Vilken dräparfilm ifråga om "odd companions", krig och djupt existensiella frågor och ultimat tragiskt slut. Det blev nästan för mycket, men ibland kan jag konstigt nog bli glad över filmer som vägrar en happy ending. Jag får väl tillstå att jag grät ungefär en hushållsrulle full. Egentligen borde jag inte ha blivit så berörd för man kunde ana, men det var ändå starkt känslosamt. (Man är ju pappa gubevars...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar