Fast egentligen skulle jag inte köpa den där dvd:n. I ren protest borde jag låta bli. Jag har aldrig riktigt förlåtit artisten för att han underlät att spela Connemara just den kvällen vi var på Tyrol. Det var på något sätt det ultimata sveket. Jag hade kunnat vara utan resten, även om det var intimt och nära och fantastiskt, om jag bara hade fått höra...
Jag grät i taxin på väg hem och jag minns att L frågade om jag var så rörd av spelningen. Och allt jag fick ur mig var; "Buh-huh-huh, jag är så jävla besviken..."
Urfånigt, jag vet, men jag hade faktiskt väntat tio år på att få höra den live.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar