Jo det var som sagt alldeles för jäkla roligt att träffas och spela! Vi var lika unga som förr, lika trådsmala, lika långhåriga, lika högljudda och kaxiga, lika coola och lika uthålliga!
Nästan i alla fall, nästan så på varje punkt var det. Jag fick ont i ryggen av att ha gitarren på mig så många timmar i sträck och Joppe var tvungen att vila mellan varven, fötterna blev trötta av det rytmiska trampandet mot det hårda golvet och prostatorna gjorde sig påminda emellanåt. Tur vi hade ungt blod med oss i form av Agnes och Olof. De skötte sig med den äran!
Det svängde faktiskt riktigt skönt och det lät som Tom Bombadill och det ska verkligen bli kul att gå in i studion igen. Nu pratar vi dessutom seriöst om en "one-night-only-comeback" också, i samband med releasen av skivan. Kanske i sportpuben i hockeyladan, vi får se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar