ersättarplats i fullmäktige så tycker jag att jag har någon slags moralisk skyldighet att gå dit. Om jag nu orkar. Mötesformen känns vara som på stenåldersnivå dessvärre. Men jag ska göra mitt bästa i alla fall.

I dag fyller den här bloggen fem år

Närmare 1900 inlägg har det blivit på dessa fem år och även om det jag skrivit naturligtvis passerat något slags "privat lämplighetsfilter" så tycker jag nog ändå att jag gett en hyfsat rättvisande bild av vem jag är, vad jag står för och vad som hänt i mitt liv, både roliga saker och mindre roliga.

Jag märker ibland att jag går tillbaka och kikar i bloggen för att påminna mig om vad som hände när och hur det kändes då, så för egen del har det blivit en slags historieskrivning som jag tänker fortsätta med, ett tag till i alla fall.

Riktigt allt ska man nog inte skriva om har jag insett, inte om man är en lite "halvoffentlig" person i en liten Kommun som Kumla, det märktes inte minst under det första året, när Socialdemokraterna inte förstått det här med bloggande och sociala medier och utövade en del påtryckningar för att få mig att sluta. Det var då det. Nu har de egna bloggar i stället och det har de rätt i (och till).

Min dotter tycker att den här bloggen har en förskräckligt tråkig design. Själv gillar jag den för att den är så enkel och lättläst. Svart på vitt, liksom. Emellertid har jag lovat henne - och mig själv - att försöka hitta på något nytt efter inlägg 2000. Det blir väl någon gång tidigt 2012 om jag fortsätter i den här takten. Får se vad det kan bli.

Det om detta. Må så gott!

Håkan