1/12 2010 - en skräckfärd till vårdcentralen som fortsatte med ambulansfärd in till USÖ med påslagna blåljus och en och annan siren. Jag höll på att dö. Två och en halv vecka på hjärtavdelningen, sjukskriven till slutet av januari, förtvivlan, elände och allmän misär.
Nu har det gått ett år. I dag mår jag bra. Jag äter visserligen en massa medicin var dag, men hjärtat slår i takt och jag sover gott på nätterna. Det är något att vara tacksam över.
Jag önskar i och för sig inte en enda människa att vara med om en sådan resa, men ibland kan det faktiskt vara nyttigt att bli påmind om sin egen dödlighet för att kunna uppskatta livet. Jag tycker jag haft ett bra år. Jag orkar (oftast) vara bra för mig själv, jag orkar vara engagerad på jobbet och jag orkar med att "inte bara sova". Det är härligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar