Tuva, Agnes och jag hade precis gett oss iväg mot Örebrobussen när telefonen ringde, det var ett "privat" nummer och då är det ju bäst att svara, även om man råkar vara kompledig. Det kan ju vara något riktigt viktigt...
Det visade sig inte vara jobbrelaterat alls, det var en mycket trevlig man som presenterade sig som kanalchef (ta det med en nypa salt, jag är inte säker på titulaturen) för Sveriges radio Örebro och som undrade om jag möjligtvis var jag. För ett kort ögonblick funderade jag på att neka, tänkte "nu har dom fått nys om snöbollskastningen i Åbytorp", men sen bestämde jag mig för att det nog var lika bra att ta tjuren vid hornen och sade som det var; "Yes, I´m Your man".
Då berättar denne trevlige man att sr Örebro har ett nytt upplägg på gång, att det kallas "korre med koll" och att det i princip handlar om att få vara med om att göra lite radio ibland.
"Okej men var kommer jag in i bilden?"
Han säger att man "fått in ett tips" om att jag skulle kunna vara en lämplig person för ett sådant uppdrag, att någon skrivit och berättat om min blog och om trevliga krönikor i personaltidningen.
Hoppsan... Jag känner rodnadens hetta i ansiktet och blir såklart smickrad, samtidigt som jag undrar vad det är för fähund som hittat på ett sådant stolleprov. Fast det är klart att jag blir lite nyfiken.
Vi pratar en stund och jag säger att jag nog visst kan vara intresserad av något sådant om det nu finns något jag kan bidra med. Sen är det dags att gå på bussen och vi kommer överens om att höras av vidare. Han poängterar också att det finns många kandidater och att det inte alls är säkert att jag är rätt person för ändamålet.
Jag känner mig som sagt oerhört förvirrad, inser att jag är utan namn på människan jag pratat med, telefonnummer att ringa till eller ens är säker på om det var kanalchef han var... Kommer så småningom hem, tar mig in på Radio Örebros hemsida, hittar inte en rad om detta uppdrag "korre med koll", när jag skriver in det i sökformuläret får jag bara två träffar, "p3 planet tar minisemester" och "Per Eurenius, Berlin". Inget av dem känns särskilt relevant i sammanhanget.
Jag börjar fundera på om jag blivit utsatt för någon slags busringning och nu ställt mig själv i urlöjlig dager eftersom jag ens funderat på att tro på att jag skulle kunna vara en bra radiopratare. Får väl leva med det i så fall, det är i alla fall inte värre än "det här är ju ett shampoo för fett hår, jag vill ha shampoo mot fett hår".
Vi får se om han ringer igen eller om jag får sväva i ovisshet... Fortsättning följer. Eventuellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar