Ni vet ju att jag haft en ylande friarkatt utanför huset. Nu har jag förstått att den kåte katthanen nog snarare är en bortsprungen honkisse som behöver lite hjälp att hitta hem. Jag har hållit den utanför huset i en dryg vecka, men i kväll fick jag så ont i hjärtat av dess kärleksfulla närmanden att jag släppte in den i värmen. Den purrade så gott i både mitt och Agnes knä.
Jag fick tag i Monica A, hon jobbar på Spinnhuset i Hallsberg och brukar vara en klok människa att tala med när det gäller katter. Plikttrogen som hon är så svarade hon, trots att hon var på semester på Kanarieöarna någonstans. Vad jag kunde förstå så var det varmt och skönt...
"Monica, jag måste ha hjälp, det här är en jättegod och snäll katt som helt säkert har en husse och/eller matte som saknar honom/henne. Vi har satt upp lappar i mataffärerna men det är ingen som hört av sig.""
"En del ringer till Spinnhuset och frågar, det är klart att du kan ringa dit, men de tar inte emot katter på det sättet."
"Stisse har suttit här utanför i en vecka nu, vad ska jag göra?"
"Man kan ringa polisen, de tar emot tips om bortsprungna katter."
"Annars?"
"Annars kan du väl ha tre katter..."
Klart jag kan om han/hon nu valt just oss, men som sagt, någon måste ju sakna det här lilla grynet alldeles väldigt mycket, det är ingen strykarkatt, hon är van vid människor och vid att bli omhändertagen, hon spinner lite halvtaskigt när man kliar henne på magen, men hon spinner i alla fall. Inga klor ute.
Jag önskar att hon fick komma hem igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar