Agnes ger sig inte...

Så nu är det dags för övernattningskalas i Scoutstugan igen, åtta brudar bjudna denna gång. Jag förstår inte lockelsen i att mitt i den gråkalla höstvintern sitta och kura i en faluröd stuga mitt ute i ingenting, men om jag nu ska ha en teori så tror jag att det kan handla om just det där med längden på festligheten. Det blir ju i alla fall en 17-18 timmar. Till Agnes glädje. Till förälderns förtvivlan....