Inte en gång till

"Nej men hej Håkan, det var riktigt länge sen, kul att se dig, hur har du det nuförtiden..."
"Hej, kul att se dig också, jodå, det är väl jämna plågor, hur är det själv?"
"Bara finfint serru."
"Vad bra. Du, jag måste sticka, vi ses!"
"Okej. Hej."
"Hej."

Och vem i helvete var det där? Ångest ångest ångest.

Någon gång ska jag väl lära mig. Det borde ju vara så lätt. "Hej, du är ju jättebekant, men jag kan faktiskt inte placera dig riktigt." Men man har bara en halvsekund på sig att ta det beslutet, sen får man stå där och blåljuga och hoppas på att inte bli avslöjad. Och man vill ju inte kränka den krake som så väl känt igen en.