Dessutom vill jag faktiskt ge honom credit för hans självdistans och humor. När vi ställde upp i korprocken som Dan-Åkes orkester blev han inte sur för att vi snott namnet utan krävde att få vara med i stället. Vi sade okej, under förutsättning att vi fick bestämma klädseln. Så kom det sig att Dan-Åke under sin mer voluminösa period ikläddes vit "Elvismantel" med guldbräm och tillsammans med oss vanliga dödliga ställdes på Stora hotellets scen. Nu vann vi visserligen inte, men mediabevakningen var i alla fall total. Jag tyckte det var stor humor, för sjunga var han verkligen inte bra på. (Det visste han själv också.)
"Vill ni ha musik på fester, så finns bara Dan-Åkes orkester" är en textrad jag minns. "När ni bjuder in till fest så är Kumla-korven bäst" en annan...
Det blev en cd-singel efteråt och allt var frid och fröjd till D-Å fick se omslaget där vi klippt en bit ur en recension från Nerikes Allehanda:
"På fredagskvällen bubblar det i blodet man är kåt...
Kumlas tunga kommunalråd Dan-Åke Moberg tar i från tårna i Nationalteaterns gamla slagdänga "Livet är en fest"...
Eller nåt liknande. Då var Dan-Åke inte helt nöjd. "Hur ska vi kunna sälja den här till tanterna i Socialdemokratiska kvinnoförbundet" väste han. Men sen gillade han läget. Om han satte sig och klistrade över omslagstexten med någon slags etikett förtäljer inte historien. Tror inte det.
Nå, gå i frid Dan-Åke. Jag tror dessvärre inte debatten blir livligare eller bättre utan dig. Samförstånd och "Kumla-anda" har vi redan allt för mycket av i den här kommunen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar