En kvinna med normalt och vårdat utseende kommer in, hälsar och säger: "50 kronor, det var billigt för pizza, hur kan ni ha så billig pizza?"
"Det är också med dricka och sallad och kaffe efteråt. Det är dagens lunch."
"Oj då, men det var ju billigt. Men är det om man äter här då?"
"Ja men samma pris om du tar med. "
"Är det en normal pizza då? Ingen barnpizza?"
"Det är vanlig pizza. Du får välja mellan ett och trettioåtta."
"Kostar barnpizzan bara trettioåtta kronor?"
"Nej nej, du kan välja mellan trettioåtta pizzor. Alla utom specialen."
"Ja för det är ju ett barn som ska äta också, men den kanske är så stor att man kan dela den då?"
"Det går nog."
"Hon äter ju inte så mycket. Vad är det för smak då? Är det både med kebab och kött?"
"???"
"Det står ju kebab och filé Oscar."
"Men det har vi också till lunch. Men då är det inte pizza."
"Jaha. Nehej. Ja då vet jag inte. Filé Oscar, är det med pommesfritsisar?"
"Ja."
"Är det en filé Oscar då eller två?"
"Det är två bitar kött."
"Är dom så här stora?" (Hon måttar med handen.)
"Ja. Ungefär."
"Pommesfritsisarna, är det många?"
"Ja. Många." (Pizzakillen är ett under av tålamod. Jag för min del sitter bara och väntar på att filmteamet ska rusa in. Någon måste komma inrusande i alla fall. Antingen ett doldakameranteam eller vårdare från akutpsyk.)
"Jag tar nog en pizza i alla fall. Få se nu vad ska jag ha?" Högt och tydligt börjar hon läsa från pizzamenyn. "Margherita, tomat och ost, nej, Capricciosa, skinka och champinjon, nja..." Alla trettioåtta pizzaalternativen läser hon. Kön börjar bli lång bakom henne. När hon läst klart säger hon; "Ni kanske kan rekommendera någon, jag är inte så bra på det här med pizza."
"Ta Capricciosa. Skinka och svamp."
"Den kan jag ta. Det låter gott. Hon äter ju svamp också."
Äntligen! Ett beslut har fattats. Min puls går ner i normaltillstånd igen. Hon sätter sig vid ett bord och pizzan börjar göras i ordning. I samma ögonblick som den ska in i ugnen reser hon sig upp och skriker "Stopp!!!"
"Vad är det?"
"Kan du lägga svampen på ena halvan bara?"
"Men jag har bakat pizzan redan."
"Men om du kan flytta på svampen bara. Jag blir så dålig i magen av svamp. Alldeles lös."
Om jag vore pizzabagare skulle jag slå ihjäl henne. Det gör han inte. Han bara ler mot henne, lägger tillbaka pizzan på bakbordet och flyttar på svampen. Han är en riktig vardagshjälte. Jag skulle aldrig ha flyttat på en enda liten jävla champinjonstrimla.
När hon fått sin pizza och plockat åt sig en stor burk sallad fast hon just frågat om det var stor eller liten sallad som ingick och fått svaret att det var en liten sallad så räknar hon upp trettioåtta kronor.
"Nej femtio kronor jag skall ha."
"Men var det inte barnpizza?"
"Nej nej. Vanlig pizza."
Tolv kronor till räknas upp. Det är med sur min hon överlämnar dem. "Jag sade väl att jag skulle ha barnpizza?"
"Hej då damen."
Jag skakar på huvudet inför det vardagsdrama som just utspelat sig inför mina ögon. Minns t-shirten jag beställde från ETC och med stolthet bar under åren när Ny demokrati satt i riksdagen. Den hade följande tryck:
Snälla flyktingar och invandrare
STANNA!!!
Lämna oss inte ensamma
med dessa svenskar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar