Dagens Janne

Jag är med två morgontidningar just nu. Jag läser både DN och NA. Bägge har serier, återkommande reportage, bilder. Det är coolt. Den här blogen startar härmed också en serie. Den heter "Dagens Janne" och bildserien kommer att löpa i minst två veckor.

Hans Villius läser: "På den första bilden ser vi Janne på en balkong i Askersund, avsevärt sympatiserande med det socialdemokratiska demonstrationståget, dock inte tillräckligt mycket för att själv gå med. Statsminister Olof Palme har ett par månader innan skjutits ihjäl på öppen gata."

Twist in my sobriety...

Så så, inget armhår här inte...

Hoffa för bövelen, har han lika mycket armhår nuförtiden????

You go shave!!!

Tokflyt vid barnbyt...

...kanske man kan säga att Lise hade i går...

Vi brukar "byta barn" på fredagar, men i går var Lise upptagen på annat håll så hon frågade om det var okej att barnen sov en natt till hos mig och det var det ju såklart. Agnes beslöt sig emellertid för att sova över hos en kompis och så var det bara jag och Tuva kvar. Vi skulle ha fredagsmys på egen hand. Godis och choklad inhandlades på LIDL, saftig biff likaså, den skulle ätas med rotfruktsgratäng.

Vi åkte hem, lagade mat, åt den, zappade mellan "på spåret" och "let´s dance", sen slumrade jag nog till i soffan, vaknade av att Tuva sade "jag mår jätteilla och måste kräkas".

"Okej... Kom jag ska hjälpa..." Jag hann inte längre innan kaskaden kom, över Tuva-kraken, över soffan, bordet, mattan, filten, allt... Surstinkande chokladfärgat rotfrukts- och biff-kräk. I det ögonblicket höll jag på att spy själv, men sen besinnade jag mig och kom ihåg hur det var att jobba i förskolan, när jag hade en stående deal med poolen Anette; "du tar bajset så tar jag kräkset"... Tänkte; "A man´s gotta do what a man´s gotta do".

Tuva fick gå och ta sig en varm skön dusch, kräktes ner toagolvet också och lade en stor chokladfärgad spya i handfatet och sen var den första stormen över...

Under tiden torkade jag soffa och slängde diverse tygvaror nerför källartrappen, hade inte sett hur mycket kräk det hade kommit i filten riktigt, så jag rappade hela källarnedgången med chokladkräk, det ska jag ta hand om efter jag skrivit detta, med klorin och stålborste...

Ny pyjamas på och "hur mår du egentligen, är det överintag av choklad eller kräksjuka?"

"Jag mår ganska bra."

"Ok. Sov hos mig så är det nära till toan om du mår dåligt igen..."

Det kom ett kräk till under natten, men då var det mest bara galla och vatten. Lise kom och hämtade Tuva vid ett, nu stålsätter jag mig som sagt som bäst för rengöring och desinfektion...

Jag har inget större problem med kropputsöndringar i sig, det är bara när det luktar riktigt illa som jag blir kräkmagad, glömmer aldrig när vi hade en kille med svår förstoppning på förskolan, han gick och fes illa i flera dagar och sen kunde man ana att det var dags. "I´ve just put a diaper on this guy" sade Lena som ännu tydligare än jag anade vad som var på gång, men som inte ville hänga ut honom bland kamraterna och därför pratade engelska. Sen fick man vänta ut smällen så sakteliga, det som kom då hade säkert varit i honom i flera veckor....

Nu vill jag inte minnas mer sånt och går därför och skurar golv och väggar...

Om konst, Gunter Wallraff, psykiatri och "får man göra vad som helst i konstens namn?"

När barnen - äntligen - slocknat i kväll satte jag mig framför teven en stund. Hamnade mitt i "Debatt" som slog någon slags världsrekord i lägstanivå, kände jag i alla fall. Först det dödligt seriösa ämnet om "Rasism inom sjukvården" som jag skulle kunna tycka mycket om, i det fall jag ens orkade formulera mig om det. Men det gör jag inte. Det är väl så självklart att alla människor har rätt til respekt.

Men sen det här andra. "Kan man anse det som ett konstverk att simulera en psykos, låtsas vara suicid, bli intagen, spöa på vårdare, sjuksköterskor, läkare, skrika och oroa patienter, bli bälteslagd, e.t.c.". Klart man inte kan. Det skulle kunna bli ett bra socialpolitiskt reportage om man genomförde det konsekvent, absolut, men konst kan det aldrig bli. Hur skulle det kunna bli det? Konst handlar väl om att få människor att betrakta en verklighet ur någon annans (ibland mest oanade) perspektiv, inte om att ljuga ihop något.

Vad kunde Hitler ha sagt i så fall; "Jag tyckte egentligen om judar, det var bara en installation..." George W Bush; "Nämen Irak och Saddam och massförstörelsevapen, ni får se det som konst..."
NN: "Jag spöade på min kvinna men det var inte misshandel, det var konstnärsskap. Jag ville se henne gul & blå..."

Jag blir rent existensialistisk och skriver "Vi får alla ta ansvar för våra handlingar, alltid." Konst eller okonst.

Pensionsbesked i finanskrisdagar...

Jag vet inte vem som är bäst skickad att förvalta mitt pund i dagens samhälle. Inte jag. Inte fondbolagen heller verkar det som. Jag fick ett sånt där "Kap-kl-besked" i går, såg att värdet på min pension minskat med en tredjedel på ett år. Ändå drar man "avkastningsavgift", "schablonmässigt beräknad på värdet vid årets början"... . Vad är det för humbug?

Om jag fick bestämma över de där pengarna "på riktigt" så skulle jag vilja ha dem i statsobligationer istället. Men det alternativet finns ju inte. Den här "ta-hand-om-din-egen-framtid-reformen" blev bara ett stort fiasko för de flesta av oss, enkelt att konstatera... Så går det när Socialdemokratin lyssnar för mycket på högern.

Här i Sverige däremot, håller vi fanan högt, i alla fall när det gäller sånt som mänskliga rättigheter...

Jag menar, killen är ju från Libyen, då är det väl inte så noga? Vad jag pratar om? Det här.

Israel högtidlighåller minnesdagen för förintelsens offer

med nya attacker mot Gaza. Snyggt jobbat.

Jag backar på "Lust, caution"...

Eva brukar ha god smak och när hon blev förvånad över "halvsågningen" så fick jag ge den en chans till. Jag inser att jag måste ha sovit mig igenom halva filmen förra gången för nu blev det en helt annan upplevelse, c´est magnifique... Tur man kan ändra sig...

Fy vad jag fryser, var är du vår?

Hur länge ska det här mörka kalla få hålla på? Jag scannar över en del bilder, hittar magasinet med första besöket på Maldiverna, 1989. Jag skulle gärna ta en tur dit just nu, swusch sådär, stanna ett par veckor... Då jag emellertid inte riktigt tror att jag kommer att ges möjlighet till magisk swuschning får jag nöja mig med att kika på bilder. Det är också ett sätt att resa...

Johnny Cash remixed... Förvirringen är total...

Jag menar Johnny Cash och Snoop dogg, hur vettigt låter det? Men det fonkar, jag lovar.

En liten påminnelse om vad hårt arbete egentligen innebär, för oss som ibland beklagar oss...

Tack Jörgen för filmen...

The Boy in the Striped Pyjamas

Vilken dräparfilm ifråga om "odd companions", krig och djupt existensiella frågor och ultimat tragiskt slut. Det blev nästan för mycket, men ibland kan jag konstigt nog bli glad över filmer som vägrar en happy ending. Jag får väl tillstå att jag grät ungefär en hushållsrulle full. Egentligen borde jag inte ha blivit så berörd för man kunde ana, men det var ändå starkt känslosamt. (Man är ju pappa gubevars...)

Men herregud vilka rubriker dom vaskat fram i NA i dag...

Naken berusad pappa försökte våldta sonen

eller vad sägs om:

Berusad man körde in i hus - fick skäras loss

Vart är vi på väg, svenska folk? Annat var det förr. När jag var femton år och råkade köra in i ett hus så behövde jag minsann inte skäras loss. Det skötte jag minsann själv.

Hemkommen efter en riktigt bra ishockeymatch...

...som Kumla dessvärre ändå förlorade med uddamålet. Ingen skugga skall emellertid falla över Kumlaspelarna. Det hade aldrig hänt om det där puckot till domare dömt någorlunda konsekvent. Jag är rädd för att jag talade om det för honom också, möjligtvis lite högljutt. Får hoppas inte Agnes får ut för det i skolan bara, sist hade John talat om för henne att "din pappa skrek på hockeyn". Jag svor nog inte i alla fall. Inte så mycket...

Mätt och belåten,

hade goda kollegorna Roland & Per här på lite mat och trevligt prat och dessutom en "hemlig gäst" i form av Marie K. Supernice. Det gör vi om. Om vi hinner. "Artärdödaren" flottar just nu runt i allas våra ådror.

Egentligen är det kanske självklart att historia skapas "i sitt eget ögonblick"...

...däremot kanske det mer sällan är så att man faktiskt förstår det just då. Det känns som om i dag är en sådan dag, när USA får sin förste svarte president och hela världen (känns det som) hoppas på en stor förändring. Han har en del att bära på sina axlar, Barrack Obama.

Det där lät ju oerhört patetiskt dagen efter...

Jag får skaffa mig en katt helt enkelt. Att ha i knät. Allt annat är otänkbart, det skulle bara bli mos av kattkraken om jag lade huvudet på den.

Kände mig plötsligt så jäkla ensam...

Ville luta huvudet i någons knä. Det fanns ingen där...

Lust, Caution...

Se Jie på mandarin. Såg jag i går när jag insåg att det var Ang Lees film jag laddat ner och inte vilken Kung-fu-spaghettivästern som helst. Men inte blev jag mer än måttligt berörd. Bättre kan han, Ang Lee, det har han redan bevisat. Betyg: sisådär...

Spenderade senare kvällen med att "leta ikapp" en del musik jag inte hört på länge...

Graham Parker till exempel, Dave Edmunds, Steve Gibbons band, "Oh bondage up yours" med Poly-Styrene and the X-ray Spex... Mer ändå men jag kan ju inte sitta här och bli textnostalgisk... Mickey Jupp. Tur att det finns downladdnings-siter, men jag har gott samvete. Allt det här finns på LP, långt nere i källaren någonstans. Nu kan de förbli där.

Körslaget, I luv Hanna Hedlund,

men framförallt tjejen som alltid får stå i tredje raden, hon som har samma karisma som Idol-Alice, det glittrar i ögonen och så ser hon så jäkla lycklig ut. Hanna Hedlund är helt okej, men det var kvinnan med glitterögonen som fick mig att rösta två gånger i kväll...

Sen kan man inte låta bli att förbittras över programmakarnas dåliga fantasi... Kiss & Pink på samma kväll? En månad efter idol? Nä då ska Barbadosmagnus hellre ha credit. Daddy Cool är i alla fall en klassiker.

Det rullar förbi ett armefordon på Sörbyvägen varje dag,

jag antar att det är morgon och kväll jag ser det, för det är väl då jag sitter ute på verandan och röker...

En sån där fyrkantig bil, inte en humvee utan något annat... För två veckor sedan skulle jag inte ha brytt mig alls, inte ens sett den tror jag, men nu i ljuset av den här Israel-Palestina-konflikten så fick jag en obehaglig känsla av "tänk om det var på riktigt"...

Jag vill aldrig någonsin se militärbilar "in action" på Sveriges gator, knappast troligt att det blir så heller, men jag vill inte heller se dem i Gaza. Det måste bli ett slut. Jag såg en svensk jude (han kallade sig själv så) på debatt (svt 1) igår, han skämdes för vad som hände i Gazaremsan just nu och ville inte bli förknippad med staten Israels missgärningar och förstörelseverk. Kudu till honom. Skäms ni andra. Hur många Palestinska barn ska dö innan ni är nöjda?

Sexistiska Nerikes Allehanda med sin sexistiska lördagsbilaga "Latte"...

"Latte" har varit föremål för diskussion många gånger sedan den började ges ut. "Inget för karlar", "en riktig skräpprodukt", "veckotidningsjournalistik som inte har i en morgontidning att göra", "förhärligande av gammeldags kvinnoideal" o.s.v.

Jag har inte brytt mig så mycket, mest bläddrat, tänkt "det är väl som Aftonbladet söndag ungefär, låt dom hållas..."

Men idag blev jag - som danskarna säger "pissesur". Vad står det där på baksidan egentligen?

"Vill du bli lattes omslagsflicka? Skulle du vilja bli omslagsflicka för en dag? Sminkas riktigt snygg och sedan plåtas för ett läckert tidningsomslag? Nu ger vi dig chansen. I vår ska vi låta några av våra läsare pryda lattes omslag. Vill du - eller någon du känner - bli en av dem?"

Ja varför inte? Jag ska tammefasiken anmäla mig. Vem vill inte bli omslagsflicka på latte och bli sminkad riktigt snygg. Sen ska jag kräva att få kläs i en riktig modekreation dessutom. Kanske den här klänningen från Fifth Avenue shoe repair som enligt "Sofis mode" är det hetaste svenska modeundret just nu. Det är varje läsares rätt att ha möjligheten att bli omslagsflicka i latte.

Trött fredagkväll...

Körde iväg kläder och saker till Lise och sade hejdå till barnen på ett tag, de ska ju på skidsemester gubevars, till Säfsen. Handlade lite förnödenheter på LIDL och åkte hem för att se "På spåret" - idag med Filip och Fredrik och med Göran Greider och den helsköna invandrartjejen som kanske inte kan allt men som är 100% positiv...

Jag tror att jag var med ända till sista resan och Västerås för jag minns att jag grymtade något om "Ghurkas, Indiska elitsoldater kallas Ghurkas" men sedan vidtog det saliga utslocknandet och nu är klockan 23:36 och jag har just vaknat till... Hoppsan...

Edit 18/1. Zinat Pirzadeh heter hon. Inget annat. Sorry att jag inte visste.

Det där jag skrev om Dan-Åke...

Spännande... Nu har jag blivit kontaktad av flera människor inom loppet av några dagar. De har sagt samma sak. "Hur kunde du?" "Hur kunde du ta honom i försvar.." "Du vet inte hur mycket jävelskap han ställt till med..."

Möjligtvis inte. Sannolikt inte. Och jag tycker inte heller att man ska tala om för sina politiska motståndare att de är dumma i huvudet. Hade för mig att jag skrev det någonstans där längst upp också, att det inte var okej att säga vadsomhelst närsomhelst. Sorry om jag var otydlig.

Däremot tycker jag fortfarande att man får respektera en "livsgärning" som faktiskt varit i "det allmännas tjänst". (Där närmar jag mig min moderate kompis & trätobroder Göran Arveståhl som i Nerikes Allehanda i alla fall förmådde säga att "det egentligen funkat rätt bra, mig har han mest triggat". (Det var nog inte ordagrant, men i anden rätt...)

Jag tycker också fortfarande att det där med Dan-Åkes orkester var stor humor. (Jag var visserligen blond innan jag blev gråhårig, men jag är inte dum i huvudet i alla fall, klart killen funderade på om han kunde få någon röst på att ställa upp och sjunga...)

Men med den sångrösten vann han ingen tveksam, det kan jag lova. Samma sak med skådespelarinsatserna i Krax-kompaniet. Klart han begriper att han inte är Hjalmar. Klart han begriper att extrarösterna är marginella. Jag tror han tycker att det är kul helt enkelt och då ska han ha credit för det. Man måste få ha lite roligt här i livet...

För tydlighetens skull: Jag röstar på Vänsterpartiet. Det har jag gjort i alla år. Om vi får lite mer inflytande i den här kommunen så är det bara av godo.

Dock vidhåller jag; "en livlig debatt är bättre än ingen debatt alls..."

Nu bråkas det om Marklunds "Gömda"...

...om hur "sann" den är (var?)

Fattar inte hur det kan röra upp sådana känslor 2009. Jag minns den som ett pekoral, som en svensk motsvarighet till "Inte utan min dotter".

Inte mycket att ödsla kraft på om du frågar mig.

Guldbaggegala igår...

Inga särskilt förvånande/omvälvande utnämningar... Jag tyckte ju Lena Endre spelade suveränt i "Himlens hjärta" men jag har absolut inget ont att säga om Maria Heiskanens prestation heller.

Jag ser ljuset Jonatan!

Ljuset i kvalitetsredovisningstunneln... En gång om året vid den här tiden ska ingår det i rektorsjobbet att man ska kvalitetsredovisa sina verksamheter. Så har det varit i många år. Man ska samla utvärderingsbara data och sammanställa dem till begripliga produkter. Det borde inte vara så svårt. Det är det inte heller. Det är bara det att jag (och de flesta av mina kollegor) alltid hamnar i tidsnöd. Att jag (vi) inte förstår att det finns ett annat liv som ska levas också, en massa andra jobb som också ska göras, ungar som ska tas omhand och allt vad det nu är. Så sitter man där och svettas på slutet och så förbannar man sig själv och tänker; "Nästa år, då jäklar..."

När jag är färdig ska jag bjuda mig själv på en finare middag någonstans. Och nästa år, då jäklar...

46/2 = 23. 2009-1986 = 23

Om ekvationerna stämmer är det här med andra ord bilder från "ett halvt liv" sedan, 1986. Vi var "Närkes pärlor", vi var på festival i Roskilde och ser minsann inte Torbjörn ut som världsreportern Morgan Pålsson där han står, redo för sändning, mitt emellan de mänskliga vraken??!!

Den här diapositivscannern är en källa till ständig glädje.

"I dag" sade Bilbo, "fyller jag elftiett"...

Jag blir inte elftiett, men i dag fyller jag 46 år. Jag är uråldrig. Jag kan inte ens säga att jag har 20 år kvar till pension. Jag minns inte längre min barndom, i alla fall inte som speciella händelser, mer som känslor i så fall. Är det inte gräsligt? Vad är det för mening med det här?

Dagens dubbel från tidskriften Världens Historia; "Mödrar åt sina barn".

Vad är det för konstigt med det då tänkte jag, vad ska väl mödrar annars vara. Sen såg jag att artikeln handlade om belägringen av Jerusalem och att de inte var utan gjorde. Då blev jag lite äckelmagad...

Dan-Åkes sista dag på jobbet...

Jag vet att Kumlas avgående kommunstyrelseordförande Dan-Åke Moberg varit en omdiskuterad politiker och att många stört sig på hans bryska ordval och starka åsikter. Det har nog hänt mig någon gång ibland också, men i grunden har jag ändå sett en människa som drivits av ett starkt samhälleligt och socialt patos och det tycker jag man ska respektera. Och likväl som han svurit och gormat ibland så har han också alltid kunnat ta emot en propp med gott humör.

Dessutom vill jag faktiskt ge honom credit för hans självdistans och humor. När vi ställde upp i korprocken som Dan-Åkes orkester blev han inte sur för att vi snott namnet utan krävde att få vara med i stället. Vi sade okej, under förutsättning att vi fick bestämma klädseln. Så kom det sig att Dan-Åke under sin mer voluminösa period ikläddes vit "Elvismantel" med guldbräm och tillsammans med oss vanliga dödliga ställdes på Stora hotellets scen. Nu vann vi visserligen inte, men mediabevakningen var i alla fall total. Jag tyckte det var stor humor, för sjunga var han verkligen inte bra på. (Det visste han själv också.)

"Vill ni ha musik på fester, så finns bara Dan-Åkes orkester" är en textrad jag minns. "När ni bjuder in till fest så är Kumla-korven bäst" en annan...

Det blev en cd-singel efteråt och allt var frid och fröjd till D-Å fick se omslaget där vi klippt en bit ur en recension från Nerikes Allehanda:

"På fredagskvällen bubblar det i blodet man är kåt...

Kumlas tunga kommunalråd Dan-Åke Moberg tar i från tårna i Nationalteaterns gamla slagdänga "Livet är en fest"...

Eller nåt liknande. Då var Dan-Åke inte helt nöjd. "Hur ska vi kunna sälja den här till tanterna i Socialdemokratiska kvinnoförbundet" väste han. Men sen gillade han läget. Om han satte sig och klistrade över omslagstexten med någon slags etikett förtäljer inte historien. Tror inte det.

Nå, gå i frid Dan-Åke. Jag tror dessvärre inte debatten blir livligare eller bättre utan dig. Samförstånd och "Kumla-anda" har vi redan allt för mycket av i den här kommunen.

Upprörd konsument protesterar!!! Skärpning Sveas!!!

Min pappa säger alltid att vi ska vara så glada för att vi har Sveas konditori, det är minsann ett av de finaste konditorierna i mellansverige och bla bla bla och bla bla bla...

Det kanske är så vad gäller konditorivaror, men vad gäller produktion av lunchmat så har de fullständigt chanserat. Idag blev jag medlurad till TorgSveas av Hasse och Jörgen, beställde en köttfärspaj, det lät ju ofarligt... 64 riksdaler betalade jag för detta val. Ut kom tio minuter senare en paj med svampaktigt dallrande konsistens vars oläckra utseende bara motsvarades av dess unkna smak, det kändes som om jag fått en hårdmickrad pajusling som förvarats i kylen någon vecka eller så innan uppvärmningen. Skalet var alldeles mjukt och formbart och äggstanningen skimrade i gulgrönt. Nej fy tusan!

Ytterligare bevis; När Linda och jag var på SveasJärnvägsgatan senast så satsade jag på pannbiff och potatisgratäng och det var måhända något bättre, men ändå på gränsen till obehagligt. Pannbiffen måste ha kommit från Dafgård eller någon annan industrimatsproducent och den var mickrad till skosulekonsistens.

Beställer man en sallad så kan man få halvfrysta vattniga iskalla kycklingfilebitar på toppen, de går inte ens att få goda tillsammans med två deciliter mangoraja.

Nej det här ska jag inte utsätta mig för igen. Nu får det vara nog!!! Konditorer, bliv vid er läst, håll er till småkakorna!

Noterar att Kumla åkte till Sunne och fick med sig tre poäng hem.

Gott så. Låt oss vid Teutatis slippa ett nedåtkval i alla fall.

Så drog jobbet igång "på allvar" igen då...

Jag tror jag träffade de flesta av mina medarbetare idag, kändes bra, de såg glada ut...

Jag skulle också vara glad om det bara inte vore så förbaskat kallt, jag tycker jag går och fryser fötterna av mig vart jag än är...

Vaknar sent, 11.45,

inte så konstigt antar jag, efter att ha varit uppe halva natten och sett på hockey, men däremot en märklig känsla... Förr sov jag sent jämt, bara för att det var så skönt att få snooza ner sig i täcket en stund till. Nattmänniska har jag alltid varit... Sen kom barnen och då försvann själva möjligheten att kunna ligga länge en morgon. Nu finns den igen och då blir jag nästan sur på mig själv för att halva dagen försvunnit. Måste vara ett masochistiskt drag. Borde jag inte njuta i stället?

Angry three times x 3 part 5

One, two, three???

Plötsligen osäker.

Schweiz? Roland? Bara du kan...

Angry three times x 3 part 4

Var så säker på att det fanns en låt som hette så, med Stones eller Hollies eller Kinks eller...

Googlade och fann... ...ingenting...

Nästa låt-titel alltså. "3 gånger arg" på svenska...

Angry three times x 3 part 3

Skärpning småkronor! Sitter man uppe halva natten för att se er briljera, och så får ni stryk... Canada är bra såklart, men ni kunde ha tagit dem. Om inte annat i ett sjuhelsikes raggarslagsmål när de gav sig på Markström 3 gånger...

Angry three times x 3 part 2

Eden lake

Sågs i kväll och det fanns ingen anledning... Dels mår jag dåligt i själen än, fyra timmar efter, dels var det som att se en sämre hopajox av "Flugornas herre", "Den sista färden", "Hostel" och franska "Them"...

Läskig, obehaglig, inte alls nyskapande. Våldsploiting bara.

Angry three times x 3 part 1

Israeler, judar, missförstå mig inte nu; jag har gråtit till "Förintelsen", "Schindlers list", "Treblinka part 1, 2 och 3", so many more...

Men ge nu fan i att bomba Palestinier för hundrade gången. Det där landet ni bor i blev inte ert innan västvärlden fick dåligt samvete efter ww2... Gazaremsan fick ni definitivt inte. Usch! (Det kanske är ett starkt uttryck, men...)

En till bild jag blivit nyförälskad i.

Killarney, Irland, 1989. Det var nog först nu jag verkligen såg mannen i bakgrunden. Visst har han en Guinness i tanken?

Vaknade i morse och världen kändes plötsligt skitig...

...den närmaste omvärlden i alla fall, det knastrade om golven och kändes allmänt ofräscht. Fick ta lilla röjet, Tuva var villig att hjälpa till och sög upp ett riskorn från köksgolvet.

"Så", sade hon därefter, belåten, glad och nöjd... "Då var det klart då..."

Vuxen och barn har inte alltid riktigt samma referensramar.

Agnes ställde sig i badkaret och skrubbade det inifrån och ut och det klarade hon bra och jag dammsög och plockade lite annat skräp och efter någon timma kändes det mycket bättre igen.

Nu fick jag en stund för mig själv, för de är hos lilla och stora H och leker. Tystnaden är genomträngande. Det är skönt.

En tur till Kumlahallen

med Linda och Olle och så åkte vi hem hit och käkade lite pizza och fikade på Agnes goda citronkaka efteråt. Mysigt att få umgås en stund så där alldeles opretentiöst.

På kvällen såg Agnes och jag en danske film betitlad "Vår fröken är en utomjording" - "skräckkomedi för barn och ungdomar" kallades den för, men jag såg den också med rätt stor behållning. Paprika Steen spelade Alien-fröken med bravur.

En lugn och stilla nyårsafton blev det,

och det var riktigt skönt. Agnes gjorde snittar och jag fixade en pommes Anna och lite biff och så åt vi Häägen-Daze-glass till efterrrätt. Lite film, lite junior-vm-hockey och så gick vi fram till torget till tolvslaget. Mycket folk, många bekanta förstås... Med ålderns rätt tyckte jag att det var skönt att det inte var mer pretentiöst än så. Det vi saknade var hummer exelcior som vi ju ätit "jämt", men det skulle blivit för mycket...