och försökt att efter bästa förmåga tillgodose alla människors olika önskemål. Vi får väl se i morgon om jag lyckades med det...
Det känns lite konstigt att inte tillbringa "dan före dan" med sina barn, ingen gran att klä, ingen skinka att griljera... Å andra sidan hade det känts lika konstigt att åka dit ikväll. Vi får se till att i morgon blir en bra julafton för dem och för oss alla och det tror jag kommer att funka alldeles utmärkt.
Min största kris just nu är att jag har JÄTTELITE tejp. Vet inte riktigt hur jag ska få till det här med alla klapparna som ska slås in...
Det ordnar sig, i värsta fall får jag ta med "spillet" i säck och låta Agnes hjälpa mig i morgon. Hon älskar att slå in paket.
Nu ska jag sätta på Pogues och Kirsty MacColl och njuta av "A fairytale of new york". Det är jul för mig. Jag älskar den låten för dess svulstighet, för dess Shane McGowanska spritångor, för dess underbara lyrik ("I could have been someone" - "well so could anyone"...), för Kirsty MacColl:s underbara sång och för det typiskt irländska i den och för humorn och för, ja, typ, allt...
Kirsty MacColl dog alldeles för tidigt i en simolycka 2000, jag läste någonstans att hon räddade sin son undan en tok i en motorbåt men att hon själv blev påkörd på kuppen. Så synd. Jag håller hennes 90-talsplattor för några av årtiondets bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar