Den gick fort över, helgen... Största dramatiken var väl i lördags, men det har jag ju redan beskrivit i inlägget tidigare. Jag ser att jag fått skäll av någon människa som tycker att jag bevisar mig som omänsklig som inte vill ha in hittekatten mer. Så kan man naturligtvis se det, men jag vet inte om jag köper det riktigt. Det är inte jag som sökt upp katten utan tvärtom. There are house rules som gäller alla i vårt hem. Katter som människor. Vi bajsar inte på golv här. Sorry. Sen tycker jag självklart synd om katten, det handlar inte om det.
Var på Tuva och Tuvas 10-årsfest på Baldergatan i lördags kväll, i stort sett hela klassen var där och vad jag kunde se hade de roligt. Jag försökte mig på lite leklederi, bland annat med levande statyer och diskuskast med liten cd-skiva.
Jag var också inställd på att gå på ishockey - bottenmöte mot Mjölby - men isaggregatet i hallen gick sönder, så matchen fick skjutas upp.
2 kommentarer:
nej. det var tråkigt att du tog kattkommentaren som skäll. meningen var inte att fördöma och en klok man som du tar seriöst på bloggpratet tror jag. reflektionen jag gjorde var inte menat som en pekpinne. den var en koppling mellan reflektion och känsla, inget annat.
- det är nu vi har tid att vårda de djur vi har fått att hålla kär.
om morgondagen kommer är det då vikanske måste konstatera att
-något inte längre är
mjau
Mjau själv. Jag bara läste det som stod, det var inte mycket jag behövde tolka.
Jag är klok nog att inse mina begränsningar, att ta hand om katter som inte kan sköta sin hygien är en av dem, sorry...
Men så kaxig som jag lät är jag nog inte. Jag har dåligt samvete för kattens skull, så klart.
Skicka en kommentar