Så känner jag mig, fast jag tar mig in och ut ur huset. Det var nåt fasligt vad snö det skulle komma, sådär helt oförhappandes. Jag tror jag börjat se sämre än någonsin också, för jag ser inte riktigt var vägen slutar och diket börjar när det är så här, det märkte jag idag när jag körde Tuvorna fram och tillbaka till Hallsberg för genrepet inför dansföreställningen på söndag.
Vi tog oss dit och hem i alla fall. Det var ju det viktiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar