Jag har just spenderat tre timmar med att återuppleva ANC-galan från 1985 på DVD. Jag var ju faktiskt där när det begav sig, men oj vad jag hade glömt.
Tänk att Sveriges statsminister för tjugoett år sedan kunde stå där och skänka bort fem miljoner (som regeringen "dagen före bestämt sig för att dela ut") till en obskyr organisation som kanske kunde köpa vapen för pengarna och att han dessutom fullständigt öppet vågade prata storpolitik. Det skulle inte kunna hända idag. Världen förändras.
Jag fick förresten en autograf av Olof Palme när jag var liten, jag har den fortfarande kvar.
"Till Håkan från lagkamraten Olof Palme", står det.
Jag var aldrig lagkamrat, så fort jag förstod vad politik innebar blev jag kommunist, det var min pappa som fixade den när han sprang på Palme i gamla stan och pappsen tyckte nog att jag skulle vara sosse som han och mamma och Olof. När jag fick den tyckte jag det kändes konstigt, men jag klistrade ändå in den i autografblocket, den sitter där än, mellan Ralf Edström och Berndt Persson som var speedwayförare i Indianerna och den största idol man kunde ha när man var tio år.
Skulle jag behöva välja mellan Palme och Berndt Persson idag skulle Palme gå segrande ur striden.
1 kommentar:
Det är väl först nu, efteråt, man förstår Palmes storhet.
Jag har en dedikation av Guillou och en autograf av Petter.. Byta? ;-)
Skicka en kommentar