Nu är jag trött i både huvud, kropp och öron.

Lyssnat igenom 60 Springsteenlåtar nämligen. Det tog mig fem timmar. Men jag måste ju vara förberedd,

Tandstensborttagning i morgon klockan 11 och sedan rullar Springteenobilen mot Stockholm!

1/5 - känner jag mig socialistisk? Så där får jag väl säga...

Men hjärtat är såklart rött i alla fall. Jag tror fortfarande på de där grundideerna - solidaritet, jämställdhet, jämlikhet. Och jag gillar inte vinster i välfärden.

YES!!! Det gick bra!

2 ståplatsbiljetter till på fredag! Agnes och jag åker upp. Skulle gärna tagit med Tuva också, men det är ju trettonårsgräns. Kan inte riskera att bli stående utanför Friends...

Bokat hotell i Kista (var nu det ligger) och därifrån får vi ta tunnelbana. Har också gjort i ordning en spellista med de 38 låtar hr Springsteen körde i Oslo. En del av dem lär ju vara utbytta till på fredag, men stommen är väl där i alla fall.

Jag är så taggad! Det ska bli sjukt kul!

Väntans tider - nu är det dramatiskt...

Facebookvän lägger ut meddelande om att hon har biljetter till Springsteen på fredag. Jag bara HOPPAS HOPPAS HOPPAS!!!

Det här var en riktigt fattig månad

Jag tycker att jag har en ganska hyfsad lön, men en del månader är vidrigare än andra. Den här till exempel, med huslån och arrendeavgifter och bil och villförsäkring och fan och hans moster. Jag är ohyggligt tacksam för att det är lön i morgon.

Pengar är inget att stå efter, men det ska ändå gå ihop sig i slutändan, gör det inte det mår man dåligt.

Men som sagt, i morgon är en annan dag...

En enda liten fråga bara...

Är det bara jag som tycker hösten kom ovanligt tidigt i år? Fifan!

Agnes satte sig på tåget och drog till Stockholm...

Tillsammans med Wilma visserligen, men ändå... Justin Bieber-konsert på Globen. Lillasyster som är det största Bieber-fanet fick stanna hemma. Hon har hela veckan påstått sig lida av en allvarlig depression,

"Bieber var bra, men Coldplay bättre", sade Agnes (Gudskelov) när jag pratade med henne efteråt. Hon har bra musiksmak.

Och jag vet att hon klarar sig, det är jag alldeles övertygad om, men åren går så fort. Det är bara att inse att föräldraskap alltid måste syfta till att kunna släppa ifrån sig, mer och mer...

Skojig hockeynyhet - Fredrik Johnson tillbaka i Kumla - som tränare...

Det var riktigt positivt måste jag säga - än så länge för att jag minns hans sejour som spelare i Kumla som alldeles fantastisk. Han gjorde mål i varje match, som jag minns det i alla fall... Ska bli roligt att se vad han kan göra med laget.

En mysig dag i trädgården...

Jag är ingen trädgårdsmästare, det är bara att erkänna... Kratta och klippa gräs kan jag, det är väl typ det. Det är meditativt och man ser hur fint det blir, som en buddhistisk mandala...

Men idag har vi gått lös på de alldeles för förväxta buskarna i trädgården. Spirean som gjorde att man knappt tog sig in på altanen förra året, en del annat också. Det var som en reningsprocess. Riktigt bra blev det. Nu gäller det bara att hitta någon som kan hjälpa mig att köra en vända till tippen med resterna bara. För man kan väl inte lägga ett ton buskar i komposten?!

Första stugbesöket i år...

Det har ju inte alls varit läge förut, men idag var det det. Läge. Alltså. Det var solsken, klar himmel, inte särskilt blåsigt...

En del år har hela tomten sett ut som kriget när vi kommit ut, men nu var det faktiskt inte så farligt. Vi hade med oss lite fika och stannade ett par timmar. Det var skönt.

Emmanuel var också med. Jag tror han tyckte det var ett trevligt ställe. :)

Så åkte vi hem och fixade lite mat, lövbiff, stekt lök, gräddsås, gröna ärtor. Mums fillebabba!

En bra handledningsdag

har jag varit på, den sista tillsammans med psykologpartners om det nu inte skulle upphandlas en ny omgång. Det vore en nåd att stilla bedja om, i alla fall för oss "gamlingar" som gått rektorsutbildningen för tio år sen eller så. Det är så värdefullt med lite "oberoende input".

Vi får väl se vad som händer... Nu blir det ett varmt bad och sedan ska Skellefteå ta hem SM-guldet i ishockey 2013. Kanske...

3 - 0 Skellefteå...

Jag vet inte varför det glädjer mig, mer än för att jag är betingad så... Men heja Skellefteå AIK!

Vad gör lite sol och värme med oss, kamrater...

Massor! I dag har jag sett människor komma gående på gatan, leende. Det var länge sen. Vi har längtat så. Vi behöver så lite, egentligen. Bara lite sol, bara lite hopp... Det kommer något annat, något bättre. Något vi kan leva i. Fifan för Fimbulvintrar!

Hallelujah, Anwer är här.

Vår lankesiske vän...

Det är som vanligt, lite förvirrat sådär. Han spiller ut kaffe, vill låna min rakapparat, eller rättare sagt, vill helst att jag ska raka honom, fast det gör jag inte. Däremot ger jag honom en rakhyvel...

Hockeyn vill jag inte missa. Anwer begriper ingenting av matchen. Han är ju en "kricket-man". Det skiter jag i. Jag ser på hockeyn i alla fall.

Jag inser att jag inte har någon mat hemma som en rättrogen muslim kan äta, så det blir till att bjuda honom på New Tokyo. Rättrognare än att han kan dricka starköl är han emellertid inte. Jag håller mig till mineralvatten.

Så somnar han lite i soffan, ber att få sova över, frågar om vi inte kan åka till Vintrosa när klockan är halvtio sådär, somnar lite till... Frågar om det finns andar i huset, vilket jag emellertid inte tror. Nu har jag bäddat ner honom i Agnes säng. Hoppas han slipper andarna och att jag får sova...

Tomas Andersson Wij är en hjälte!

Hemkommen från konsertkväll med Tomas Andersson Wij på Clarion i Örebro. Varm i hjärtat och glad, trots alla dessa sorgsna sånger.

TAW ställer sig därframme, ensam, gitarren på magen, munspel. Naket. Skärpt. Fantastiskt bra. Jag fick nästan höra alla låtar jag önskat mig. Landet vi föddes i, Oroshjärta, De gröna vagnarna, Blues från Sverige, Mellanstora svenska städer, Där får jag vila ut, Evighet...

Så förbaskat bra och starkt. En timme och trekvart med en man och hans gitarr och jag hade gärna hört mer.

 

men alltså, idag snöade det. igen...

Jag misströstar snart. Det var skitkallt och blåste och det blev inte nollgradigt förrän vid lunch. Undrar om det har något med den globala uppvärmningen att göra?

Jag var med Agnes på hennes sista utecklingssamtal i grundskolan, det gick bra och jag tycker hon är duktig som kämpar på. Svårt att hålla studiemotivationen uppe med ett par månader kvar kan man tänka.

Annars vet jag inte, hade blixtrande huvudvärk en stund, funderade på om jag höll på att få en stroke, men besinnade mig. Så farligt var det (nog) inte.

Livet känns lite lättare

när det är ljust både på morgonen och kvällen. Herregud vad jag längtar efter sol och värme nu. Det känns som om det var evigheter sen. Sitta på verandan, ta ett glas vin, grilla en köttbit, god sallad till, färskpotatis... Det finns mycket att längta till.

Just nu längtar jag dessutom lite grann till lördag, då ska jag på på Tomas Andersson Wij-konsert på Clarion och det tror jag kan bli riktigt bra. Blues från Sverige vill jag förstås höra, och många andra.

Hemarbetsdag...

Till dels i alla fall. Tuva och jag tog oss ut i trädgården och började reda upp det kaos som äpplen som fått ligga under snö och ruttna innebär. :) Inte jättekul, men det ska ju göras. En liten familjekris uppstod när Tuva ägnade dubbelt så mycket tid åt att smita från jobbet som att verkligen göra det. Men en del fick vi gjort i alla fall och vi var inte jätteosams.

Lördagen gick fort...

Vi vaknade väl till liv framåt nio (i snitt i alla fall). Lite frukost, lite prat, lite musik...

Agnes och Emanuel försvann vid tre, då hade vi hunnit käka lunch. Jag tror jag har en mission att fylla vad gällder den stackars Emanuel som inte ätit en grönsak på 17 år. Det ska nog gå att få honom att pröva om man ger det lite tid bara. :)

Tuva och jag har tillbringat kvällen i tevesoffan. Falling skies har vi sett ett par avsnitt av. Lite rötter därtill.

Jag ska gå och knoppa nu, trött som jag är. Härligt att det bara är söndag i morgon i alla fall.

3700 fattigare och kanske också lite rikare...

Betalade in arrendeavgiften till Tjugesta idag, kom väl på att jag hade lite för mycket kvar på lönekontot helt enkelt - och varför...

3700 är inte så mycket pengar, men en slant i alla fall och jag hoppas verkligen att vi kommer att vara en del ute i stugan i år. Det ska ju vara värt det, på nåt sätt, och det blir det om man bara tar sig dit.

Det är fjorton år sen vi skaffade den där stugan nu, och jag har haft många härliga stunder där. Det var en bra sak vi gjorde, trots att jag nog var lite skeptiskt då... Om jag bara vore lite mer praktisk. Det finns fönster som behöver fixas och det vore trevligt med lite nya tapeter...

Sommartid är svårt!

Insåg jag i morse när jag skulle infinna mig på Vialund 07.15 för att bära stolar och bord inför dagens kompetensutveckling. Det var ju kvart över sex, egentligen. Det innebar att jag fick gå upp kvart över fem, egentligen. Jag var så rädd för att försova mig så att jag knappt kunde sova, så det kan inte ha blivit mer än ett par timmars sömn.

Nå, det blev en bra dag i alla fall, med en intressant föreläsare. Christina Boork Schillgaard. Ap-träff med Kumlasjön direkt på det och så iväg till Skogstorp för att ha utvecklingssamtal med egen dotter. (Som dessbättre verkade klara sig förträffligt bra i skolan.)

Efter det var jag helt slut och åkte hem och somnade framför Sveriges mästerhoppare eller vad det nu kan heta, simhoppstävlingsprogrammet som jag som tur är egentligen inte alls är intresserad av. (Eftersom jag nu inte vet hur det gick.)

Men det blev ju en fin första april.

Jag kunde sitta ute på altanen och både läsa bok och fika. Kanske finns det ännu hopp om våren.

Jag tror inte jag blev lurad särskilt mycket heller... NA hade en variant med Conny Strömberg-staty utanför ishallen och Kumlanytt körde ett reportage om att Kumla skulle få sin första rulltrappa i badhuset. Den var rolig! Och retade en del.

Nu är det dags att gå och sova. KUP-dag i morgon. Jag ska bära bord 07.15. Tvi dvale!

Skär torsdag

Kunde inte låta bli bara, men vad ni än gör; skriv ihop. Den enda regel man behöver kunna är ju "en grej, ett ord"...

Dagen innehöll både glädjeämnen och tråkigheter. Att barnen städade altanen när jag lagade lunch var förstås ett glädjeämne. Att Agnes ställt Iphonehögtalaren på altantrappan för att kunna lyssna på musik under arbetet var nog tänkt som ett glädjeämne från början, men slutade i bedrövelse när Wilma kom på besök och öppnade altandörren så att högtalaren välte och skärmen sprack. Suck. Jag har inte råd att betala skärmbyte igen. Hon får ta av sparkapitalet.

Lunchen blev i alla fall god. Entrecote, färskpotatis, sallad, grönpepparsås. Glädjande.

Så var vi på bio och Stephanie Myers "The host". Inte så dum, fast jag hade ju velat ha ett sorgligare slut förstås...

Man måste ju bara älska Clintan...

Trouble with the Curve är kanske inte den bästa film mr Eastwood medverkat i (eller rättare sagt, det är det inte!) - men det är ändå en söt och  trevlig liten film om en äldre man och hans (icke)relation till sin 33-åriga dotter, snyggt spelad av Amy Adams. Justin Timberlake har också en roll. Bara det!  Jag gillade den. Mycket. 4 blinda gula fläckar av 5.

Det stackars barnet blöder näsblod. Ofta.

Det är väl inte så dramatiskt i och för sig, men jag tycker synd om henne i alla fall. Det skvätter på rätt bra ur näsan och det tar en stund innan det ger sig. Det är väl tunna slemhinnor bara, hoppas jag,..

Dessutom var det våffeldagen idag. Det var gott!

Anwer är på ingång...

...Tror jag i alla fall. Han ringde på knagglig telefonlina från Colombo och vad jag kunde uppfatta så skulle han snart resa mot Sverige. Han ville gärna komma och bo en natt. Det får han ju såklart. Vore intressant att veta när bara, men det uppfattade jag aldrig.

Får vi se hur vi kan utnyttja honom på bästa sätt. Men det går väl inte.

Kommer på mig själv med att sitta här och längta till onsdag

Av vilken anledning då kan man undra? Jo, dels blir det lite påskledigt och dels är det avlöning. Tacksamt det, för jag känner mig verkligen fattig just nu. Det blir så ibland.

Förväntade mig en fotbollsfest, det bidde inte ens en tumme...

Fredagkväll och kompakt mörker och vinterhelvete ute. Ungarna som skulle kommit hit och förgyllt min tillvaro drog till Skåne i stället, på kusindop.

Ljuspunkten i tillvaron? Fotboll Sverige-Irland. Trodde jag. Men icke.

En sån här kväll inser jag verkligen varför jag tycker att fotboll är världens tråkigaste sport.

Jag kom på mig själv med att sitta och fantisera om att Irlands landslag i stället bestått av Philip Lynott, Brian Downey, Edge, Bono, Sinead O'Connor, Rory Gallagher, Shane McGowan, Bob Geldof, Enya, Gary Moore och Van "the Man" Morrison. Då hade det sannolikt varit ett riktigt sjujäkla fotbollsparty.

Dubliners och the Corrs kunde ha agerat avbytare.

Nä, jag går och lyssnar på "the Emerald" i stället. Live and Dangerous!

Världens längsta och kortaste prinskorv

I samma laddning... Jag antar att tarmknytningsmaskinen fått spunk, för i samma "längd", eller tarm eller vad man nu ska säga, samsades två knappt centimeterlånga prinskorvar med en som var minst två gånger längden av en vanlig wienervurre. Så kan det gå när tarmarna är i olag. Men det smakade bra i alla fall. Såsom korv ska smaka.

Jag brukar verkligen försöka tänka att alla människor förtjänar en andra chans...

...Mördare, tjyvar, alla... Jag anser att vi ska ha en human kriminalvård och att målet måste vara att få människor att komma ut ur fängelse någorlunda hela och med en chans att fungera i samhället. Det är min absoluta grundhållning.

Men när jag läser den där artikeln i Aftonbladet, med utdrag ur förundersökningen mot den man som misstänks för att bära skulden för den lilla flicka som i förtvivlan gick framför tåget här i Kumla för en vecka sedan, när jag läser om hennes förtvivlade vädjanden och om hans svar "du får tre minuter på dig att klä av dig inför kameran, annars skickar jag bilderna till din lärare", ja då har jag väldigt svårt att vara vidsynt och human och verkligen mena det.

Jag har så svårt att förstå hur man kan göra så. Det är väl kanske tur för mig att det är obegripligt.

Söndagskväll, filmkväll, en chokladkaka till filmen

Rätt behagligt får jag väl lov att säga, det behövs inte mycket mer för att göra mig på bra humör vissa dagar. (Eller också krävs det mycket mer, men lite nöja är jag i alla fall.) Solen har varit framme, det var plusgrader mitt på dagen, jag fick revbensspjäll hos mina föräldrar och hjälpte dem att få igång på fjärrkontroll och tv dessutom. (Och gick och handlade åt dem.)

Filmen jag såg? Extremt högt och otroligt nära. Tom Hanks och Sandra Bullock, mycket vacker, mycket rörande. 5 skyskrapor av 5.

Vad annat bjöd helgen på? Inte så mycket kanske. En hockeymatch i Örebro, men det skriver jag inte så mycket mer om här eftersom jag inte går på hockey i Örebro. :) Vanligtvis.

E-cigaretter, kan det vara min väg ut ur rökträsket?!

Kanske kanske kanske, även om det vid första anblicken verkar vara en extremt fånig idé, en plastig cigarett som laddas via usb-kabel, med fejkad glöd i toppen och med samplat "bloss-ljud". Men jag köpte ett startkit och har prövat ett par dagar nu och jag kan faktiskt tro att det kan fungera. Man "röker" fortfarande. Det kommer rök som man drar ner i halsen - fast denna rök består av vattenånga med nikotin i. Ingen tjära, ingen kolmonoxid, ingen lukt, ingen "dålig andedräkt". Jag har i alla fall klarat mig utan att köpa vanliga cigaretter.

Om det funkar så kan man antingen köpa "filterampuller" med halva styrkan efter ett tag, eller bestämma sig för att sluta i alla fall. Eller fortsätta röka, fast utan de värsta farligheterna.

Jag återkommer i ärendet. Just nu känns det i alla fall positivt.

En stad i sorg och förvirring

Det är väl så Kumla känns nu, efter den tragiska händelsen med flickan som tog sitt liv i fredags. Jag ska inte kommentera det som hänt så mycket här, det är naturligtvis fruktansvärt och obegripligt på alla sätt. Fundrade mycket på hur Agnes och Tuva skulle reagera och tänka. Vi har pratat en del förstås, men som tur är har de inte "grottat in sig" allt för djupt. Det hade nog varit skillnad om flickan gått på barnens skola.

Det som skrämmer mig ordentligt är att det pågår någon slags hetsjakt på exempelvis flashback, där namn på ungdomar (barn nästan, de flesta sannolikt helt oskyldiga) hängs ut helt offentligt. Det ger mig ont i magen, för det betyder ju att näthatet bara fortsätter. Man kunde ju tänka att effekten skulle bli den motsatta. Jag vet inte om det går att få stopp på, det gör det väl sannolikt inte, den där sajten är som en rutten amöba på samhällskroppen.

Från fredag eftermiddag till söndag kväll går tiden så oerhört fort.

Swisch säger det bara, och så sitter man där och undrar vart helgen tog vägen.

Jag vet det ju för allan del. I fredags var jag med vännerna från Duvan och firade Lasse Feldt som fyllt 65. Vi var på Wild West steakhouse och dunkade i oss maffiga entrecoter och öl i enliterssejdlar. Mer "mycket" än lyxigt kanske, men en trevlig kväll i alla fall.

Egentligen är det ju oerhört fånigt, men med tanke på att det var internationella kvinnodagen kunde jag inte låta bli att fundera på varför det bara var de kvinnliga servitriserna som skickades upp på scenen för att dansa linedance och vippa med kjolarna? Undrar om det villkoret diskuterades redan i anställningsintervjuerna? Det kanske inte är något problem egentligen, men lite tveksamt kändes det i alla fall. Jag tycker i alla fall att herrarna också skulle ha dansat, med eller utan kjolar.

I går var det lördag och stor mellodag - Agnes hade Emanuel på besök och det blev sen frukost för oss allihop. Sen for han iväg och Agnes till Marieberg med Wilma och Julia, Tuva och jag åkte och bunkrade upp gottis till mellon, lite av varje kan jag säga, säkert mer än nödvändigt.

Vi lagade kycklingwok i nya fina induktionswoken som jag fick av Else i julklapp och sedan var det dags för det stora spektaklet som inte alls slutade som jag kanske trodde med en Ulrik- eller Yohio-vinst utan med en Robin-rip på en the Fray låt. Eller vad det nu var... Ja ja...

Idag då? Inte så mycket. Stor kylskåpsrensning som fyllde halva bruna tunnan - en del saker blir verkligen JÄTTEÄCKLIGA när de får ligga till sig kan jag säga...

Ja, så går ett par dagar i ens liv. Fort.

Hastar hem från jobbet - Stenevännerna kommer på besök

Jag mutade hit Agnes igår så vi kunde hjälpas åt att städa lite och nu ska jag förbereda lite käk. Jag har gjort det enkelt för mig, köpte lite ostar från vardagslyx, så lite frukt och bröd till det. Jag tror det blir nog så gott ändå.

Det var mig en snabb månad - mars i morgon redan

Och de sista två-tre dagarna har luften i alla fall burit en liten föraning om vår... Någon några plusgrader på dagarna och lite tar det på snötäcket i alla fall. Det är ju inte klokt, snön har legat sedan i november, konstant. När var det så senast? Kan inte minnas...

Och hur mycket 50-åring har jag blivit när jag börjar skriva om väder och vind? Det är nog mest för att jag är så dödligt trött på den här snön nu. Jag vill kunna sitta på verandan och ta mig en kopp kaffe, känna lite sol mot kinderna, slippa frysa om fötterna hela tiden.

Annars inte mycket. Vi var trött allihop ikväll. Agnes somnade först, i soffan, kvart över nio sådär. Det är hårt att vara kär. :)

Berättelsen om Pi

En så fantastisk, underbar, vacker film. Jag såg den igår med Tuva. I kväll såg jag den med Agnes. Jag skulle kunna se den i morgon också. Mitt hjärta svämmar över av den här berättelsen.

Jag har fortfarande två läsare har jag förstått.

Tack för sms! Uppskattas! Jag ser ju lite besöksstatistik och att det rör på sig ibland, men man vet ju aldrig om det är en ensam Stalker som gått in tvåhundra gånger. En snygg en! Det kunde man ju önska. :)

Fast ni är ju vackra människor, jag menade inget annat. Såklart. Men kanske inte Stalkertypen direkt.

Oliver Stones "Savages"

...har jag nyss sett. Jag gillade den, absolut, men jag är lite förvirrad. Har Stone försökt göra en Tarantino med Savages? Tål att tänkas på. Fyra jointar av fem emellertid. Och en motorsåg. Minst. Och om någon undrar, jag är buddhist, inte bad-ist.

Eksem eksem eksem...

Kli över hela kroppen... Mina psoriasisfläckar blev mycket bättre på Sri Lanka, men jag fick en massa andra eksem i stället och jag har stora problem med att få bort dem. I nacken, på ryggen, på armarna, i hårbotten. Skitjobbigt kan jag säga, inte bara för att det är osnyggt, utan mest för den vidriga klådans skull, Jag kanske fick skabb där i Unawatuna?! Fast när jag googlar så ser det inte ut så. Jag kör på med hydrocortison någon vecka till och ger det sig inte får jag väl knalla iväg till doktorn...

Det är nog snart bara jag som läser den här bloggen...

Inser att det kommer att bli så om jag inte skärper till mig lite. Men än så länge håller jag i, för jag inser att det är mitt liv det handlar om, och om att i alla fall jag kan ha lite nytta och glädje av lite kronologi. Ni andra får gärna vara med på resan också, om ni vill och har lust. Facebook är mer direkt i tilltalet, och man får kommentarer betydligt oftare, men det blir också slarvigare och "mindre". Där kan varje liten hostning väcka uppmärksamhet.

I lördags var vi på Petra Marklund på Conventum. En riktigt bra konsert som nog både jag och Tuva och Agnes uppskattade. Snyggt ljud, snyggt ljus, bra låtar. En skiva till i bagaget så kan nästa turné bli en femplussare,

I söndags var jag först på ishockey och såg Kumlas sista match för säsongen, stryk med 1-2 , Det spelade ingen roll eftersom möjligheterna till avancemang bara fanns om Tranås förlorade mot Mjölby. Det hände inte.

Så var det Ted Gärdestad-konsert i Johanneskyrkan. Agnes, Åsa Wikström och hennes dotter (tillika mitt "gamla förskolebarn") Ellinor sjöng så fint att jag fick ståpäls flera gånger.

Det var väl det hela, ungefär. Bortsett från att jag längtar oerhört mycket efter våren nu. Det är så kallt! Och det slutar aldrig snöa!

Tuva och jag har prövat "nya Djupadalsbadet"

Vi är tillbaka igen efter att ha provbadat Kumlas nya badhus. Vi är renade. Och jag fick plats i bastun, trots allt jag hört talas om dess litenhet.  Detta till trots kan jag inte låta bli att tänka på den gamla Lindemannen "matforskare Lindeman".

"Mina experiment med korv. Jag har bland annat experimenterat med att steka falukorv i tolv graders värme."
"Men det går väl inte?"
"Nej det går inte alls..."

Det går inte att bada bastu i tolv graders värme heller kan jag meddela. Det kanske var därför jag fick plats.

Annars var det jättefint. Och vattenrutschbanorna var det bra tryck i.

Jag försöker tro att det fortfarande är spännande...

Kumla hockey gjorde vad de skulle ikväll. Sjunde raka segern. Solklara 0-4 mot Grästorp. Tranås vann sin match och är 3 poäng före inför sista omgången. Fördel Tranås alltså, men it ain't over til the fat lady sings the blues

Min dotter har haft manligt besök.

Inget att säga om alls egentligen, det ska hon såklart ha om hon vill. Men lite ovant är det ändå. Fast han verkar jättetrevlig. Nu har hon dessutom försvunnit till Lekeberg för att sova över där. Hon ska vara hejaklack på innebandymatchen i morgon. :)

Liten blir stor, förr än man tror...

Mera firande!

Vad det känns bra att få fira sin 50-årsdag i omgångar, vecka efter vecka... Idag har jag först (helt otippat) fått blommor och presentkort av Kommunfullmäktige i Kumla. Kaffe och "dammsugare" dessutom, och en trevlig pratstund med Stefan Svensson

 

 Jag har dessutom fått uppleva en supertrevlig fredagskväll tillsammans med vännerna från Trädgårdens och Duvans förskolor. Jag blev upphämtad vid huset, inkörd till Wobbler av Lasse och Alina, blev satt vid dukat bord och fick avnjuta en trerätters middag av bästa kvalitet. Bruschetta, ryggbiff med gorgonzolacreme och potatisgratäng med oliver och soltorkade tomater, ett par glas rött till detta. Därpå en perfekt avslutning med espresso, avec och tryfflar. Biopresentkort och finblomma dessutom.

 

Jag är fullständigt överväldigad. Och glad. Och mätt. Tack till er alla som var med, och ni som inte kunde men ändå bidrog.

Två dagar i Kungsör - och jag är lite mör...

Jag har varit på handledning med vår ledningsgrupp och haft två jättebra dagar, men det är inte utan att jag känner mig lite tom i huvudet i kväll. Det kostar ändå på lite att vrida sig ut och in i andra människors sällskap. Inte för att det var några farligheter eller för att jag inte litar på folk i min närhet, snarare för att det krävs att man "är med" på riktigt för att det ska bli något bra. Det krävs det av hela gruppen. Det får nog bli några "revenge-avsnitt" som kompensarion ikväll, lagom okrävande underhållning.

Kungsörstorp var en ny erfarenhet bland Kursgårdar i Västmanland. trodde nog att jag sett de flesta under rektorsutbildningen annars. Bra käk, trevligt bemötande, lite alkoholisthemsvarning på rummen. Rent och snyggt emellertid. Anka till middag igår kväll, med kikärtstårta och balsamicosås. Helt ok. Dagens älgfärsbiffar var nog ändå godare, för att inte tala om viltpatén vi fick till förrätt, med cumberlandssås till.

Men som sagt, nu styr jag in mot tv:n.

Lycka är...

Ett par nya brillor, att använda mest till dator och padda! Vilken grej. Nu ser jag skärmen igen! Inte att undra på att jag stavat så fel det sista halvåret. Jag fick en remiss till en ögonläkare också. Hoppas inte det där med gula fläcken är ärftligt. Min pappa ser verkligen inte mycket. Han klappar ju raggsockor i stället för katter.

IDI

Tänk vad man låter sig utsättas för i jobbet... Jag har gjort Thomas-analyser, Myers-Briggs-test och lite allt möjligt genom åren och nu var det alltså dags att pröva på IDI-analys. Jag får väl tillstå att jag var lite skeptisk, en del av de där testerna liknar mest Veckorevyn tycker jag. Men här skulle man dels ge sin egen bild och dels få den speglad av ett antal respondenter. Så körs alltihop mot någon slags databas med 30000 människor i och så får man reda på hur man är eller "uppfattas" i tre dimensioner och får ställa det mot sin egen bild.

Inte för att jag förstår hur det går till men efter att ha svarat på en webtest får man ut någon vecka senare ut ett dokument där man placerats i en av sexton kategorier. Jag blev lite fascinerad över hur väl jag tyckte det stämde med hur jag själv uppfattar mig och tror att andra uppfattar mig. Det var rätt coolt faktiskt. Och så blev jag lite full i skratt ibland. Jag tror att man som grupp kan ha nytta av att göra något sådant här och sedan resonera om det. Det ska vi göra i två dagar nu. I Kungsörstorp, vart nu det kan ligga. Antagligen i Kungsör. :)

Vad jag "är"? En vänskaplig motivator såklart.

Min pappa ger bort saker

Min pappa har slagit till igen! Han älskar att ge bort saker. Det är tanken som räknas. Inte det rent monetära värdet. Tuva är den i familjen som oftast brukar undfägnas dessa gåvor, sannolikt för att hon artigt säger tack så mycket och ser glad ut. Hon har kommit hem med tre korgar, två slevar, diverse klistermärken från 70-talet, frimärken från Grönland, diplom från putteklubben 1970. Och en massa annat. Det är inte så noga.

Men igår var hon lite förbryllad när hon skulle berätta vad hon fått. "Det är liksom en brun ask med kort som man kan skriva på, sen är det andra oreanga kort med A-Ö. Han sa att den var jättefin."

"Okej Tuva. Grattis. Du har fått ett kartotek!"

"Vad är det?"

"Du kan skriva kakrecept på korten och sätta dem i bokstavsordning. Eller kompisarnas telefonnummer."

"Jaha. Men jag har ju alla recept i min padda. Och alla adresser, fast säg inte det till farfar, då blir han nog jättebesviken."

"Men du kan skriva upp alla fina saker du fått av honom och sätta dem i bokstavsordning. Kartotek kan du sätta bakom K. Grönländska frimärken bakom F eller G eller bakom båda. Så har du gjort en korsreferens. Slev kan du också korsreferera antingen som slev eller skitful."

"Eller skitful slev."

Söndag förmiddag

Vi har ätit frukost och jag har lyckats få ut min lilla dotter i duschen. Hon är verkligen inte överförtjust i det stället, den lilla lopploellan... Nu kommer hon att lukta gott en stund i alla fall. Och sen är det min tur.

Jag har inte riktigt kommit ikapp mig själv efter resan känner jag, är fortfarande torr i ögonen och har kvar en del eksem på kroppen. Det är smällar man får ta när man åker till andra världsdelar... Och det blir bättre.

Jag fick åka till Örebro två gånger i går. Först hämta Agnes som missat en buss - eller om den nu inte kom som den skulle. Sen var det Tuva som var på bio och skulle plockas hem. Sånt kan man ägna sig åt en lördag.

Testing testing!

Jo. Nu gick det. Plötsligen. Det var ju lustigt. Antagligen bara för att IT-mästaren Britt kom med goda råd.

Fick mina "friskvårds-checkar" idag

Det blir väl till att förslösa dem på ett klippkort på badet. Förr räckte det till ett årskort, men nu blir det bara ett 12-besökskort för slanten. Det är dyrt att ha nytt fint badhus. Men jag är inte bitter, Badar nog inte mer än nån gång i månaden i alla fall...

Det är nåt lurt med Blogspot

I alla fall hos mig. Jag kan inte lägga upp bilder nämligen, det brukar komma ett java-script så man kan bläddra mellan bilderna på datorn, men "bläddra-knappen" kommer aldrig upp. Surt. Jag skulle verkligen vilja få upp lite bilder. Har någon liknande erfarenhet?

Halva Hobbit! :(

Tänk vad jag hatar att vara olaglig och bli straffad med detsamma. Laddade ner en kopia av "the hobbit" och tänkte mig kvällsunderhållning. Det gick bra i 77 minuter, sen slog det tvärstopp. Det var säkert rätt åt mig, men frustrerande. Nu måste jag omedelbart se klart den på något annat sätt. Jag försöker trösta mig med att den var tunnare än ringenfilmerna, men det hjälper inte riktigt. :(

Mamma mamma mamma

Jag blir så nervös ibland. Kan hon köra bil längre? Polisen var i alla fall tveksam när de stoppade henne för att hon varit ute på fel sida av vägen. Hon hade haft bråttom för att hon skulle hämta Tuva sade hon, så hon hade inte skrapat rutorna ordentligt. Jag vet inte om det stämmer eller inte, men polisen ska tydligen ringa mig och be om ett utlåtande om hennes förmåga att köra bil. Jag vet knappt inte vad jag ska svara. Jag vet ju att hon behöver den där bilen för att kunna ta sig ut överhuvudtaget, men om det var ett olycksfall i arbetet eller något annat är jag inte alls lika säker på. Jobbigt.

Tänk att det kunde vara så roligt att spela djembetrummor i grupp

Kände mig som en neger från Togo eller Burkina Faso. Nästan i alla fall. Jag fick ju i alla fall ha den manliga bastrumman när Stene skola tog med mig på trumning. två timmar höll vi på innan det var dags för jättegod mat på "Grekiska kolgrillsbaren". Det var en supertrevlig kväll. Och nästan alla var med. Kändes bra för en gammal avdankad rektor.

Omtag!

På Sri Lanka hände något med blogspot och jag var inte förmögen att skriva ett enda litet inlägg mer än det allra första. Trist tycker jag, för det är ju ändå här som jag samlat mitt liv sedan 2006 eller så.

Vi hade i alla fall en alldeles fantastiskt resa, med alla de ingredienser som en resa ska ha. Kulturmöten, mat, djurliv, upplevelser, möten med människor. Jag är mycket mycket nöjd, barnen också. Tuva konstaterade att "dit ska jag åka tillbaka" redan när vi stod på Arlanda vid hemkomsten. Det är ett gott betyg åt ett land och en resa det.

20 år hade gått sen senast, mycket var sig likt fast en del förstås också förändrats. Fattigdomen fanns kvar, illalukterna, tiggarna. Men också de vänliga människorna, den fantastiska naturen, leendena, solnedgångarna. En motorväg hade man i alla fall fått, mellan Galle och Colombo. Den förkortade restiden med sex-sju timmar kan jag säga. Inte en cykel, kossa eller elefant på den. :)

Ögonproblemen och soleksemen fick jag också ta del av, som alla andra gånger, men det hade jag ju nästan räknat med,

Nu kör vi på med bloggandet igen.

Colombo, äntligen.

Jaha, då var var vi på plats i Colombo då. Ungarna har stupat på rummet och jag har gått ner i lobbyn på hotel Cinnamon gardens en stund. Flott och stort så det förslår. Vi blev lite försenade från Frankfurt, och var rätt spaka när vi väl kom fram. Inte sover man så vidare värst på flygplan, så mycket kan jag säga.

Det har mest blivit poolliv idag alltså. Räckte så bra så. Agnes och Tuva har i alla fall hunnit uppleva trafiksituationen på Sri lanka irl. Rekordet? Sex personer (från liten bebis till mormor) på en extremt liten moped. :) Det gick ju så bra så... 

I morgon nyårsafton blir det slapparliv också, sen ska vi göra upp resplaner med Anwer. Idag orkade vi inte.

Nu är det nära!

Stress stress stress! Skrivaren funkade inte så jag fick åka till jobbet och dra ut biljetter, sen hämta barn och packning, därefter till Odensbacken och köpa shorts, kort och mysig fika med Linda, sedan lämna katterna hos mina föräldrar och därefter iväg till Marieberg för inköp av eladapters. Vi måste ju kunna använda kameror och iphones och snarkmaskiner och ipads...

Packning på det sedan. Nu tror jag i alla fall att det viktigaste är packat, och ärligt talat, hur många kalsonger kan man egentligen göra av med på två och en halv vecka? (Åtskilliga antagligen, om man får jalla. Men det har vi ju inte tänkt oss.) Kvart över elva i morgon går bussen mot Arlanda. Bäst att försöka sova nu.

Jag börjar faktiskt få lite resfeber...

Inser att det inte är långt kvar nu. Hir mycket pengar behöver man ha med sig månntro? Vi ska bo på TransAsia i Colombo de första dagarna och det är ju inte särskilt billigt om jag ska vara ärlig, men det är klart att alla hotell inte kommer att ha den standarden - och de priserna... Men det är ju faktiskt nyårsafton och vi kommer att vara jetlagade och... Det är säkert värt det.

I Kandy tror jag vi ska bo på Mahaweli reach hotel som jag minns som en riktig höjdare också. (Minns dessutom hur en i ett resesällskap en gång knaprade Imodium i en vecka och tyckte han mådde så himla bra i magen. Till han bajsade på sig i lobbybaren och rusade upp på rummet och inte kom ut på två dagar. :) Shit happens!)

Nå, hotellen är naturligtvis inte det viktigaste. Jag bara hoppas att vi får det riktigt bra och lugnt och skönt och en massa upplevelser.

Denna dagen - ett liv...

Jag är hemma igen, efter julfirande på Baldergatan, ligger här i soffan, oförmögen att vare sig resa mig upp eller tänka klart känns det som. Frosseri är väl en dödssynd va? Jag tror det är den rökta ålen som gett mig halsbränna, eller glöggen, eller...

Det kändes väl sådär. Skulle hämta mina föräldrar 20 över ett, körde verkligen ända fram till porten för att de inte skulle behöva gå ett steg i onödan. Satt där och väntade i tjugo minuter, sen blev jag både otålig och lite rädd att något hade hänt. Gick upp och hittar dem i ett kaos. Julklapparna är försvunna, omeletten har precis gått in i ugnen, ingen av dem har bytt om. Suck.

Sen kommer vi i alla fall iväg, äter oss bukstinna och delar ut julklappar. Efter Karl-Beril Jonsson är det dags att fara hem. Jag hämtar bilen - som min mamma ska köra hem är det tänkt. Men hon ramlar på trottoaren och slår skallen i och som väl är händer det inget dödligt allvarligt. Uffe får rycka in och köra hem oss.

Jag är så in i döden trött på denna dysfunktionalitet. Men jag kan ju inte göra ett dugg åt det. Men det är inte roligt att se sina föräldrar i det skicket.

Agnes och Tomte-Håkan genomförde i alla fall "Snart kommer änglarna att landa". Det kanske var det bästa som hände det här dagen,

Jag ber att få tillönska er alla en riktigt god jul.

Jag kan inte säga att jag drabbats av någon större julfridskänsla i år. Julen är rätt ensam när man inte har ungarna hemma. Agnes blev indisponbel och kunde inte hjälpa till med köttbullarna, denna närmast heliga traditionsom vi haft i så många år. Jag klarade det ju själv såklart, men särskilt mysigt var det väl inte. Trevligare med sällskap.

Morgondagen bjuder på julbord (bland annat med dessa bullar( hemma hos Lise. Min föräldrar kommer också. Else och Uffe är visst redan där. Det blir nog ett riktigt party! :)

That´s life. Vila er ordentligt nu. Det gör jag.

Att ha julledigt och veta att man ska åka långt långt bort...

Jag drog en suck av både lättnad och njutning när jag åkte hem från jobbet i eftermiddags. Jag ska inte jobba på drygt tre veckor. Det är nästan lika länge som sommarsemestern som inte blev just något alls i somras...

Jag ska dessutom åka halva jorden runt och spendera drygt två och en halv vecka i det land jag från 1987 och sex år framåt besökte årligen (minst) och kom att förälska mig i - dess många brister till trots...

Det är 20 år sedan jag var i Sri Lanka senast. 1993 åkte jag dit med Lise och Janne. Det var min "belöning" för att boken jag ägnat flera år att skriva äntligen var utgiven och klar. Efter det kände jag att jag var färdig, mätt, att jag kunde hitta andra delar av världen att utforska.

Men åren går, barn har kommit, de har fått höra om det där lilla landet sedan de var små. Nu kommer jag att få visa dem, på riktigt. Jag tror vi har en häftig resa framför oss. I kväll har jag suttit och kikat i gamla resedagböcker, kommit ihåg saker jag nog kanske borde ha glömt, men också kommit ihåg saker jag borde ha kommit ihåg, fast de sjunkit undan med åren... Bra saker, dåliga saker, saker som bara var... Vänner som var där och försvann under de år som gått...

Jag inser att jag är full av förväntan. Det ska bli så roligt att få komma tillbaka.

Rolling Stones 50 år...

Nä. Bara att inse. Rolling Stones är inte mitt band riktigt. Det är såklart häftigt att de kunnat överleva sen 1962 - och visst har de gjort ett gäng feta låtar... Men den där konserten hade jag klarat mig utan. Jag såg dem på Ullevi för 30 år sedan och tyckte de var trötta redan då. Nu var Lady GaGa klart bäst, och Bruce förstås... Det säger en del om gästartisterna uttrumfar bandet de firar med... Vi ska alla dö och för mig handlar det om att få göra det med värdighet. Keith kunde väl ha fått avlida när han trillade från palmen. DET hade varit värdigt.

Nu är julen kommen!

Inget förhöjer julstämningen mer än en äkta vit syntetisk plastgran från Rusta (399:-) med kulörta blinkande ledlyktor i frenarna.

Under hot tvingades Agnes och Tuva hämta upp den från källaren och essemblera den medan den fryntlige fadern brassade julmat i köket. Skinka, prinskorv, köttbullar, smaskiga ostar. Nu är julanden här - på riktigt!

Nu har Norman fått tuppjuck

och varnar hela tiden för konstiga spywares, det sänder också meddelanden om något slags systemfel, trots att jag köpt det jäkla programmet för mycket mindre än ett år sedan och borde vara fullt skyddad. Mycket retligt. Jag har förstås mailat supporten om hjälp, men de kanske sitter i Kina och inte kan ett ord av vare sig svenska eller engelska... Vad vet jag...

Annars har dagen mest bjudit på jultårta, i Hardemo och i Stadshuset. Så har vi fått vår fina julklapp också, och se, det blev en filt i år igen. Jag är så filtigt lycklig. Nä. Tyckte det var roligare förra året med de keramiska knivarna. Men man har ju blivit lärd att säga tack i vilket fall som helst så...

"Stisses" matte hörde också av sig idag, det var ju stort. Hon hade sett lappen på ICA supermarket idag och känt igen sin katt som varit borta stora delar av hösten. Det var ju synd att hon inte ringde för två veckor sedan, när kissen var kvar här. Vi lovade emellertid varandra att höras om vi såg eller hörde något. Hon bodde bara två kvarter från mig, märkligt om han gått vilse och varit så nära hela tiden...

Sri Lanka, nu kommer vi!

Så var det bokat och klappat och klart då! Yippie! 29/12 åker vi mot Sri Lanka, och hem igen den 14/1. Jag får alltså fira både nyår och födelsedag på min gamla favoritö. Och ungarna fick som de ville.

Nu ska vi bara fixa till ett bra reseprogram också. Det lär inte bli några större problem. Lite Elefantsafari i Wilpattu eller Yala, lite kolonialhistoria, lite havssköldpaddor, lite Buddhistiska tempel, lite Arrack, lite bad i Indiska oceanen, lite hoppers och rice and curries, lite apor, lite teplantager, lite historiska ruiner. Lite av varje.

Jag är så glad.

Solnedgång utanför Galle, 1993

Vi fick nog lite resfeber idag, både barnen och jag...

För kanske ordnar det sig så vi kommer iväg till Sri Lanka i alla fall, jag tror att Göran har luskat lite åt oss och att han kanske kan få till en bra deal. Jag har kollat lite flygpriser på nätet själv och det går ju i alla fall att hitta tre biljetter för strax över tjugo tusen. Det är förstås inte jättebilligt - för sen ska man ju resa, äta och bo också, men det vore en himla rolig sak att få göra tillsammans med barnen - och 50 år fyller jag garanterat bara en gång... Dessutom är det faktiskt 25 år sedan jag var på Sri Lanka första gången. Ett halvt liv sedan med andra ord...

Nå vi får se, jag skulle få besked ganska snart. Hoppas hoppas hoppas!

Det finns dagar då man är aktiv och dagar då man är mindre aktiv

Så finns det dagar då man är mindre aktiv än mindre aktiv. Rakt igenom oaktiv rentav. Undrar om inte det här var en sådan. Osökt kommer jag att tänka på Dag Vags superhit från 1980 - "hellre aktiv i dag, än radioaktiv i morgon". Men inte ens politiskt-agitatoriskt aktiv har jag varit. Vi har bara varit. Det räcker bra så. Wokade oss en måltid, sen försvann Agnes till Wilma. Tuva och jag kikade på "Så mycket bättre" - det kändes inte särdeles intressant idag. Kanske vilar vi oss i form inför jul?

Ayubowan!

Magge nama Håkan, mama lokko nangi, kerunekerara!

Om någon undrar så försöker jag uppdatera mig på Sinhala, vilket sannerligen inte är det lättaste språket på jorden. "Jag heter Håkan, jag är en stor flicka, tack!" tror jag att jag försökte skriva.

"Mama oyate adere" är också användbart. "Jag älskar dig", liksom "Mata ohne maliban Marie". "Jag vill ha ett mariekex!"

Tänk vad man lär sig på resor i främmande land!

Hoppas nu vi kan komma iväg till Sri Lanka! Det känns roligare än Mexico.

Lucia 2012

Agnes hade strängt förbjudit mig att komma till Skogstorp och se luciatåget, och det var förstås bara tur att jag råkade boka in ett möte med kollegan Gunilla ungefär vid samma tid. Då kunde jag ju inte bara gå därifrån mitt i alltihopa. Hukade bakom en plastgran för att inte ställa till en scen. . Åsa W hade gjort ett lika fint jobb som alltid, kören sjöng så vackert och så vackra sånger. Agnes gillar nog inte om jag skriver allt för mycket om henne, men hon sjöng faktiskt den enda solosången inför alla människorna där - så fint. Men det fanns fler höjdpunkter. Staffansvisan slog nog alla rekord i bulleribasighet i år, Evelina Österberg har en fantastisk röst, "Tänd ett ljus" var supersnygg, "Halleujah" likaså. Jag gick därifrån med varmt hjärta. Thank you for the music!

50-årskrisen. Jag såg mig själv i ansiktet.

Insåg att passet gått ut. Blev tvungen att panikklippa och raka mig innan jag drog till Hallsberg och ställde mig framför passmaskinen. Det skötte min barberare, Salong Diem, med bravur och med rakkniv. 220 kronor, vitt. Tack omvärlden för alla fina invandrare och flyktingar som kommer till oss. Mina puckade föräldrar betalar mer "svart" till en människa som har en F-skattesedel och en stol på en av kommunens salonger och bystar in pengar där på vardagarna. Usch!

Fingeravtrycken blev fina, längden stämde. Men vem var den gråhårige gamle man som stirrade ilsket in i maskinen? Herreminje, jag är väl inte 50 år, jag är ju i princip nyfödd. Nu kom krisen på riktigt.

En första titt på badet...

Idag har jag besökt Kumlas nya badhus - på chefsjulsmingel... Det var en alldeles fantastisk byggnad. Superhäftig. Romare, släng er i väggen, ni hade era termer, men vi har vårt badhus. Men som kommuninvånare är jag ändå alldeles oerhört kluven. 200 miljoner är så mycket pengar. Pengar som kunde ha behövts och använts i våra kärnverksamheter. Aaargh! Nu är jag riktigt ambivalent. Men jag lär väl gå dit och bada i alla fall... Om jag har råd.

Tisdagsknorrande

Jag kan inte bestämma mig för om jag är övermätt eller allmänt risig i kistan. Hoppas förstås på det förstnämnda. Dessa funderingar kan man få om man varit på restaurang Cesar med sina härliga medarbetare från Duvans förskola. Vi åt inte julbord - vi firade Duvans 40-årsdag. Jag tog lite vitlöksbröd först. en pepparstek sedan. Det var gott.

Nu ska jag däcka framför teven och se "paradise lost" som verkar vara en spännande amerikansk kriminaldokumentär. 22.30. SVT 1. Kvalitetskanalen. Den reklamfria. Tack SVT för att ni finns.

Snart julledigt!

Inte ens två veckor kvar när den här dagen passerat. Skönt kan jag känna, för det är lite slitsamt just nu, även om det mitt bland allt jobb också finns julavslutningar att avnjuta. Idag var det smörgåstårta på Kumlasjön, i morgon är det Duvan som ska ut och fira sitt 40:de år, på torsdag är det Lucia och sen kommer snart tomten. (?)

Tuva hade dansavslutning i Alléhallen ikväll

Inte bara hon förstås, utan en uppsjö av dansare i varierande åldrar och utvecklingsgrader. Det blev en mastodontföreställning på över två timmar och nog var de duktiga alltid, allihop. Dermot Clemenger (heter han så?) kanske skulle anses som den största stjärnan i det illustra sällskapet, men nog tycker jag att Tuva stjärna lyste väl så starkt som Dermots. Men så är jag ju part i målet, förstås...

Den största utmaningen bestod annars i att baxa i och ur mina föräldrar ur bilen. Det var inte det lättaste det, vill jag meddela. Men det gick det också. :) 

Insnöad

Så känner jag mig, fast jag tar mig in och ut ur huset. Det var nåt fasligt vad snö det skulle komma, sådär helt oförhappandes. Jag tror jag börjat se sämre än någonsin också, för jag ser inte riktigt var vägen slutar och diket börjar när det är så här, det märkte jag idag när jag körde Tuvorna fram och tillbaka till Hallsberg för genrepet inför dansföreställningen på söndag.

Vi tog oss dit och hem i alla fall. Det var ju det viktiga.

Kulturskolans stråkars julkonsert

I år mer välljudande än någonsin - med Agnes och Tuva på prime seats...

Hon är sig lik den goda Agnes, fast lite rödhårigare idag. här är en bild från första julkonserten, 2003.

Vinterdäcken är på - så här tidigt har jag nog aldrig varit laglig förut

Det kanske beror på att det inte varit femton minus och snö i början av december på bra många år... Nå, 700 kronor fattigare men lite tryggare är jag och det känns bra.

Annats då? En lång arbetsdag - började åtta och slutade sex. Sen hem och trilla köttbullar och sedan hämta barn som varit på julkonsertsrepetetion i kyrkan. Det blir nog fint i morgon tror jag, det brukar det bli.

Adventstid kom till mitt ensamma hus...

Vi har vaknat, Tuva och jag, tänt lite adventsljus, fast inte i adventsljusstaken, för den har vi inte hittat. Nå, den ska nog komma fram under dagen. Alldeles spårlöst borta kan den ju inte vara. Vi har hittat fönsterstjärnan, elljusstakarna, stjärnan till kökslampan, det mesta...

Vart ska vi? Och när ska vi?

Jag vill så gärna komma bort från Sverige ett tag, mycket gärna i samband med 50-årsfyllandet i januari. Inte för att jag har något emot att ha lite partaj, men det skulle vara himla skönt att få skåla in "andra halvan" på något trevligt ställe.

Jag har ju varit pigg på Indien, det är jag fortfarande, men den resan går inte förrän i mars. Har kikat lite på Mexico, dit kan man flyga direkt från Örebro. Kanske vore härligt att få slurpa en mohito i Cancun den 11/1.

Agnes vill absolut att jag ska ta med dem till Sri Lanka. Jag tycker i och för sig att jag varit där så det räcker, men det finns ju fina stränder där också, och en massa platser jag verkligen skulle kunna visa dem och berätta om. Och det var rätt många år sen sist nu. Kandy, Nuwara Eliya, Kosgoda och sköldpaddorna, Wilpattu och elefanter, Pinnawella...

Ja varför inte. Har bett Göran om lite hjälp att räkna på vad det skulle kunna kosta. Han kanske har bra rabatter på Air Lanka...

1987 var jag där första gången. det är ju tjugofem år sedan. ett halvt liv sen, så det kanske skulle kunna passa med en tripp igen. Då kallades jag "lokko nangi" - stora flickan, för mina sköna blonda lockars skull. De är lite gråare nu. Håret lite kortare också...

Sista skälvande november

Mina barn är här igen, den här veckan har jag verkligen saknat dem, så det känns extra bra. Så är det första advent på söndag, vi får försöka få fram lite ljusstakar och annat stämningshöjande till dess. Tomtarna står ju på plats på cd-hyllan hela året, så de behöver vi i alla fall inte leta efter.

Jag har varit allldeles förkyld och däven hela veckan, får hoppas att helgen räcker till för att bli kurant igen. Det tror jag nog.

En torsdag med "psykologpartners"

Som är våra handledare i ledningsgruppen. Fascinerande kunniga människor. Bara att inse att jag gjorde fel utbildningsval en gång i tiden. Det är sånt som vi gör nu som jag mest av allt skulle vilja ha ägnat mig åt. My bad. Jag har nog pluggat lika mycket, men "fel" kurser.

Nu är det bara att flyta med och "join the joyride". Det är spännande med processer.

Go Palestina, Go!

Jag har förstått så mycket av förintelsen att jag accepterar Judarnas krav på en egen stat, men jag kommer aldrig att acceptera det de gör mot Palestinierna, och har gjort genom åren. Därför glädjer det mig mycket att notera att FN idag gett staten Palestina observatörsstatus. Det är ett första steg mot att erkänna att det hände någonting mycket märkligt i det där landområdet en gång för länge sen.

Och förstås; Inga mer bosättningar i Ghaza!

Burr!!!

Nu har det regnat och gloppat hela dagen, isande ryggmärgskallt har det också varit, det är nästan så jag börjar längta efter lite snö i stället. Då är det långt gånget kan jag säga.

Nå, en kopp kaffe får råda bot på det, och Homeland. Och The walking dead. Sen har jag nog fått min tv-dos för dagen.

Homeland är så fantastiskt bra. Jag är ett avsnitt före SVT. Visserligen får jag kolla utan text då, men det funkar ju. Och the walking dead har hållt farten uppe hitintills, men nu börjar det bli lite slentrian i zombiemördandet också, den första säsongen var nog mest creepy i alla fall, innan man riktigt vant sig.

Söndagskväll och helgsummering

Den gick fort över, helgen... Största dramatiken var väl i lördags, men det har jag ju redan beskrivit i inlägget tidigare. Jag ser att jag fått skäll av någon människa som tycker att jag bevisar mig som omänsklig som inte vill ha in hittekatten mer. Så kan man naturligtvis se det, men jag vet inte om jag köper det riktigt. Det är inte jag som sökt upp katten utan tvärtom. There are house rules som gäller alla i vårt hem. Katter som människor. Vi bajsar inte på golv här. Sorry. Sen tycker jag självklart synd om katten, det handlar inte om det.

Var på Tuva och Tuvas 10-årsfest på Baldergatan i lördags kväll, i stort sett hela klassen var där och vad jag kunde se hade de roligt. Jag försökte mig på lite leklederi, bland annat med levande statyer och diskuskast med liten cd-skiva.

Jag var också inställd på att gå på ishockey - bottenmöte mot Mjölby - men isaggregatet i hallen gick sönder, så matchen fick skjutas upp.

Stisse är rökt

Det finns gränser för min godhet och min kattvänlighet. Idag visade det sig att skrället skitit på Tuvas hyrda maskeradkostym och på en klädhög i Agnes rum. Ut med huvudet före åkte den. Matskålen har jag tagit in från altanen. Den kan fjäska in sig hos någon annan och skita där i stället.

Fredagsmys!!!

Eller... Det var det ju inte. Inte på det sättet. Det var en helt vanlig fredagskväll i slutet av november, 2012. Barnen åkte till sin mor, jag hade inget för mig, Stisse låg i mitt knä en stund, det kanske var det bästa som hände...

Jag pratade en minut med Jan O också. Han skulle gå på Swedish House Mafia i morgon. Meddelade dottern detta. Hon blev grymt avundsjuk, Shit happens...

Hur ska vi förhålla oss till Stisse?

Ni vet ju att jag haft en ylande friarkatt utanför huset. Nu har jag förstått att den kåte katthanen nog snarare är en bortsprungen honkisse som behöver lite hjälp att hitta hem. Jag har hållit den utanför huset i en dryg vecka, men i kväll fick jag så ont i hjärtat av dess kärleksfulla närmanden att jag släppte in den i värmen. Den purrade så gott i både mitt och Agnes knä.

Jag fick tag i Monica A, hon jobbar på Spinnhuset i Hallsberg och brukar vara en klok människa att tala med när det gäller katter. Plikttrogen som hon är så svarade hon, trots att hon var på semester på Kanarieöarna någonstans. Vad jag kunde förstå så var det varmt och skönt...

"Monica, jag måste ha hjälp, det här är en jättegod och snäll katt som helt säkert har en husse och/eller matte som saknar honom/henne. Vi har satt upp lappar i mataffärerna men det är ingen som hört av sig.""

"En del ringer till Spinnhuset och frågar, det är klart att du kan ringa dit, men de tar inte emot katter på det sättet."

"Stisse har suttit här utanför i en vecka nu, vad ska jag göra?"

"Man kan  ringa polisen, de tar emot tips om bortsprungna katter."

"Annars?"

"Annars kan du väl ha tre katter..."

Klart jag kan om han/hon nu valt just oss, men som sagt, någon måste ju sakna det här lilla grynet alldeles väldigt mycket, det är ingen strykarkatt, hon är van vid människor och vid att bli omhändertagen, hon spinner lite halvtaskigt när man kliar henne på magen, men hon spinner i alla fall. Inga klor ute.

Jag önskar att hon fick komma hem igen.

Kanske årets tråkigaste tisdag?

Kallaste mörkaste blötaste november, det känns som om allt hopp om ljus och sol är som bortblåst, som om vi bara går och väntar på... ...Vaddå?

Jul kanske? Nyår? En 50-årsdag? En resa? Vad som helst som piggar upp livet. Det behöver inte vara så märkvärdigt, något lite annorlunda bara, ett break från jobba äta sova-köret...

Söndagkväll redan

Jag fattar inte, det var ju fredag alldeles nyss, och onsdag före det... Vi har firat Agnes lite här i helgen också och jag känner att jag måste lära mig att hålla tand för tunga när mina föräldrar drar igång. Snart kanske de inte finns mer och då  kommer jag att ångra mig om jag inte varit snäll mot dem när de var gamla och gaggiga...

Söta stora lilla femtonåring...

Vad annat kan man säga? Agnes är ingen fjortis längre... Jag är en grånad far. Och mycket glad över att vara hennes pappa.

I dag höll Elin tal för mig...

Jag är fortfarande lite tagen tror jag, fast det är sena kvällen... Jag skulle ju bara åka förbi Stene en snabbis och ta en fika på vägen ut till Hardemo. Elin var där och skulle lämna över "Mad men säsong fem" som familjen råkat köpa i två ex. Så säger denna fantastiska kvinna "jag tyckte det var så synd att ingen höll ett ordentligt tal för dig när vi hade vår lilla fest, så jag har skrivit ett som jag tänkte hålla nu istället..." Så reser hon sig upp och säger de finaste saker om mig, och om det hade varit på festkvällen så hade jag kanske varit lite stålsatt, men nu blev det alldeles oväntat och därför både rörande och värmande.

Jag fick det på papper sedan, med en finfin teckning till. var tvungen att visa det för Linda när vi käkade lunch, och för Mia när vi träffades lite senare. Läste om det när jag kom hem, grät en skvätt till och bestämde mig för att hänga upp det på kylskåpsdörren.

Jag är nog ganska van vid att tala gott om andra människor vid en del tillfällen. Däremot insåg jag att jag var fullständigt svältfödd på en sådan erfarenhet åt andra hållet och att det nog var precis vad jag behövde. Ibland behöver man få höra att man gör bra saker.

Tack Elin! Du gjorde min dag. Min vecka.

Det är sjusovartider...

Det är så mörkt ute. Mörkt och kallt. Jag var på arbetsplatsträff på Trädgården, Kom hem vid kvart över sju, lade mig på soffan och somnade. Vaknade två timmar senare. Nu får vi se hur det blir med nattsömnen... Jag hoppas Jon Blund kommer, för jag tror att jag behöver sova.

På onsdag fyller min lilla Agnes 15 år. Hur fort passerar inte våra liv egentligen? Tar vi dem tillvara? Jag önskar jag kunde svara helhjärtat ja på den frågan, men ibland känns det som om jag bara flyter med. 15 år med barn. Jag tror inte jag minns hur det var att inte vara pappa...

Vart tog den helgen vägen?

Fredagsmatch i hockeyn, så gick den kvällen... Så var det lördag och jag var svintrött och sov länge. Såg Sverige få stryk av Finland sedan och så var den dagen också slut.

Idag har jag lagat kalvgryta med vitt vin, selleri, morötter, gul lök, vitlök, krossade tomater, citronskal och persilja. Lite italienskt så där... Bjöd sedan barnen, Lise och mina föräldrar på detta. Det var ju fars dag gubevars. Inte blev det mycket till middagskonversation, för min pappa hade glömt hörapparaten hemma och min mamma var bara intresserad av att berätta om vad hon sett på tv. Jag har så dåligt tålamod med dem ibland. Dumt, det hjälper ju inte... Mina barn hade bakat kakor till mig. :) Det var rart av dem.

Total recall 2012

Jag är ett science-fiction-freak, så är det bara. Och just därför trodde jag inte att remaken på klassiska Schwarzenegger-rullen "Total recall" skulle vara ett dugg att ha. Orginalet slår alltid kopian, typ. Men "Total Recall 2012" visade sig vara en riktigt actionpackad rökare, med Colin Farell och Kate Beckinsale i stora roller. Häftig torsdagskvällsupplevelse. 4 Arnold av 5.

Kumla var kanon mot Tranås

Vi var där och kollade såklart och referat kan du läsa här. Kul med vinst. Händer inte alltid.

Med total paltkoma vilar jag ut i skön säng i Båsenberga...

Älgkorv med äppelcheesecake, vad sägs om det? Gott kan jag i alla fall säga. Majskyckling med potatisgnocchi var också gott. Och ostbuffen. Gott! Och jag är trött. Godnatt världen...

Storstädarsöndag

Ibland är det skönt att få röja rätt ordentligt. Det har jag (vi) gjort idag. Ugnsrengöring, skåpluckeavtorkning, dammsugning, golvtorkning, diverse dammande, byte av lampor i köket. Himla trevligt att kunna gå på golvet utan att det knastrar under fötterna.

Ja, det var väl det vi hann med i princip. Fast jag lagade en smaskig pasta också, med lammfile, gorgonzola, sockerärtor, vitlök i mängd, grädde, diverse grönsaker. Rackarns gott! Får får tacka almanacka!

Redan november, och hösten är alldeles förskräckligt kall och mörk...

Min lilla blog fyller sex år idag, det kan jag väl få hurra lite för. Berättade det för Tuva som konstaterade att hon var nyss fyllda fyra då. Det gav lite perspektiv på det hela... Den dagen var också kall och mörk... Har väl med årstiden att göra antar jag. :)

Vi gick upp lite i otakt så det blev inte frukost förrän vid elva. Agnes försvann till sina vänner och Tuva och jag åkte in till Marieberg för att handla en hdmi-konverterare till i-paden. Lite fiffigt om man vill kolla på playkanaler på teven i stället för på paddan. Säg den sladd som inte finns på Kjell & Co...

Skönt att vara ledig ett par dagar. Det behövs lite vila ett par månader innan jul.