Ibland blir man bara så glad. Jag var inbjuden till Ulrika efter arbetsplatsträffen i Hardemo i kväll, lite mat och prat... Och det var det ju, med härliga Stenegänget. Supergott käk, många kramar, en jättefin gåva också, ett presentkort på Örebroporten som säkert räcker till två konserter... Jag blev jätteglad. För presenten förstås, men också för att jag insåg att det kanske inte bara var jag som saknade dem utan tvärtom också.
När vi hade arbetsplatsträff med skolledarna idag så var det tre chefer som uttryckte samma sak, att de åkte till de arbetsplatser jag haft hand om i elva år och kunde "vila ut". Jag ska naturligtvis inte ta på mig allt eller ens hälften, men det kändes ändå som ett gott betyg åt den arbetsmiljö vi tillsammans jobbat fram på de ställena. Lev och låt leva, Det är en bra utgångspunkt för relationsbaserade arbeten tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar