Ibland brukar jag av närstående få höra "du kan ju ingenting", inte så ofta när det gäller specifika ämneskunskaper förstås, men däremot när det handlar om mer praktiska ting...
Nu har jag haft den där hallspegeln stående mot väggen i 3-4 månader, den borde ju inte vara svår, 4 fästen bara och så schjupp så sitter den där... Men det skulle mätas och det skulle kalibreras och fixas och till slut kände jag bara "Bertil, kom hit!!!"
Idag kom Bertil och det visade sig att det inte alls var så enkelt. Här fick måttas, jämkas, läsas, sväras, göras, göras om, hämta slagborr till betongvägg, pluggas, pluggas en gång till, sedemera fästas med spik och inpillrade trådar för att den inte skulle ramla bort.
Han klarade det naturligtvis, det skulle jag aldrig ha gjort, det är skillnaden mellan oss tror jag. Men jag känner mig i alla fall inte fullständigt dum i huvudet längre. Är det svårt för Bertil så är det svårt för mig också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar