...oh, how superserious...
Nej jag vet inte, egentligen... Men om jag nu ska skapa någon slags mening, för mig själv i alla fall, så är det väl i så fall att inse att jag fortplantat mig och måste föra över någon slags "livskunskap" till min avkomma.
Agnes vägrade så sent som i våras att sluta på fritids av en enda anledning. "Men pappa, om jag är själv hemma och måste gå på toa och det inte finns något papper där..."
"Då kniper du med benen och springer ut och hämtar en ny rulle".
"Men om det är slut i köksgarderoben också???"
"Då tar du en bit bomull..."
"Åh fy vad äckligt, jag tänker aldrig sluta på fritids..."
Nu har hon ändå "skolat ut sig själv" och slutar 31/10. Jag får ladda med toarullar både här och där.
När vi satt och pratade innan hon skulle somna i går kväll sade hon plötsligt: "Tänk när jag ska flytta hemifrån, det ska bli skitkul..."
"Ja det kommer det säkert att bli, men som tur är dröjer det ju några år än..."
"Men är det inte jättesvårt att veta vad som ska finnas i ett kylskåp?"
"Jo det är klart att det är en av de viktiga saker man måste ha koll på när man ska bli vuxen, men det är ju roligt också, och när man inte har några barn kanske det inte gör så mycket om man missar en och annan sak, eller det gör vi ju än ibland, det händer ju att vi inte har mjölk eller fil hemma... Men annars kommer jag ihåg att det var jättekul att börja ta det ansvaret för sig själv, värre var det kanske att städa och tvätta..."
"Vad då? Ska jag tvätta själv?" (Stor oro.)
"Ja det måste man väl, eller..."
"Jag kommer att vara barn rätt länge än va?"
"Ett bra tag till."
Annat är det med Tuva som är i sin femårsallmaktsperiod.
När jag hämtade Tuva på förskolan häromdagen och pratade med förskolläraren Charlotte, sade Tuva plötsligt (mycket myndigt); "förresten vet jag vad VIKARIE är..."
"Okej..."
"Det är när man får hål i tänderna."
Bra Tuva. Dig kan man lära lite mer om livet. *S*
Sen gick vi mot hemmet. Vi träffade Jenny, Adrians mamma. Hon beklagade att Adrian inte kunde komma på Tuvas femårskalas, de hade fullt upp ändå den helgen.
"Men det gör inget", sade Tuva och såg "klokochförstående" ut. "Det står ju på inbjudan... Kom om du inte kan ringa."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar