lördag, januari 17, 2009

Det rullar förbi ett armefordon på Sörbyvägen varje dag,

jag antar att det är morgon och kväll jag ser det, för det är väl då jag sitter ute på verandan och röker...

En sån där fyrkantig bil, inte en humvee utan något annat... För två veckor sedan skulle jag inte ha brytt mig alls, inte ens sett den tror jag, men nu i ljuset av den här Israel-Palestina-konflikten så fick jag en obehaglig känsla av "tänk om det var på riktigt"...

Jag vill aldrig någonsin se militärbilar "in action" på Sveriges gator, knappast troligt att det blir så heller, men jag vill inte heller se dem i Gaza. Det måste bli ett slut. Jag såg en svensk jude (han kallade sig själv så) på debatt (svt 1) igår, han skämdes för vad som hände i Gazaremsan just nu och ville inte bli förknippad med staten Israels missgärningar och förstörelseverk. Kudu till honom. Skäms ni andra. Hur många Palestinska barn ska dö innan ni är nöjda?

3 kommentarer:

Anonym sa...

Vad kan vi göra åt Gaza ? Själv har jag mailat Fredrik, Mona och Göran. Björklund struntade jag i för han verkar inte ha något hjärta att vädja till ändå.

Anonym sa...

Maud ska det vara! Lite för tidigt på morgonen för mina hjärnceller :)

The Hawk sa...

What can we do? Jag kan tänka mig att se om förintelsen i grupp och sedan ha en studiecirkel om hur grym Michael Moriarty var som cln Dorff...

Uppriktigt sagt, jag vet inte. Och det är det som gör mig så förtvivlad. Det här kan inte ha med religion att göra längre, det måste om etnicitet, och då blir det etter värre....