Cecilia vilar sig en stund, Köpenhamn 1986.Det är faktiskt skillnad på att fotografera nu och då. I dag smäller man av digitalkameran och får (oftast) en klockrent vass bild med schyssta ljusförhållanden, men förr, när man fotade med med en vanlig systemkamera, en oautomatisk sak där man fick fundera lite på tids- och bländarinställningar och skärpedjup, då blev det ibland "lite mer". Jag tycker att det här är en bild där skillnaden visar sig rätt tydligt. En mörk men ändå uttecknad silhuett med ett litet skimmer omkring, de där suddiga husfasaderna. Jag tycker om den, helt enkelt...
Ibland kan jag bli förbannad på mig själv för att jag aldrig haft tålamod att tillåta mig att bli "riktigt bra" på något av de mer estetiska uttrycken. Jag är (var) en hyfsad fotograf, jag skrev hyfsade låtar, spelar hyfsad gitarr, lagar hyfsat god mat, är en hyfsad skribent. Får väl låta mig nöja med det, men om jag i stället varit riktigt bra på något så kanske jag inte hade behövt slita med kvalitetsredovisningar och skolverksrapporter. (Nu gör jag väl det hyfsat bra också i och för sig, men prosan blir en annan...)
Nå, ingen anledning att deppa ihop för det. Allt jag ville säga var egentligen att jag var glad över att ha hittat den här bilden igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar