"Men varför sköt Pekka-Eric alla sina skolkamrater?"
"Han hade ju glömt kniven hemma..."
Precis så kommer jag på mig själv med att tänka när jag läser om massakern i Finland och så börjar jag fnittra, och det är naturligtvis fullständigt orationellt och egentligen är jag nog mest grinfärdig. Men skratt och gråt kan ligga nära varann ibland.
Egentligen tycker jag bara att det är så förbaskat sorgligt att en ung kille kan bygga upp ett sådant hat inom sig att han kan genomföra något sådant och att samhället missat att "något var på gång". Det borde inte kunna ske.
Så funderar jag på vad det berodde på, egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar