Våra minnen stärks av sinnesupplevelser. Jag satt där i fåtöljen, omgiven av musiken, den smekande gitarren, rösten;
These mist covered mountains
Are a home now for me
But my home is the lowlands
And always will be
Some day you´ll return to
Your valleys and your farms
And you´ll no longer burn
To be brothers in arms
Kom precis ihåg hur det var att söva Agnes när hon var liten. Antingen till den eller till Adagiot ur Mozarts klarinettkonsert. Mörkt i rummet, hennes huvud på min axel, första snusningen kom vid andra versen, när de sju minuterna var över sov hon, nästan alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar