som faktiskt var rätt härlig. Ni känner väl Herbert von Karajan? Nazistanstruken Österrikisk demondirigent med massivt ego, enligt många världens genom tiderna störste Beethoventolkare. (Kan jag inte uttala mig om, Beethoven är ingen större favorit för mig, däremot har jag några fina Vivaldikonserter som han tar sig igenom med bravur.)
Anyways:
Herbert von Karajan landade vid Kennedyflygplatsen i New York, plockade upp sitt bagage, tog sig genom customs & immigration och gick ut och visslade på en taxi.
"Vart ska´ru?" frågade taxichauffören.
"Kör mig vartsomhelst", svarade Karajan.
"Men hey man, New York är ju typ rätt stort, vart ska du?"
"Kör mig vartsomhelst."
"Men så där kan du väl inte säga, vart ska du?"
"Spelar ingen roll. Jag behövs överallt."
Det måste vara en skröna, men jag tyckte den var rätt skön. De flesta av oss är så rädda för att "ta plats". Vi kanske skulle behöva vara lite mer Karajanska ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar