Prolog.
Ömt och varsamt kysste Amadeus B. Nilsdotter-Stenström sin Beatrice Ericsson farväl. Därefter vandrade han stilla hemåt i den mörka natten. Han visslade högt och ljudligt där han gick under gatlyktornas sken och det gjorde han därför att det var länge sedan han känt sig så lycklig och tillfreds med sitt liv. Tänka sig att han - HAN! - hade erövrat stadens vackraste kvinna. Tänka sig att han - HAN! - hade gjort henne till sin. Amadeus kände att det liv han levde hade mycket gott att ge. Allt gick honom i händerna nu för tiden. Allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar