Stephen King är en sån. Han är dessutom den absolute mästaren i "skrämma-skiten-ur-dig-litteratur". Filmatiseringarna blir som de blir, oftast mediokra eller genomruttna men ibland riktigt bra. Men King är bäst i tryckt form, helt klart. Då får man skapa sina egna bilder.
Jag älskar det han gör med mig, älskar att bli skrämd, tyckte nog, som jag väl skrev för ett tag sedan, att till och med Håfströms nya 1408 funkade ganska bra.
Nu har jag ägnat ett par kvällar åt att se om "The stand" igen, det var några år sedan sist kan jag säga. Funkar helt okej om man bara låter bli att tänka på "specialeffekterna"som emellanåt inte klarat tidens tand.
S.K är moralist "in a twisted way". The bad guys dör (så gott som) hela tiden. Har dom varit "lite schyssta" kan dom få dö med värdighet, annars inte... Det är inte det stora problemet. Problemet är att det inte finns några garantier för att man överlever, ens om man är en vidimierad "good guy".
2 kommentarer:
Tjena bloggaren!
Jag har precis hittat in och tycker att Du gör en enorm insats som orkar förmedla dina tankar om ditt och datt för att dokumentera något och/eller förnöja. Helt OK att läsa! Kanske Amadeus kommer som ljudfil?
Jag lovar att åtekomma.
Fattar bara inte hur du hinner? Jag hinner inte ens åka med till Karlstad...
Nah, man får ta nätterna till hjälp helt enkelt...
Jag såg att du inte skulle med. Synd.
Skicka en kommentar