Nu jobbar jag i Örebro kommun

Märkligt att skriva så, men det känns inte alls dumt. Min förra arbetsgivare vill jag inte ens benämna här, men det mottagande jag fått i Brickebacken har känts så härligt. Snälla människor, positiva förväntningar, någorlunda "lagom" med människor att arbeta med. Det här är ett riktigt lyft. Lite mer bilkörning i och för sig, men det är ju inget att sucka över...

Hopp om liv!

I morse kom jag i alla fall ur sängen utan att skria högt. Vi får hoppas att det är ett gott tecken!

Två dagar kvar till nya jobbet nu. Känns lite pirrigt. Men det ska såklart bli bra.

I övrigt intet. Förutom OS-final i hockey i morgon. Sverige-Canada! Härligt!

Den här ryggen tar livet av mig...

Så länge jag inte rör mig gör det inte ont... Men den här ryggen... Tur jag hade en vecka mellan jobben... Otur att den ska tillbringas liggande raklång... Passar på att se Borgia säsong två på Netflix. Religion, sex, fäktning, tortyr, vad kan man mer begära? Den är riktigt bra.

Jag ska verkligen inte gå till jobbet i morgon

Vilken märklig känsla. Oanställd. En hel vecka... Känns lite festligt nästan,

Eländes elände...

Svullen hand, ryggskott, eksem över hela kroppen. Det är liksom ingen måtta på eländena... Suck vad jag är trött på det här

En dag kvar på jobbet

Märklig känsla efter över 25 år i Kumla Kommun. Mycket märklig. Kaffe och tårta på fikat idag, goda ostar från kollegorna, en karaff och en blomma från arbetsgivaren. Det var det, liksom...

Nå, än är det en dag kvar. Hoppas jag kommer in på e-posten i morgon i alla fall. Så jag kan säga adjö till alla. Idag funkade det inte. Undrar om jag blev utslängd för tidigt?

Jag försov mig i morse.

Det var hemskt. Vaknade vid nio av att telefonen ringde. Hade inte ens hört alarmet. Nå, det är väl jetlag... I Dominikanska var klockan bara fyra... Skyndade mig iväg till chefsgruppen. Det känns märkligt att jag bara ska jobba i Kumla i Sex dagar till. Det är också ett äventyr. Tänk om ingen tycker om mig i Brickebacken? :(

Dominikanska republiken 2014

Nu är vi hemma igen. Och det går såklart bra det också. Men att resa är speciellt. Och att få göra det med sina barn är en ynnest.