Nah, det rimmade ju inte ens...
I onsdags var jag på restaurang med Åbytorps förskola. Vi käkade julbord tillsammans. Det var verkligen jättegott, men mitt sociala arv skadade mig allvarligt.
"När man ska gå på julbord", har min pappa sagt i alla tider, "då ska man inte nöja sig med första bästa. Nej, man ska se över julbordets alla beståndsdelar och sedan kräset välja ut de mest luxuösa och dyra varorna och bara äta dem... Potatis till exempel, ratar man fullständigt, men ål, det är dyrt och gott det..."
Jag brukar skratta åt min pappa som flera gånger blivit hemkörd från julbord när han tryckt i sig en hel rökt ål och fått akut gallstensanfall, jag vet att jag tänkt "där fick du för ålen"...
Men i onsdags fick jag smak på ål. Den var ju så god. En bit först, sen en backning och ett par bitar till, sedan ytterligare ett par strax innan efterrätten...
Konsekvensen? Halsbränna hela natten, fyra gånger var jag uppe och drack Samarin och det var knappt att det hjälpte. Jag var handikappad hela dagen efter...
I dag har jag ätit jultårta tre gånger och druckit samarin två och nu ska jag på Lärarförbundets traditionella julfest. Hur ska detta sluta?
Kan man bli samarinberoende?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar