Colombo, äntligen.

Jaha, då var var vi på plats i Colombo då. Ungarna har stupat på rummet och jag har gått ner i lobbyn på hotel Cinnamon gardens en stund. Flott och stort så det förslår. Vi blev lite försenade från Frankfurt, och var rätt spaka när vi väl kom fram. Inte sover man så vidare värst på flygplan, så mycket kan jag säga.

Det har mest blivit poolliv idag alltså. Räckte så bra så. Agnes och Tuva har i alla fall hunnit uppleva trafiksituationen på Sri lanka irl. Rekordet? Sex personer (från liten bebis till mormor) på en extremt liten moped. :) Det gick ju så bra så... 

I morgon nyårsafton blir det slapparliv också, sen ska vi göra upp resplaner med Anwer. Idag orkade vi inte.

Nu är det nära!

Stress stress stress! Skrivaren funkade inte så jag fick åka till jobbet och dra ut biljetter, sen hämta barn och packning, därefter till Odensbacken och köpa shorts, kort och mysig fika med Linda, sedan lämna katterna hos mina föräldrar och därefter iväg till Marieberg för inköp av eladapters. Vi måste ju kunna använda kameror och iphones och snarkmaskiner och ipads...

Packning på det sedan. Nu tror jag i alla fall att det viktigaste är packat, och ärligt talat, hur många kalsonger kan man egentligen göra av med på två och en halv vecka? (Åtskilliga antagligen, om man får jalla. Men det har vi ju inte tänkt oss.) Kvart över elva i morgon går bussen mot Arlanda. Bäst att försöka sova nu.

Jag börjar faktiskt få lite resfeber...

Inser att det inte är långt kvar nu. Hir mycket pengar behöver man ha med sig månntro? Vi ska bo på TransAsia i Colombo de första dagarna och det är ju inte särskilt billigt om jag ska vara ärlig, men det är klart att alla hotell inte kommer att ha den standarden - och de priserna... Men det är ju faktiskt nyårsafton och vi kommer att vara jetlagade och... Det är säkert värt det.

I Kandy tror jag vi ska bo på Mahaweli reach hotel som jag minns som en riktig höjdare också. (Minns dessutom hur en i ett resesällskap en gång knaprade Imodium i en vecka och tyckte han mådde så himla bra i magen. Till han bajsade på sig i lobbybaren och rusade upp på rummet och inte kom ut på två dagar. :) Shit happens!)

Nå, hotellen är naturligtvis inte det viktigaste. Jag bara hoppas att vi får det riktigt bra och lugnt och skönt och en massa upplevelser.

Denna dagen - ett liv...

Jag är hemma igen, efter julfirande på Baldergatan, ligger här i soffan, oförmögen att vare sig resa mig upp eller tänka klart känns det som. Frosseri är väl en dödssynd va? Jag tror det är den rökta ålen som gett mig halsbränna, eller glöggen, eller...

Det kändes väl sådär. Skulle hämta mina föräldrar 20 över ett, körde verkligen ända fram till porten för att de inte skulle behöva gå ett steg i onödan. Satt där och väntade i tjugo minuter, sen blev jag både otålig och lite rädd att något hade hänt. Gick upp och hittar dem i ett kaos. Julklapparna är försvunna, omeletten har precis gått in i ugnen, ingen av dem har bytt om. Suck.

Sen kommer vi i alla fall iväg, äter oss bukstinna och delar ut julklappar. Efter Karl-Beril Jonsson är det dags att fara hem. Jag hämtar bilen - som min mamma ska köra hem är det tänkt. Men hon ramlar på trottoaren och slår skallen i och som väl är händer det inget dödligt allvarligt. Uffe får rycka in och köra hem oss.

Jag är så in i döden trött på denna dysfunktionalitet. Men jag kan ju inte göra ett dugg åt det. Men det är inte roligt att se sina föräldrar i det skicket.

Agnes och Tomte-Håkan genomförde i alla fall "Snart kommer änglarna att landa". Det kanske var det bästa som hände det här dagen,

Jag ber att få tillönska er alla en riktigt god jul.

Jag kan inte säga att jag drabbats av någon större julfridskänsla i år. Julen är rätt ensam när man inte har ungarna hemma. Agnes blev indisponbel och kunde inte hjälpa till med köttbullarna, denna närmast heliga traditionsom vi haft i så många år. Jag klarade det ju själv såklart, men särskilt mysigt var det väl inte. Trevligare med sällskap.

Morgondagen bjuder på julbord (bland annat med dessa bullar( hemma hos Lise. Min föräldrar kommer också. Else och Uffe är visst redan där. Det blir nog ett riktigt party! :)

That´s life. Vila er ordentligt nu. Det gör jag.

Att ha julledigt och veta att man ska åka långt långt bort...

Jag drog en suck av både lättnad och njutning när jag åkte hem från jobbet i eftermiddags. Jag ska inte jobba på drygt tre veckor. Det är nästan lika länge som sommarsemestern som inte blev just något alls i somras...

Jag ska dessutom åka halva jorden runt och spendera drygt två och en halv vecka i det land jag från 1987 och sex år framåt besökte årligen (minst) och kom att förälska mig i - dess många brister till trots...

Det är 20 år sedan jag var i Sri Lanka senast. 1993 åkte jag dit med Lise och Janne. Det var min "belöning" för att boken jag ägnat flera år att skriva äntligen var utgiven och klar. Efter det kände jag att jag var färdig, mätt, att jag kunde hitta andra delar av världen att utforska.

Men åren går, barn har kommit, de har fått höra om det där lilla landet sedan de var små. Nu kommer jag att få visa dem, på riktigt. Jag tror vi har en häftig resa framför oss. I kväll har jag suttit och kikat i gamla resedagböcker, kommit ihåg saker jag nog kanske borde ha glömt, men också kommit ihåg saker jag borde ha kommit ihåg, fast de sjunkit undan med åren... Bra saker, dåliga saker, saker som bara var... Vänner som var där och försvann under de år som gått...

Jag inser att jag är full av förväntan. Det ska bli så roligt att få komma tillbaka.

Rolling Stones 50 år...

Nä. Bara att inse. Rolling Stones är inte mitt band riktigt. Det är såklart häftigt att de kunnat överleva sen 1962 - och visst har de gjort ett gäng feta låtar... Men den där konserten hade jag klarat mig utan. Jag såg dem på Ullevi för 30 år sedan och tyckte de var trötta redan då. Nu var Lady GaGa klart bäst, och Bruce förstås... Det säger en del om gästartisterna uttrumfar bandet de firar med... Vi ska alla dö och för mig handlar det om att få göra det med värdighet. Keith kunde väl ha fått avlida när han trillade från palmen. DET hade varit värdigt.

Nu är julen kommen!

Inget förhöjer julstämningen mer än en äkta vit syntetisk plastgran från Rusta (399:-) med kulörta blinkande ledlyktor i frenarna.

Under hot tvingades Agnes och Tuva hämta upp den från källaren och essemblera den medan den fryntlige fadern brassade julmat i köket. Skinka, prinskorv, köttbullar, smaskiga ostar. Nu är julanden här - på riktigt!

Nu har Norman fått tuppjuck

och varnar hela tiden för konstiga spywares, det sänder också meddelanden om något slags systemfel, trots att jag köpt det jäkla programmet för mycket mindre än ett år sedan och borde vara fullt skyddad. Mycket retligt. Jag har förstås mailat supporten om hjälp, men de kanske sitter i Kina och inte kan ett ord av vare sig svenska eller engelska... Vad vet jag...

Annars har dagen mest bjudit på jultårta, i Hardemo och i Stadshuset. Så har vi fått vår fina julklapp också, och se, det blev en filt i år igen. Jag är så filtigt lycklig. Nä. Tyckte det var roligare förra året med de keramiska knivarna. Men man har ju blivit lärd att säga tack i vilket fall som helst så...

"Stisses" matte hörde också av sig idag, det var ju stort. Hon hade sett lappen på ICA supermarket idag och känt igen sin katt som varit borta stora delar av hösten. Det var ju synd att hon inte ringde för två veckor sedan, när kissen var kvar här. Vi lovade emellertid varandra att höras om vi såg eller hörde något. Hon bodde bara två kvarter från mig, märkligt om han gått vilse och varit så nära hela tiden...

Sri Lanka, nu kommer vi!

Så var det bokat och klappat och klart då! Yippie! 29/12 åker vi mot Sri Lanka, och hem igen den 14/1. Jag får alltså fira både nyår och födelsedag på min gamla favoritö. Och ungarna fick som de ville.

Nu ska vi bara fixa till ett bra reseprogram också. Det lär inte bli några större problem. Lite Elefantsafari i Wilpattu eller Yala, lite kolonialhistoria, lite havssköldpaddor, lite Buddhistiska tempel, lite Arrack, lite bad i Indiska oceanen, lite hoppers och rice and curries, lite apor, lite teplantager, lite historiska ruiner. Lite av varje.

Jag är så glad.

Solnedgång utanför Galle, 1993

Vi fick nog lite resfeber idag, både barnen och jag...

För kanske ordnar det sig så vi kommer iväg till Sri Lanka i alla fall, jag tror att Göran har luskat lite åt oss och att han kanske kan få till en bra deal. Jag har kollat lite flygpriser på nätet själv och det går ju i alla fall att hitta tre biljetter för strax över tjugo tusen. Det är förstås inte jättebilligt - för sen ska man ju resa, äta och bo också, men det vore en himla rolig sak att få göra tillsammans med barnen - och 50 år fyller jag garanterat bara en gång... Dessutom är det faktiskt 25 år sedan jag var på Sri Lanka första gången. Ett halvt liv sedan med andra ord...

Nå vi får se, jag skulle få besked ganska snart. Hoppas hoppas hoppas!

Det finns dagar då man är aktiv och dagar då man är mindre aktiv

Så finns det dagar då man är mindre aktiv än mindre aktiv. Rakt igenom oaktiv rentav. Undrar om inte det här var en sådan. Osökt kommer jag att tänka på Dag Vags superhit från 1980 - "hellre aktiv i dag, än radioaktiv i morgon". Men inte ens politiskt-agitatoriskt aktiv har jag varit. Vi har bara varit. Det räcker bra så. Wokade oss en måltid, sen försvann Agnes till Wilma. Tuva och jag kikade på "Så mycket bättre" - det kändes inte särdeles intressant idag. Kanske vilar vi oss i form inför jul?

Ayubowan!

Magge nama Håkan, mama lokko nangi, kerunekerara!

Om någon undrar så försöker jag uppdatera mig på Sinhala, vilket sannerligen inte är det lättaste språket på jorden. "Jag heter Håkan, jag är en stor flicka, tack!" tror jag att jag försökte skriva.

"Mama oyate adere" är också användbart. "Jag älskar dig", liksom "Mata ohne maliban Marie". "Jag vill ha ett mariekex!"

Tänk vad man lär sig på resor i främmande land!

Hoppas nu vi kan komma iväg till Sri Lanka! Det känns roligare än Mexico.

Lucia 2012

Agnes hade strängt förbjudit mig att komma till Skogstorp och se luciatåget, och det var förstås bara tur att jag råkade boka in ett möte med kollegan Gunilla ungefär vid samma tid. Då kunde jag ju inte bara gå därifrån mitt i alltihopa. Hukade bakom en plastgran för att inte ställa till en scen. . Åsa W hade gjort ett lika fint jobb som alltid, kören sjöng så vackert och så vackra sånger. Agnes gillar nog inte om jag skriver allt för mycket om henne, men hon sjöng faktiskt den enda solosången inför alla människorna där - så fint. Men det fanns fler höjdpunkter. Staffansvisan slog nog alla rekord i bulleribasighet i år, Evelina Österberg har en fantastisk röst, "Tänd ett ljus" var supersnygg, "Halleujah" likaså. Jag gick därifrån med varmt hjärta. Thank you for the music!

50-årskrisen. Jag såg mig själv i ansiktet.

Insåg att passet gått ut. Blev tvungen att panikklippa och raka mig innan jag drog till Hallsberg och ställde mig framför passmaskinen. Det skötte min barberare, Salong Diem, med bravur och med rakkniv. 220 kronor, vitt. Tack omvärlden för alla fina invandrare och flyktingar som kommer till oss. Mina puckade föräldrar betalar mer "svart" till en människa som har en F-skattesedel och en stol på en av kommunens salonger och bystar in pengar där på vardagarna. Usch!

Fingeravtrycken blev fina, längden stämde. Men vem var den gråhårige gamle man som stirrade ilsket in i maskinen? Herreminje, jag är väl inte 50 år, jag är ju i princip nyfödd. Nu kom krisen på riktigt.

En första titt på badet...

Idag har jag besökt Kumlas nya badhus - på chefsjulsmingel... Det var en alldeles fantastisk byggnad. Superhäftig. Romare, släng er i väggen, ni hade era termer, men vi har vårt badhus. Men som kommuninvånare är jag ändå alldeles oerhört kluven. 200 miljoner är så mycket pengar. Pengar som kunde ha behövts och använts i våra kärnverksamheter. Aaargh! Nu är jag riktigt ambivalent. Men jag lär väl gå dit och bada i alla fall... Om jag har råd.

Tisdagsknorrande

Jag kan inte bestämma mig för om jag är övermätt eller allmänt risig i kistan. Hoppas förstås på det förstnämnda. Dessa funderingar kan man få om man varit på restaurang Cesar med sina härliga medarbetare från Duvans förskola. Vi åt inte julbord - vi firade Duvans 40-årsdag. Jag tog lite vitlöksbröd först. en pepparstek sedan. Det var gott.

Nu ska jag däcka framför teven och se "paradise lost" som verkar vara en spännande amerikansk kriminaldokumentär. 22.30. SVT 1. Kvalitetskanalen. Den reklamfria. Tack SVT för att ni finns.

Snart julledigt!

Inte ens två veckor kvar när den här dagen passerat. Skönt kan jag känna, för det är lite slitsamt just nu, även om det mitt bland allt jobb också finns julavslutningar att avnjuta. Idag var det smörgåstårta på Kumlasjön, i morgon är det Duvan som ska ut och fira sitt 40:de år, på torsdag är det Lucia och sen kommer snart tomten. (?)

Tuva hade dansavslutning i Alléhallen ikväll

Inte bara hon förstås, utan en uppsjö av dansare i varierande åldrar och utvecklingsgrader. Det blev en mastodontföreställning på över två timmar och nog var de duktiga alltid, allihop. Dermot Clemenger (heter han så?) kanske skulle anses som den största stjärnan i det illustra sällskapet, men nog tycker jag att Tuva stjärna lyste väl så starkt som Dermots. Men så är jag ju part i målet, förstås...

Den största utmaningen bestod annars i att baxa i och ur mina föräldrar ur bilen. Det var inte det lättaste det, vill jag meddela. Men det gick det också. :) 

Insnöad

Så känner jag mig, fast jag tar mig in och ut ur huset. Det var nåt fasligt vad snö det skulle komma, sådär helt oförhappandes. Jag tror jag börjat se sämre än någonsin också, för jag ser inte riktigt var vägen slutar och diket börjar när det är så här, det märkte jag idag när jag körde Tuvorna fram och tillbaka till Hallsberg för genrepet inför dansföreställningen på söndag.

Vi tog oss dit och hem i alla fall. Det var ju det viktiga.

Kulturskolans stråkars julkonsert

I år mer välljudande än någonsin - med Agnes och Tuva på prime seats...

Hon är sig lik den goda Agnes, fast lite rödhårigare idag. här är en bild från första julkonserten, 2003.

Vinterdäcken är på - så här tidigt har jag nog aldrig varit laglig förut

Det kanske beror på att det inte varit femton minus och snö i början av december på bra många år... Nå, 700 kronor fattigare men lite tryggare är jag och det känns bra.

Annats då? En lång arbetsdag - började åtta och slutade sex. Sen hem och trilla köttbullar och sedan hämta barn som varit på julkonsertsrepetetion i kyrkan. Det blir nog fint i morgon tror jag, det brukar det bli.

Adventstid kom till mitt ensamma hus...

Vi har vaknat, Tuva och jag, tänt lite adventsljus, fast inte i adventsljusstaken, för den har vi inte hittat. Nå, den ska nog komma fram under dagen. Alldeles spårlöst borta kan den ju inte vara. Vi har hittat fönsterstjärnan, elljusstakarna, stjärnan till kökslampan, det mesta...

Vart ska vi? Och när ska vi?

Jag vill så gärna komma bort från Sverige ett tag, mycket gärna i samband med 50-årsfyllandet i januari. Inte för att jag har något emot att ha lite partaj, men det skulle vara himla skönt att få skåla in "andra halvan" på något trevligt ställe.

Jag har ju varit pigg på Indien, det är jag fortfarande, men den resan går inte förrän i mars. Har kikat lite på Mexico, dit kan man flyga direkt från Örebro. Kanske vore härligt att få slurpa en mohito i Cancun den 11/1.

Agnes vill absolut att jag ska ta med dem till Sri Lanka. Jag tycker i och för sig att jag varit där så det räcker, men det finns ju fina stränder där också, och en massa platser jag verkligen skulle kunna visa dem och berätta om. Och det var rätt många år sen sist nu. Kandy, Nuwara Eliya, Kosgoda och sköldpaddorna, Wilpattu och elefanter, Pinnawella...

Ja varför inte. Har bett Göran om lite hjälp att räkna på vad det skulle kunna kosta. Han kanske har bra rabatter på Air Lanka...

1987 var jag där första gången. det är ju tjugofem år sedan. ett halvt liv sen, så det kanske skulle kunna passa med en tripp igen. Då kallades jag "lokko nangi" - stora flickan, för mina sköna blonda lockars skull. De är lite gråare nu. Håret lite kortare också...

Sista skälvande november

Mina barn är här igen, den här veckan har jag verkligen saknat dem, så det känns extra bra. Så är det första advent på söndag, vi får försöka få fram lite ljusstakar och annat stämningshöjande till dess. Tomtarna står ju på plats på cd-hyllan hela året, så de behöver vi i alla fall inte leta efter.

Jag har varit allldeles förkyld och däven hela veckan, får hoppas att helgen räcker till för att bli kurant igen. Det tror jag nog.

En torsdag med "psykologpartners"

Som är våra handledare i ledningsgruppen. Fascinerande kunniga människor. Bara att inse att jag gjorde fel utbildningsval en gång i tiden. Det är sånt som vi gör nu som jag mest av allt skulle vilja ha ägnat mig åt. My bad. Jag har nog pluggat lika mycket, men "fel" kurser.

Nu är det bara att flyta med och "join the joyride". Det är spännande med processer.

Go Palestina, Go!

Jag har förstått så mycket av förintelsen att jag accepterar Judarnas krav på en egen stat, men jag kommer aldrig att acceptera det de gör mot Palestinierna, och har gjort genom åren. Därför glädjer det mig mycket att notera att FN idag gett staten Palestina observatörsstatus. Det är ett första steg mot att erkänna att det hände någonting mycket märkligt i det där landområdet en gång för länge sen.

Och förstås; Inga mer bosättningar i Ghaza!

Burr!!!

Nu har det regnat och gloppat hela dagen, isande ryggmärgskallt har det också varit, det är nästan så jag börjar längta efter lite snö i stället. Då är det långt gånget kan jag säga.

Nå, en kopp kaffe får råda bot på det, och Homeland. Och The walking dead. Sen har jag nog fått min tv-dos för dagen.

Homeland är så fantastiskt bra. Jag är ett avsnitt före SVT. Visserligen får jag kolla utan text då, men det funkar ju. Och the walking dead har hållt farten uppe hitintills, men nu börjar det bli lite slentrian i zombiemördandet också, den första säsongen var nog mest creepy i alla fall, innan man riktigt vant sig.

Söndagskväll och helgsummering

Den gick fort över, helgen... Största dramatiken var väl i lördags, men det har jag ju redan beskrivit i inlägget tidigare. Jag ser att jag fått skäll av någon människa som tycker att jag bevisar mig som omänsklig som inte vill ha in hittekatten mer. Så kan man naturligtvis se det, men jag vet inte om jag köper det riktigt. Det är inte jag som sökt upp katten utan tvärtom. There are house rules som gäller alla i vårt hem. Katter som människor. Vi bajsar inte på golv här. Sorry. Sen tycker jag självklart synd om katten, det handlar inte om det.

Var på Tuva och Tuvas 10-årsfest på Baldergatan i lördags kväll, i stort sett hela klassen var där och vad jag kunde se hade de roligt. Jag försökte mig på lite leklederi, bland annat med levande statyer och diskuskast med liten cd-skiva.

Jag var också inställd på att gå på ishockey - bottenmöte mot Mjölby - men isaggregatet i hallen gick sönder, så matchen fick skjutas upp.

Stisse är rökt

Det finns gränser för min godhet och min kattvänlighet. Idag visade det sig att skrället skitit på Tuvas hyrda maskeradkostym och på en klädhög i Agnes rum. Ut med huvudet före åkte den. Matskålen har jag tagit in från altanen. Den kan fjäska in sig hos någon annan och skita där i stället.

Fredagsmys!!!

Eller... Det var det ju inte. Inte på det sättet. Det var en helt vanlig fredagskväll i slutet av november, 2012. Barnen åkte till sin mor, jag hade inget för mig, Stisse låg i mitt knä en stund, det kanske var det bästa som hände...

Jag pratade en minut med Jan O också. Han skulle gå på Swedish House Mafia i morgon. Meddelade dottern detta. Hon blev grymt avundsjuk, Shit happens...

Hur ska vi förhålla oss till Stisse?

Ni vet ju att jag haft en ylande friarkatt utanför huset. Nu har jag förstått att den kåte katthanen nog snarare är en bortsprungen honkisse som behöver lite hjälp att hitta hem. Jag har hållit den utanför huset i en dryg vecka, men i kväll fick jag så ont i hjärtat av dess kärleksfulla närmanden att jag släppte in den i värmen. Den purrade så gott i både mitt och Agnes knä.

Jag fick tag i Monica A, hon jobbar på Spinnhuset i Hallsberg och brukar vara en klok människa att tala med när det gäller katter. Plikttrogen som hon är så svarade hon, trots att hon var på semester på Kanarieöarna någonstans. Vad jag kunde förstå så var det varmt och skönt...

"Monica, jag måste ha hjälp, det här är en jättegod och snäll katt som helt säkert har en husse och/eller matte som saknar honom/henne. Vi har satt upp lappar i mataffärerna men det är ingen som hört av sig.""

"En del ringer till Spinnhuset och frågar, det är klart att du kan ringa dit, men de tar inte emot katter på det sättet."

"Stisse har suttit här utanför i en vecka nu, vad ska jag göra?"

"Man kan  ringa polisen, de tar emot tips om bortsprungna katter."

"Annars?"

"Annars kan du väl ha tre katter..."

Klart jag kan om han/hon nu valt just oss, men som sagt, någon måste ju sakna det här lilla grynet alldeles väldigt mycket, det är ingen strykarkatt, hon är van vid människor och vid att bli omhändertagen, hon spinner lite halvtaskigt när man kliar henne på magen, men hon spinner i alla fall. Inga klor ute.

Jag önskar att hon fick komma hem igen.

Kanske årets tråkigaste tisdag?

Kallaste mörkaste blötaste november, det känns som om allt hopp om ljus och sol är som bortblåst, som om vi bara går och väntar på... ...Vaddå?

Jul kanske? Nyår? En 50-årsdag? En resa? Vad som helst som piggar upp livet. Det behöver inte vara så märkvärdigt, något lite annorlunda bara, ett break från jobba äta sova-köret...

Söndagkväll redan

Jag fattar inte, det var ju fredag alldeles nyss, och onsdag före det... Vi har firat Agnes lite här i helgen också och jag känner att jag måste lära mig att hålla tand för tunga när mina föräldrar drar igång. Snart kanske de inte finns mer och då  kommer jag att ångra mig om jag inte varit snäll mot dem när de var gamla och gaggiga...

Söta stora lilla femtonåring...

Vad annat kan man säga? Agnes är ingen fjortis längre... Jag är en grånad far. Och mycket glad över att vara hennes pappa.

I dag höll Elin tal för mig...

Jag är fortfarande lite tagen tror jag, fast det är sena kvällen... Jag skulle ju bara åka förbi Stene en snabbis och ta en fika på vägen ut till Hardemo. Elin var där och skulle lämna över "Mad men säsong fem" som familjen råkat köpa i två ex. Så säger denna fantastiska kvinna "jag tyckte det var så synd att ingen höll ett ordentligt tal för dig när vi hade vår lilla fest, så jag har skrivit ett som jag tänkte hålla nu istället..." Så reser hon sig upp och säger de finaste saker om mig, och om det hade varit på festkvällen så hade jag kanske varit lite stålsatt, men nu blev det alldeles oväntat och därför både rörande och värmande.

Jag fick det på papper sedan, med en finfin teckning till. var tvungen att visa det för Linda när vi käkade lunch, och för Mia när vi träffades lite senare. Läste om det när jag kom hem, grät en skvätt till och bestämde mig för att hänga upp det på kylskåpsdörren.

Jag är nog ganska van vid att tala gott om andra människor vid en del tillfällen. Däremot insåg jag att jag var fullständigt svältfödd på en sådan erfarenhet åt andra hållet och att det nog var precis vad jag behövde. Ibland behöver man få höra att man gör bra saker.

Tack Elin! Du gjorde min dag. Min vecka.

Det är sjusovartider...

Det är så mörkt ute. Mörkt och kallt. Jag var på arbetsplatsträff på Trädgården, Kom hem vid kvart över sju, lade mig på soffan och somnade. Vaknade två timmar senare. Nu får vi se hur det blir med nattsömnen... Jag hoppas Jon Blund kommer, för jag tror att jag behöver sova.

På onsdag fyller min lilla Agnes 15 år. Hur fort passerar inte våra liv egentligen? Tar vi dem tillvara? Jag önskar jag kunde svara helhjärtat ja på den frågan, men ibland känns det som om jag bara flyter med. 15 år med barn. Jag tror inte jag minns hur det var att inte vara pappa...

Vart tog den helgen vägen?

Fredagsmatch i hockeyn, så gick den kvällen... Så var det lördag och jag var svintrött och sov länge. Såg Sverige få stryk av Finland sedan och så var den dagen också slut.

Idag har jag lagat kalvgryta med vitt vin, selleri, morötter, gul lök, vitlök, krossade tomater, citronskal och persilja. Lite italienskt så där... Bjöd sedan barnen, Lise och mina föräldrar på detta. Det var ju fars dag gubevars. Inte blev det mycket till middagskonversation, för min pappa hade glömt hörapparaten hemma och min mamma var bara intresserad av att berätta om vad hon sett på tv. Jag har så dåligt tålamod med dem ibland. Dumt, det hjälper ju inte... Mina barn hade bakat kakor till mig. :) Det var rart av dem.

Total recall 2012

Jag är ett science-fiction-freak, så är det bara. Och just därför trodde jag inte att remaken på klassiska Schwarzenegger-rullen "Total recall" skulle vara ett dugg att ha. Orginalet slår alltid kopian, typ. Men "Total Recall 2012" visade sig vara en riktigt actionpackad rökare, med Colin Farell och Kate Beckinsale i stora roller. Häftig torsdagskvällsupplevelse. 4 Arnold av 5.

Kumla var kanon mot Tranås

Vi var där och kollade såklart och referat kan du läsa här. Kul med vinst. Händer inte alltid.

Med total paltkoma vilar jag ut i skön säng i Båsenberga...

Älgkorv med äppelcheesecake, vad sägs om det? Gott kan jag i alla fall säga. Majskyckling med potatisgnocchi var också gott. Och ostbuffen. Gott! Och jag är trött. Godnatt världen...

Storstädarsöndag

Ibland är det skönt att få röja rätt ordentligt. Det har jag (vi) gjort idag. Ugnsrengöring, skåpluckeavtorkning, dammsugning, golvtorkning, diverse dammande, byte av lampor i köket. Himla trevligt att kunna gå på golvet utan att det knastrar under fötterna.

Ja, det var väl det vi hann med i princip. Fast jag lagade en smaskig pasta också, med lammfile, gorgonzola, sockerärtor, vitlök i mängd, grädde, diverse grönsaker. Rackarns gott! Får får tacka almanacka!

Redan november, och hösten är alldeles förskräckligt kall och mörk...

Min lilla blog fyller sex år idag, det kan jag väl få hurra lite för. Berättade det för Tuva som konstaterade att hon var nyss fyllda fyra då. Det gav lite perspektiv på det hela... Den dagen var också kall och mörk... Har väl med årstiden att göra antar jag. :)

Vi gick upp lite i otakt så det blev inte frukost förrän vid elva. Agnes försvann till sina vänner och Tuva och jag åkte in till Marieberg för att handla en hdmi-konverterare till i-paden. Lite fiffigt om man vill kolla på playkanaler på teven i stället för på paddan. Säg den sladd som inte finns på Kjell & Co...

Skönt att vara ledig ett par dagar. Det behövs lite vila ett par månader innan jul.

Gäspiga dagsanteckningar innan sovdags

I dag var jag riktigt trött när jag kom från jobbet. Det blev rätt intensivt att fara runt på tre olika ställen och försöka veta med vilka jag skulle prata om vad. (Det var kompetensutvecklingsdag för Kumlas förskolor.) Därmed inte sagt att det inte gick, för det gjorde det såklart...

Jag hamnade i soffan och framför teven, det var liksom det enda tänkbara alternativet. Reprisen på "allt för Sverige" först, det kan nog bli förnöjsamt i år också tror jag, mycket rörelse och gråt från svenskamerikanerna redan i första avsnittet... Sedan Homeland som ju är en fruktansvärt bra teveserie, spännande som attan...

Föräldramöte i Hardemo i morgon kväll, men sen blir det ledigt ett par dagar. Skönt. Riktigt skönt.

Den här helgen rasade bara iväg...

Oktoberfest hos Roland i fredags, tysk ölprovning, surkål, wurstar av olika slag, lite småländska isterband också, en mycket trevlig kväll som inte tog slut förrän vid fyratiden.

Åkte hem efter lunch sedan och jag vill ju förstås gärna tro att det var sauerkrauten som rumlade om i magen. Vodkan kunde inte ha med saken att göra. Såklart. I alla fall kan man nog säga att lejonparten av lördagen gick åt till att vila sig i form igen.

Natten mellan lördag och söndag slog klockan om till vintertid. En timma extra idag alltså... Jag har tvättat lite, varit och handlat också. Kom som i chock när den lilla kassen mat kostade över 500 kronor. Slet åt mig kvittot för en gångs skull och tittade igenom det när jag kom hem, insåg att jag köpt en lammytterfile för 184 kronor. Måste ha sett fel på skylten i butiken, tyckte det stod 149 kronor kilot men det måste ha varit 249... Nå, den blir säkert god när den blir tillagad. Vi får spara den till på fredag.

Nu ska jag titta på Viggo Mortensen och Kiera Knightly i den där Freudfilmen som jag inte ens kommer ihåg vad den heter. Den har fått bra kritik i alla fall.

Så har jag en kortvecka framför mig, för jag tänker vara ledig ett par dar. Ungarna har ju höstlov. Härligt!

Gott att leva

Ibland blir man bara så glad. Jag var inbjuden till Ulrika efter arbetsplatsträffen i Hardemo i kväll, lite mat och prat... Och det var det ju, med härliga Stenegänget. Supergott käk, många kramar, en jättefin gåva också, ett presentkort på Örebroporten som säkert räcker till två konserter... Jag blev jätteglad. För presenten förstås, men också för att jag insåg att det kanske inte bara var jag som saknade dem utan tvärtom också.

När vi hade arbetsplatsträff med skolledarna idag så var det tre chefer som uttryckte samma sak, att de åkte till de arbetsplatser jag haft hand om i elva år och kunde "vila ut". Jag ska naturligtvis inte ta på mig allt eller ens hälften, men det kändes ändå som ett gott betyg åt den arbetsmiljö vi tillsammans jobbat fram på de ställena. Lev och låt leva, Det är en bra utgångspunkt för relationsbaserade arbeten tror jag.

Jag tycker det är mysigt med höst (egentligen)

Tända ljus, kura skymning och allt det där. Men i år känner jag att jag skulle vilja komma ifrån ett tag, det kanske har med den bortkomna sommaren att göra, att jag skulle vilja se något annat, känna lite värme på min kropp... Det behövde inte vara så långt och länge, men något i alla fall. Får väl hoppas på en bra lön när nu avtalet är klart, men det vet man ju aldrig...

Så. Been there, done that...

Det kändes riktigt bra att få sjunga de där sångerna tyckte jag. Vi tog oss igenom allihop utan större felspel eller skönhetsfläckar och tamigtusan, såg jag inte en och annan liten tår därut i publiken. Tyckte nästan det. Rätt mycket folk var det också, både "vanliga kyrkbesökare" och en del vänner som också letat sig dit.

Desperado och Connemara hade jag aldrig spelat publikt förut, men de funkade. Och det var som vanligt roligt att ha med sig Agnes. Det kändes som en fin söndag.

Frysfynd...

Ibland lönar det sig att rensa i frysen. Föga anade jag väl när jag började att jag mitt ibland alla gamla halvtomma glasspaket och grönsakspåsar skulle hitta en kilobit av en fin oxfilé. Men det gjorde jag och när den fått tina och jag provstekt en liten bit kunde vi konstatera att den var i hur fint skick som helst. Ikväll åt vi alltså en mycket god potatisgratäng med trevliga oxfilémedaljonger till, en god sallad och lite persiljesmör också. Ett glas rött till detta och så var i alla fall jag nöjd och glad resten av kvällen. Det är jag nu också, fast jag rapar lite vitlök emellanåt...

I morgon är det dags för Lundellmässa. Agnes vill vara med och vi har repat ihop idag och det låter i alla fall bitvis riktigt bra.

Huvudet och fingrarna prepareras med Lundell...

Ibland ger man sig in på stolleprov. (Om än roliga sådana.) Att sjunga Lundellsånger på en mässa i Johanneskyrkan kan betraktas som ett sådant. Jag har alltid beundrat Lundell och bara det sätter en viss press på mig. Jag kan liksom inte bara gå dit och spela av några låtar... Måste i alla fall försöka göra artisten någorlunda rättvisa. Då inträffar nästa komplicerande faktor. Det är inte enkelt att sjunga och spela Lundell. En del kanske får för sig att det är "visa" och få ackord och bara att tuta och köra. Så är det inte. Det är verser som är oregelbundet uppbyggda, det är skumma taktbyten mitt i alltihop, det är långa långa meningar som måste betonas just som han själv gjort det, för annars passar det liksom inte ihop och då är man helt rökt...

Den som ger sig in i leken får leken tåla. Jag har suttit vid köksbordet i en hel vecka nu, tragglat och tragglat, och dessutom försökt hitta "rätt låtar". Och rätt tonarter. På söndag får vi se om det bär.

Låtlista?

Desperado
Gå upp på klippan
Connemara
Evangeline
Kärleken förde oss samman
Snart kommer änglarna att landa

Kanske någon liten mer, vi får se...

These are strange days indeed...

Först delta i ett fullmäktigemöte vars märkligaste och mest snåriga debatt var vilka taxor som ska gälla för nya badet - där proposition ställdes mot proposition och där saker och ting kom att handla om huruvida de fattiga skulle bada före 14.00 och de andra efter, antagligen med renspolad bassäng... Kumlas fullmäktige är sannolikt inte värre än andras, men det här var rena lågvattenmärket. (He he!)

Sen hem till en fotbollsmatch som startade monstruöst dåligt, fortsatte värre, efter tio minuter av andra halvlek fick mig att minnas katatstroffilmen 2012 med viss behållning och dödslängtan och sedan förbyttes till "miraklet i Berlin". 4-0 till 4-4 på en halvtimme. I Berlin. Mot Tyskland. Sånt händer bara inte... Och jag var så deppig först att jag inte ens förmådde bli glad. Men det har ändrat sig nu. Zlatan är hjälte. Källström är hjälte. Alla är hjältar. Rasmus Elm är hjältast!

Gå i ide?

Hösten är verkligen här. Det kanske kunde vara idé att gå i ide? Krypa ner i hålan och komma fram i slutet av april, början av maj sisådär... Slippa köld, regn, snö, mörker. Men nä, det blir nog inget med det. Och jag har förresten aldrig fattat riktigt hur det går till. Dvala och sänkt puls begriper jag, men hur gör man om man vill ha en nattmacka? Toalettbesök, är de inte nödvändiga?

Tur man inte är björn, kanske...

Nu ska vi käka kalops och sedan ska i alla fall Tuva och jag gå på hockey. Ska Kumla lyckas ta en pinne eller två mot Vita Hästen, det är frågan...

Hittade en supergammal Thin-Lizzy-live idag, en jag aldrig hade hört förut...

Live från 1975, Cowboy song introduceras som "ännu otitulerad, alldeles ny, the derby blues"...

Phil låter så alldeles fantastiskt ung och oförstörd. Jag grinar inte så ofta till musik nuförtiden - bara en gång i vackan eller så, men det här var rent ut sagt grymt bra. Vilket band! Vilken man! Vilket groove!

Tänk att jag faktiskt klappat Phil på foten! I Brunnsparken.

Doris, vår räddare i nöden...

Katten Doris är en riktig hjälte! I går kväll kom vi inte in i huset, Tuva och jag, för världens största spindel satt och bevakade husdörren.

Då kom Doris, gjorde ett supermanhopp och fick ner monstret från dörren. Sen sa det bara knasterikras och så var honmonstret bortraderat från jordens yta. Vi kunde gå in.

I morse låg det en riktig kattspya på golvet. Kan den ha överlevt och krupit upp ur kräket? Kryper det runt en kräksdoftande vargspindel i huset och ruvar på hämnd? Eller förgiftade den lilla Doris och orsakade själva spyan?

Frågor väntar på svar. Eller inte...

Den traditionella lionskonserten gick av stapeln i Kumla kyrka

Agnes var mest med under hot från orkesterledare Åkerling tror jag, hon blev inte ens glad när vi kom dit för att heja på vår violinistvirituos, muttrade något om att "ni har ju redan hört det tio gånger". Jag tycker i alla fall att Kulturskolans lärare och elever är duktiga, fast idag var det faktiskt som om det gått troll i framträdandena, som om det satt ett "falskpitchningsfilter" i varenda solistmick. En del var det nästan synd om... Fast vi klappade förstås artigt i alla fall, illa vore det ju annars.

En söndag i oktober...

Vaknar vi vid nio, käkar frukost, känner oss söndagsslappa. Sen steker vi wallenbergare med massor av grädde och äggulor så de ska bli riktigt fluffiga, potatispure och små gröna ärtor till... Gott!

Fallfruktsplockning på eftermiddagen sedan, Tuva var vansinnigt upprörd över att behöva plocka, men gjorde ändå en insats...

Så en hockeymatch, en vinst tillochmed. Referat kan du läsa här.

En eftermiddag i svampskogen

Tog vi oss, Agnes, Tuva och jag. Det tog oss 45 minuter att få ihop en hel full kasse med svamp av finaste sort och slag. Jag har aldrig varit med om ett sånt här trattkantarellår förut - vad jag kan minnas i alla fall. Nu ligger de på tidningar och väntar på tillagning. Mums!

Världen är så vacker vissa dagar

Underbara ostar

Fredagskväll brukar betyda kött av något slag, med lämpligt garnityr. I kväll åt vi ost i stället. 4 olika ostar från "Vardagslyx" med diverse tillbehör. Vi njöt av en tryffelbrie med fantastisk smak och konsistens, av en chevré så krämig att den under sitt björkaskskal närmast sipprade fram, av en bockhornsklöverost (det är väl det kossorna fått i sig tror jag) med både sälta och örtsmak och av en hårdost vars namn jag inte minns men vars smak dröjer sig kvar i gommen flera timmar efter. En burk citrusmarmelad med honung till detta, den passade både brien och chevrén. Päron, druvor, gurkstavar, paprika, rädisor, Goda kex.

Jag tyckte det sved lite i plånboken när jag lämnade butiken med en liten grön påse och hade betalt 200 kronor, men såhär i efterhand kan jag säga det; "det var prisvärt"!

Fascinerande att denna lilla butik funkar i Kumla. Kanske är läget - bredvid systembolaget - en framgångsfaktor. Dess innehavare med sitt kunnande och sin servicemindness är det definitivt. Och så varorna de säljer förstås.

Jag blir modigare och modigare

Bor jag här i hundra år till (det gör jag inte för då är jag så död som en människa kan vara) så kanske jag kan lära mig att varsamt bära ut spindlar och ställa dem på trappan så att de kan krypa in eller ut, vilket som behagar dem.

Idag är jag fullt nöjd att med en rulle hushållspapper ha mosat två stycken och spolat ner dem i toaletten. Det går åt mycket papper, för jag vill inte på något sätt riskera att komma i direktkontakt med dem. Men jag gjorde det i alla fall. Jag rinde inte Johan. Eller Benny. Kan själv. Men jag har fortfarande hjärtklappning.

Dessa små fåniga beroendeframkallande spel...

Jag har alltid älskat frågesport och "klur", helt analoga Trivial pursuit till exempel. Nu kan man spela sånt på paddan. Det gör jag. Min beroendepersonlighet gör att jag agerar med ryggmärgen och springer till paddan så fort det säger "pling". Det kan vara en viktig nationalsångsmatch mot Robban i songpop, det kan vara en fråga om cricketbollens vikt i quizboard, det kan vara en bra ordbricka i ruzzle, det kan vara en ny ordfläta i wordfeud, spelar ingen roll vad det är för jag ska dit och kämpa.

Det är jätteroligt, men det innebär att jag hela tiden får avbryta en massa andra viktiga saker som sedan blir halvdant gjorda. Disk till exempel, eller dammsugning. Men lite skit i hörnen får man ta om man ska bli frågesportsmästare...

Okej då, inget mer gnäll...

Nu får det vara nog, happy days are here again... Sjukdomar gör ingen människa glad. Inte mig heller. Fick en kommentar från en läsare om att blogen chanserat och kan väl inte annat än hålla med. Jag har ändå kämpat hårdare än de flesta - men kanske mest gjort det för min egen skull det senaste året, för att hålla i en slags dagbok. Det är av föga allmänintresse, det inser jag... Så, antingen får jag vässa mig eller lägga ner, något annat finns inte...

Låt mig då se, vad har livet haft att erbjuda mig idag? En entledigad kollega. Check. Men inget att skriva här om.

En tallrik pasta med bacon och lök. Check. Men ingen kulinarisk sensation direkt...

Ett telefonsamtal till mina föräldrar. Absolut INGENTING att skriva om här. ;)

Men jag har lyssnat på god musik. Gamla Clash-plattor, Dylans nya (och den gubben kan han, till skillnad från Art Garfunkel som svajar och går vilse...) - Anna Stadlings E4 mot norr... Sånt kan lyfta en lite grann från marken. Såg också att Eldkvarn skulle komma till Konserthuset nästa vecka och det skulle kunna vara riktigt bra. Får se om det går att komma iväg.

Så. Inget gnäll! Bara lite lagom magsurhet. :)

Det här var ingen rolig vecka, ingen rolig helg...

Ingen riktigt rolig måndag heller ska jag väl säga, för jag känner mig sannerligen inte återställd än. Sicken ren riktig dunderförkylning... Igår försökte jag vara tapper och gå på ishockey, men det fick räcka med en period innan det blev hem till sängen igen. Då var jag alldeles genomfrusen och halvvirrig i kolan...

Det är klart att det blir bättre, men nu får det gärna bli bättre snart!!!

Nå, jag överlevde dagen i alla fall. Alltid något.

Extremt kort uppdatering om dagsform

Host! Harskel! Snörvel! Snyt!

Hur det här ska gå får vi se i morgon

Jag är varm och öm och alldeles mosig i kolan. Lika bra att lägga sig tror jag. Om jag bara kan somna med den jäkla snuvan.., det är synd om människorna, som Strindberg sade. I alla fall om den här människan.

Hackhosta, herregud...

Så här kan jag inte gå till jobbet på måndag. Mosig, snuvig, febervarm... Antingen vänder det, eller också får jag bli hemma... Tur man kan häcka framför avatar. Den hemägda, reklamfria. Hata tv-4!

Lördag 07.30 - kampen för överlevnad har börjat...

Det regnar ute, det är mörkt och kallt och det känns som riktig höst. Vi har en fotbollsmatch på programmet. Som tur är är den på hemmaplan. Jag är dyngförkyld och nyser och hade inte överlevt en Noraresa idag. Fotbollsspelerskan själv ligger och nannar kudde, nöjd och glad efter firandet av tioårsdagen igår. Det är lite stort att fylla tio, tvåsiffrigt. Man blir liksom lite... ...större... Nästa språng i utvecklingen så sker nog vid 13, sen 15, sen 18, sen 20. Sen är det nerförsbacke..

 Tuva önskade sig en egen surfplatta. Jag letade och letade efter en till vettigt pris, tänkte "ingen i-pad, det blir för dyrt" men när de vettiga alternativen kostade tvåochnio och en wifi-ipad-2 treochett var det bara att inse fakta.. Gissa om hon blev lycklig.

Hon har en märklig förmåga att vara kvicktänkt i spel, och nu har jag redan fått stryk i songpop ett par gånger. Men i Razzle regerar jag. Tur det.

Idag fyller min älskade lilla groda tio år, hon blir tvåsiffrig helt enkelt. Det är stort. Och jag var inte ens 40 då, om än snart... Då kan ni räkna ut hur uråldrig jag börjar bli. Spelar ingen roll den här dagen. Grattis, stora lilla Tuva! I morgon bitti kommer du att få en present jag vet att du kommer att älska. Tusen kramar därtill!

Onsdag med sylt och ishockey...

Hemma efter jobb, födelesdagsuppvaktning hos den unge 50-åringen Mathz Lagerberg och en hyfsat spännande ishockeymatch. Mathz bjöd på paj och smarrig sockerkaka med hemlagad sylt. Jag gav honom en fin bok med "1001 plattor du måste höra innan du dör". Mariestad vann med 2-1 efter att ha avgjort i förlängningen. Nu får jag nog gå och lägga mig om jag ska komma upp i morgon.

Vad gör vi med sanningen, kamrater...

Inte minns jag om det är ett förvanskat Lundellcitat eller inte, kanske läste jag någonstans att han snodde det någonstans ifrån, kanske är jag helt ute och cyklar...

Hemma från handledning är jag i alla fall. Klokare? Kanske... Eller inte.  Jag har stor respekt för våra handledare, men det är inget lätt uppdrag de har när gruppen förändras så väldigt från gång till gång. Nu hoppas jag bara att det får vara så här till nyår i alla fall...

Maten var god, rummet kallt... Det var okej... Sämre än sist.

Söndag i september...

Klippte färdigt gräsmattan, var det sista gången i år månntro? Krattade ihop en miljon äpplen också. Dammsög. Jag är så ordningsam... Tog mig ett bubbelibubbligt bubbelbad sedan. Skönt. Avslappnande. Relaxing.

Nu ska jag gå och sova. I morgon bär det av till Båsenberga på ett par dagar. Handledning. Sådär motiverande känns det.

Jobba jobba jobba...

Lite som den gamla hejaramsan känns det just nu. Tycker mest jag befunnit mig på kvällsmöten den här veckan. Så blir det med automatik, när man jobbar mot förskolan enbart. Annars är det i princip samma jobb.

Hann jag med något annat? Jo jag var och lyssnade på Jonas Sjöstedt på folkets hus i torsdags. Han höll ett intressant anförande och på riksplanet är jag alldeles säker på att jag är vänsterpartist. Det är svårare att säga detsamma lokalt. Här finns så många bindningar till socialdemokratin. Inte så bra. Agnes följde med, men var måttligt imponerad...

I går var jag dessutom hemma hos Per B och drack rödtjut och spisade italienska charkuterier på hans "osteria". Mycket gott, mycket trevligt!

Idag har jag varit och handlat, tvättat ett par maskiner, klippt halva gräsmattan (innan batteriet tog slut). Får se om jag hinner resten ikväll eller om det får bli i morgon.

Det är mycket nu...

Något varenda kväll nästan känns det som... Och är det inte jag som ska iväg på något så är det Tuva som ska skjutsas hit och dit på olika aktiviteter. Jag ska inte klaga, men det är rätt skönt att bara få vara hemma ibland också. Men de dagarna kommer väl också antar jag. Då blir man lite less på det i stället. Nej, jämna flöden skulle det vara. Är det ett ålderstecken?

Och det blev söndag och det blev lövbiff och det blev en färd in i facebookträsket.

En del är inte kloka med sina statusuppdateringar. Idag beslöt jag mig för att köra en sådan räd, berätta om allt jag gjorde. Det blev rätt kul faktiskt, bitvis. Och maten blev fantastiskt god. Makalös! Mmm!!! Sen blev det bara bättre när "likesen" började trilla in. Det finns uppenbarligen människor som inte förstår sig på bittersöt ironi... Det bjuder jag på.

Och det blev lördag och det blev fotboll - och det blev massor av svamp!

Jag kan ju tycka att det är på gränsen till stolleprov att åka till Nora för att spela en fotbollsmatch med nioåriga flickor, men så är det nu i alla fall. Stryk blev det dessutom, med 5-1 och kallt blåste det och inga kaffepengar hade jag fått med mig. Jag var med andra ord lite bittersur när vi gav oss av hemåt.

 

Men avsevärt mycket gladare när vi tog lilla omvägen om stugan och plockade hur mycket trattisar som helst. Det blev många goda svampmackor på kvällen. Tuva och jag var mycket nöjda med oss själva - och Agnes var också nöjd med oss,,, Och med svampen.

Lat fredagskväll

Wilma och Agnes bakade pizza med vitlöksklyftor och kronärtsskockor. Gott! Sen försvann dom och Tuva och jag däckade framför teven. I brist på bra program såg vi tillbaka till framtiden 1. Det var säkert hundrade gången för mig, men den står sig! Dags att gå och sova nu. Fotboll i Nora i morgon...

Röjvecka...

Det händer inte ofta, men ibland blir jag städsugen... Det har varit en sådan vecka. Röj, plock, släng, systematiserande... Ska väl inte säga att jag är färdig än, när blir man det? Men det är inte så mycket skit som ligger framme i alla fall. Och lyssnar man på Dylan live at budokan samtidigt så går det nästan smärtfritt.

Arbetsmåndag och första ap-träffen avklarad...

Duvans förskola. Det var trevligt. Kändes konstruktivt. Det blir nog bra.

Annars har det väl inte hänt så mycket. Det är brittsommar. Jag har tvättat fyra maskiner och kunnat hängt kläderna på tork ute. Vädret får gärna hänga i till helgen. Då skulle vi kunna åka och ta en sista övernattning i stugan - och plocka lite goda trattisar, för det är jag säker på att vi kan hitta nu.

Pajkväll på Baldergatan

Var det som sagt igår. Det var trevligt. Och tack vare denna samvaro har jag nu hamnat i popquiz-träsket. Det var ju direkt beroendeframkallande.

1/9 - hösten är här. Är hösten här?

Det är för all del ganska varmt och skönt ute, men september är ändå september...

Tuva och jag vaknade ganska tidigt, käkade frukost framför tv.n och tittade på Tage Danielssons klassiker "sopor". Den stod sig riktigt fint, både som film och som samhällsatir. Man kan Sakna Tage. Han var en stor humanist.

Ikväll ska vi till Lise och äta marsvinsmatarmiddag tillsammans med familjerna Hyttnäs och Andersson. Har varit och handlat en flaska vin och lite ostar. Det får bli mitt lilla bidrag.

Us against the world!

Underbar låt "på nära håll". Jag fryser när jag tänker på hur bra det var. Agnes filmade men fick för sig att hon skulle ta kort också, så slutet försvann... Men det är gott nog.

Dagen efter Coldplay, hemma igen...