fredag, oktober 10, 2008

En tv-(o)mans bekännelser...

Jag är seriemissbrukare, bara att inse, alldeles för mycket av mitt liv går åt till att följa ett antal tv-serier av varierande kvalitet och beskaffenhet... (Snabbt hemladdade via internet dessutom, här handlar det om snabba kickar.) Under våren och sommaren kände jag mig nästan normal, det var väl då manusstrejken i Hollywood slog igenom och inga serier sändes nämligen, men nu är de (nästan) alla tillbaka och jag sitter här i träsket igen.

För er som delar missbruket och för er som ännu inte gör det; här är en snabb lägesbedömning av vad som är värt att slösa tid på och vad som absolut inte är det.

Dexter är här igen, två avsnitt av säsong tre har sänts. Dexter är det näst bästa som hänt tv-världen. (Bäst är Sopranos.) Dexter har humor, känslo-och-kärleksliv, intelligens, blod-och-våld och en massa andra ingredienser som gör att den liksom hamnar i en egen division. Missa inte, vad ni än gör...

Heroes spårade ur fullständigt i säsong två. Tre avsnitt av trean har jag sett och inget har blivit bättre. Konceptet dog i samband med avslutningen av säsong 1. Hoppa över!

Prison Break är inne på fjärde säsongen och har tagit sig högst betydligt faktiskt. Nu är det nästan spännande igen, och det går nästan att förlåta manusförfattarna för säsong 3 och den ändlösa vandringen i Sonafängelset. Umbärligt, men rätt okej faktiskt.

LOST har inte börjat höstsäsongen (5) än. Den kommer jag inte att missa i vilket fall som helst, där finns trådar jag måste få ordning på innan jag dör, fasinerande att man lyckas få människor att se på tv i fyra säsonger, begripa ingenting och ändå tycka "wow, this is cool"...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hem till byn!

The Hawk sa...

Hem till byn!!! Hur kunde jag glömma???