lätt förskräckt av en konstig dröm som jag minns rätt tydligt. Jag tror man kan beskriva den som en slags blandning av "Groundhog day" där Bill Murray på grund av sitt dåliga karma får återuppleva samma dag hela tiden och ett Stephen Kingskt scenario där jag tillsammans med några vänner hamnat på en konstig plats (misstänkt lik Tarsta fornborg) som vi inte kommer ifrån. Vi får (oklart av vem) i uppdrag att göra vårt mikrouniversum beboeligt och bekvämt men så fort vi lyckats (första gången blir det fantastiskt bra, det ser nästan ut som Elronds hus i Vattnadal) så sveper det in en dimma som tar bort allt vi gjort och vi får börja om igen. Tarsta fornborg blir en torr öken, hemska fiender syns på kanterna, människor dör (av sjukdomar och yttre våld) omkring mig, till slut är det bara jag kvar. Jag begraver mina vänner och kämpar med att få öken-Tarsta beboeligt igen och när jag lyckats så kommer vännerna tillbaka, levande igen. Vi får några bra dagar innen dimman kryper över kanterna igen och då blir Tarsta en djungel full av spindlar och tusenfotingar och strax efter vaknar jag med fuktig kudde...
Typ.
Undrar vad Freud skulle säga om den, med förändringar och omöjliga uppdrag och grottekvarnstematiken. Får nog ringa akutpsyk i morgon. *S* Eller skriva min alldeles egna skräckroman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar