Nu får det vara nog, happy days are here again... Sjukdomar gör ingen människa glad. Inte mig heller. Fick en kommentar från en läsare om att blogen chanserat och kan väl inte annat än hålla med. Jag har ändå kämpat hårdare än de flesta - men kanske mest gjort det för min egen skull det senaste året, för att hålla i en slags dagbok. Det är av föga allmänintresse, det inser jag... Så, antingen får jag vässa mig eller lägga ner, något annat finns inte...
Låt mig då se, vad har livet haft att erbjuda mig idag? En entledigad kollega. Check. Men inget att skriva här om.
En tallrik pasta med bacon och lök. Check. Men ingen kulinarisk sensation direkt...
Ett telefonsamtal till mina föräldrar. Absolut INGENTING att skriva om här. ;)
Men jag har lyssnat på god musik. Gamla Clash-plattor, Dylans nya (och den gubben kan han, till skillnad från Art Garfunkel som svajar och går vilse...) - Anna Stadlings E4 mot norr... Sånt kan lyfta en lite grann från marken. Såg också att Eldkvarn skulle komma till Konserthuset nästa vecka och det skulle kunna vara riktigt bra. Får se om det går att komma iväg.
Så. Inget gnäll! Bara lite lagom magsurhet. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar