Lundsbrunn, Västergötland, Götene...

Nyss hemkommen från ett intensivt dygn med Lärarförbundets styrelse och arbetsplatsombud. Jättespännande diskussioner och tankar, från alla håll, alltifrån "hur sjutton kan jag få högre lön" till "ska vi verkligen servera mellis med tanke på de nya EU-direktiven"...

Jag är ju lite dum i huvudet och ibland senkommen, trodde nog att jag skulle iväg på en vanlig "styrelseresa", fick lite ångest när jag insåg vad jag gett mig in på, tänkte; "dom kanske tycker det är skitjobbigt att ha en chef med sig, jag kanske begränsar deras diskussioner högst väsentligt"...

Nu blev det inte så och jag är glad och tacksam för att tillhöra en fackföreningsrörelse som Lärarförbundet, där vi - oavsett vilken sida av skranket vi befinner oss på - gemensamt kan fundera över svåra frågor.

God mat var det också, gott vin och ckokladprovning, så även i de delarna är jag nöjd. Det är trevligt på Lundsbrunn...

Fantastiska höstdagar just nu, bäst att ta dem tillvara...

Agnes och Tuva och jag tog en tur till stugan i onsdags kväll, bara för att se "hur det var" och för att kolla om det kommit några trattisar... Om det hade... Vi plockade nästan en kasse full på mindre än en timma. Det räckte både till oss och mina föräldrar och jag kan lova att det var hur gott som helst.

"Jag vill aldrig sälja stugan", sade Agnes på vägen hem.

"Men det ska vi väl inte heller", svarade jag, "varför säger du så?"

"För att Farmor och Farfar sa att det var lika bra för att vi inte varit där just nåt i sommar..."

"Nä men det kanske beror på att Lise och jag flyttat isär och på att vi byggt om ett hus och på att det regnat för mycket de gånger vi kunnat åka..."

"Jamen dom sa så."

"Dom ska inte säga något alls, dom ska inte bry sig om hur vi gör."

"Nä för när du inte vill ha den längre så kan jag köpa den."

"Då får du och Tuva den om ni fortfarande vill ha den, så kan jag komma och hälsa på er sedan."

"Ja för jag älskar det här stället."

Ibland undrar jag hur äldre människor tänker. Om de överhuvudtaget gör det... Och även om de nu fundrar över hur mycket vi är i stugan, varför ska de prata med Agnes om det? Hon har väl nog att fundera på ändå. Puckon...

Två "Nordiska" filmtips så här på kvällskvisten...

Bägge filmerna har i grunden en likartad tematik, även om de utspelar sig i två olika länder och i två olika århundraden... Danska "Flamman & Citronen" som utspelar sig i det tyskockuperade Danmark under andra världskrigets krigets sista år och Norska "Kautekeinoupproret" som handlar om en samisk resning mot giriga handelsmän som förgiftar dem med sprit de får köpa på kredit och mot ett korrupt prästerskap som tar ställning för överheten. Två bra filmer med verklighetsförankrade bakgrunder och med verklighetstrogna (dvs inte så lyckliga) slut...

Om Flamman & Citronen (2 i stort sett helgonförklarade motståndsmän) kan ni läsa en artikel här: (hämtad direkt från Danska Nationalmuseets hemsida) och om Kautekeinoupproret bland annat här.

Väcker en del spännande frågor tycker jag som gammal vapenvägrare och övertygad pacifist... Kan det någon gång vara berättigat att möta våld med våld? Nödvändigt rentav? För tjugofem år sedan hade jag svarat "aldrig". I dag är jag faktiskt inte riktigt lika säker. Tyvärr...

Lilla Tuva har fyllt sex år...

Nu kan jag inte säga att jag har småbarn hemma längre, inte när hon börjat i förskoleklass och allt... Tänk vad fort det går, jag minns det som vore det igår hur vi åkte in till bb. Minns för den delen Agnes förlossning lika detaljerat tror jag. Det är minnen man bär med sig genom livet. I hjärtat och på näthinnan närhelst man vill...

Vi firade hos mig. (Barnen var ju här.) Lise kom tidigt på morgonen och vi sjöng och serverade frukost som vi brukar. Under hela dagen blev sedan Tuva överöst med presenter, hon var mycket nöjd... Mina föräldrar, Linda, Olle och Gustav kom på eftermiddagen sedan. Det blev en bra födelsedag. Barnkalas blir det på Örebro slott om någon vecka...

Äntligen lite konst på väggarna...

Åkte till Elin, Mattias, Viggo och Ebbe för att kika på och kanske också köpa mig någon bild...

Elin är jag bekant med sedan flera år tillbaka. Hon jobbar som lärare vid Stene skola (även om hon tillfälligtvis är föräldraledig för att ta hand om lille Ebbe) och hennes make Mattias (och hans konstnärsskap) har jag råkat på just därför. Vi var på julmarknad utanför Örebro i december 2007 när jag hittade några målningar av Mattias som jag tyckte jättemycket om. Köpte dem tilll Lise i julklapp (hon blev jätteglad) och de pryder numera vardagsrumsväggen på Baldergatan.

På Fylstagatan har det däremot varit ganska tomt på väggarna. Möbler kan man köpa på Ikea, tapeter hos målarmästaren e.t.c. Men jag hade väldigt svårt att tänka mig att åka till Ikea och köpa också konsten. Det blev bara för... ...mainstream...

Efter kvällens shoppingtur känner jag mig i alla fall både nöjd och glad. Vill ni se ett exempel på vad jag köpt får ni gå in på Mattias hemsida och kika på "Kyrka 2002" under fliken "Konst". Den tyckte jag var jättefin. Hittade två andra också...

En fråga från Piet Hein:

Den som aldrig lever nu, lever aldrig. Vad gör du?

Mindre än en månad kvar nu...

...till jag får träffa de här gynnarna (eller några av deras kompisar kanske...) Jag längtar. Skönt att Jacob Zuma slapp korruptionsåtal också, då kanske det är lite lugnare där nere i Afrikat...

Internet är fantastiskt...

Hittade en nyskriven kommentar på ett inlägg jag skrev i våras, så här stod det:

"Hej där, ere möjligen så att någon av er (kanske Håkan?) har jobbat på tybble fritids eller något sådant... minns när ja va liten å vi va till kumla me nån fritidsledare som spela i nåt band.. vi fick en LP å ja lyssna på den jämt, men den e borta (senaste 14 åren) kom på namnet häromnatten när ja sov tror jag, å e rätt säker de va just tom bombadill så ja sökte på de på google :) tacksam för svar /David"

Det var ju jag, och det hade jag ju, och David kom jag ihåg och visst är det fantastiskt att man kan googla ett bandnamn och hitta en blog och få kontakt med någon man inte träffat på över 20 år. Händelser av den karaktären har inträffat ett par gånger, jag tycker det är häftigt...

Någonstans på nätet

hittade jag konsertfilmen från hyllningskonserten till Bob Dylan när han firade 30 år som "recording artist", det var 1992 och nu skriver vi 2008 så om fyra år är det 50-årsjubileum, månntro vad de hittar på då?

Jag hade den här konserten på någon gammal vhs-kasett en gång i tiden, men jag vet inte vart den tagit vägen, jag har inte ens en vhs längre så det spelar förresten ingen roll.

Kunde hursomhelst inte låta bli att sätta mig ner och titta en stund och det finns några magiska musikaliska ögonblick på filmen. Richie Havens - mannen som invigde woodstockfestivalen - ensam med akustisk gitarr, ackordstämd sådan, hans version av "Just like a woman" är så vacker att jag får gåshud bara jag tänker på den, rösten, gitarrspelet, fullkomligt hänförande. Så i slutet, när en supergrupp formerar sig och tillsammans med Dylan framför "My back pages"...

Tom Petty, Roger McGuinn, George Harrison, Eric Clapton, Neil Young, Bob Dylan, ingen dålig lineup det inte. Klockren stämsång och fint gitarrspel av både Clapton och Neil Young (som kommer i trance och börjar gunga fram och tillbaka så som bara Neil Young kan göra, ingen törs komma i hans närhet).

Jag har sett Dylan live ett par gånger och det har varit okej men inte så mycket mer. (Han är i alla fall min store hjälte.) Den här konserten bevisar i alla fall hans sångers storhet.

Lördag vid lunch...

...och jag är lite nyvaken... Körde barnen till Lise igår, det kändes som om veckan gått så fort, jag hade liksom inte riktigt fått nog av dem än. Man vänjer sig väl, hoppas jag.

Väl hemma kände jag hur trött jag var, tänkte, "sätter jag mig framför teven så somnar jag, bäst att göra något annat i stället..." Tappade upp ett bad, öppnade en öl, lade mig i badet och höll på att somna där i stället. Fullkomligt livsfarligt?!

Somnade tidigt och vaknade klockan elva!!! på förmiddagen. Brukar inte hända nuförtiden, annat var det när jag var ung, då sov jag till två om jag kunde och fick... Men det kanske behövdes.

Nu sitter jag här och dricker svart kaffe och käkar en rostad macka med prästost och apelsinmarmelad, läser lite i andras blogar och funderar på om jag ska ge mig ut till stugan idag. Det är ju i alla fall fint väder... Men det är inte jätteroligt att åka dit själv, det känns bara som om man åker dit för att kolla läget, klippa gräs, röja undan. Vi får se hur det blir.

Vad var det jag sa...

Hann knappt skriva föregående spindelinlägg innan jag läser följande i Aftonbladet:

Svarta änkan etablerad i Sverige

Den fruktade giftspindeln svarta änkan har etablerat sig i Sverige, uppger Naturhistoriska riksmuseet.
Dit har drygt 10 spindlar skickats – bara i år. Svarta änkans gift är ett av de starkaste kända gifterna.
– I år har jag fått runt 10 svarta änkor skickade till mig, men jag får ju bara reda på en mycket liten del av dem som upptäcks. Och många av dem som kommer in via transporter upptäcks aldrig, säger intendent Bert Gustavsson på Naturhistoriska riksmuseet, till TT.
Enligt Gustavsson är det inte en fråga om, eller när, svarta änkan kommer att etablera sig i Sverige, den är redan här.
– Ett exempel är en kille i Värmland som importerat en bil från USA. Bilen stod i ett garage i tre år. När han skulle flytta på bilen kröp det fram spindlar. De hade alltså under tre år förökat sig.
Enligt Bert Gustavsson klarar arten det svenska klimatet bra. Den är vanlig i inlandet i Kanada och norra USA, där klimatet är kallare på vintern och varmare på sommaren.
– Dessutom är Svarta änkan ett rovdjur och behöver ingen specifik växt för att överleva.
Är den svarta änkan här för att stanna?
– Ja, det tror jag.

Hädanefter kommer jag (precis som jag alltid har gjort) att betrakta varje åttafotat äckel med största misstänksamhet.

Läs här bara, är det inte det jag alltid har sagt

spindlar är livsfarliga... Kolla här bara, vad Aftonbladet har att berätta om spindelattacken mot Biltema... Notera särskilt vad experten från Skansenakvariet säger:

De här spindlarna uppges ha varit stora som 50-öringar. Har storleken någon betydelse?
– Nej, det vet du väl att den inte har. Storleken har ingen betydelse. Svarta änkan är stor som en 50-öring men har ändå ett otroligt starkt gift.

Hur ska man kunna veta om en femtioöresspindel är en Änka eller inte? Nä, bäst att undvika dem allihop!

Några rader om jordens eventuella undergång...

Den skulle kunna vara nära förestående hävdar en forskare, eftersom man i ett laboratorium i Bern försöker återskapa universums födelse?!.. Struntprat förstås, men tillräckligt uppmärksammat i media för att Agnes ska komma hem från skolan och berätta att flera av hennes klasskompisar (som ändå går i femman) gråtit och varit rädda och ledsna hela dagen. Skämmes Expressen och Aftonbladet. Det är dumt att skrämma barn för att sälja lösnummer.

Mama mia i går kväll,

gick dit lite nödbedd, mest som sällskapsdam åt Agnes, men det var ju en riktig höjdarfilm, lite verklighetsflykt och bra musik kan aldrig skada en regntung tisdagskväll. Mycket bättre än jag trodde.

Så dumt att det bara kan beskrivas som...

...dumt...

Vilken förskräcklig morgon. Alarmet på telefonen funkar inte, så jag vaknar till strax före sju och inser genast att det kommer att bli bråttom, Agnes har bett om att bli väckt halvsju för att hinna duscha och Tuva ska ha fika med sig för sin skogsvandring och, ja, det blir bråttom helt enkelt. Men med gemensamma krafter och med ett gott humör så ska det väl gå.

Väcker Agnes och förklarar läget och hon går upp och iväg till duschen. Sätter sedan på kaffe och går för att skaka liv i Tuva, något som visar sig vara nästan mission impossible, jag får bli riktigt sur och muttra något om att "då får väl du vara kvar här hemma så åker Agnes och jag iväg" innan hon till slut tar sig upp. Minuten senare hittar jag henne under en filt i soffan.

"Ska du sitta här så får du baske mig äta samtidigt som du kollar på tv:n, jag har inte tid att tjata på dig."
"Ja ja."

Citronyoghurt och macka serveras och jag byter av Agnes i duschen. När jag kommer ut har Tuva inte rört sin frukost. Jag blir sur igen och morrar "Nä nu stänger jag av tv:n"...
"Okej okej, jag ska äta."

Jag är vansinngt stressad och när jag sedan måste tvinga ut henne på toan för tvättning, hårborstning och tandborstning så brister tålamodet och jag skriker åt henne, alldeles för högt känner jag. "Vi måste ju för f-n komma iväg, vill du att vi ska komma för sent alla tre?" Hon får tårar i ögonen och det dåliga samvetet gör sig gällande. Hon har ju ändå varit så sjuk, det är väl därför hon är trött. "Ursäkta att jag skrek åt dig men vi har faktiskt jättebråttom."

På med jackor och skor och ut i bilen. 4 minuter över åtta. Skönt, vi kommer att hinna...

Ser grannens bil stå parkerad så att jag inte kan backa ut och hittar bara en lösning, jag får köra in i gömda parken och vända där. In går bra, men så fort jag lägger i backen och ska vända runt så känner jag hur bilen sjunker, hela parken är alldeles vattensjuk efter den senaste veckans regnande och efter att ha slirat i någon halvminut inser jag att vi sitter fast. Jättefast. Går ur för att kolla förödelsen och det är värre än jag trott, hjulen står halvvägs ner i marken och hela fronten är full av uppsprutad lera.

"Kom ut ur bilen Agnes, vi måste ha tag på en bräda eller något att lägga under"...

Med gemensamma krafter släpar vi dit den gamla köksskivan och lägger den under bilen. Hjälper icke. Glappet blir för stort och vi kommer inte upp. Återstår bara en sak att göra; Ringa på hos grannen.

Benny har jobbat natt och är yrvaken när han öppnar, men snäll som han är kommer han ut på ett par minuter. Kollar läget och säger, "vi måste dra loss den".

Dit med bil, dit med bogserlina, Agnes skickas in för att ringa till Skogstorp och förklara att vi sitter fast men att vi kommer så fort vi kan, Benny drar och håller på att fastna han också men till sist lyckas vi ändå. Jag är så tokstressad att jag har ont i magen, men givetvis ändå tacksam för hjälpen vi fått. Så iväg till Skogstorp, vi är där strax före nio, Agnes missar idrotten men Tuva hinner till skogen. Jag är alldeles slut, undrar vad jag gjort för att förtjäna det här.

Antagligen inget alls, det är väl så livet är antar jag, ibland roligt, ibland mindre roligt. Eller också är det Karma...

Kräftskiva i går kväll, hos F och P, fast utlokaliserad

till U och M...

Jättetrevligt och välarrangerat förstås, det är det alltid när P & F ordnar fest..

Jag hatade ICA maxi en stund på eftermiddagen för jag trodde verkligen inte att Närkes största livsmedelsbutik inte skulle ha sex eller åtta svenska kräftor att sälja till mig, men så var det faktiskt. Kom därifrån med ett paket kinesiska jumbo för 59:- istället och det kändes väl... så upphetsande ungefär...

P & F förbarmade sig över mig och mitt halvtinade kinesiska paket förpassades till "sista akutreserven". Jag fick mig ett sexpack hjälmarkräftor i stället och de var goda!

På housewarmingen i onsdags fick jag av Ulla L malört att krydda brännvin med, det hade jag gjort enligt snabbrecept jag googlat fram, det smakade helt okej, men nog kommer det att bli bättre när det får stå någon vecka till.

Allt var så trevligt, herrarna fick skriva en kontaktannons som sedan blev avlämnad till lämplig dam och så blev vi bordsplacerade på det viset, på min stod det "förträfflig, fiffig, för fet för ett fuck" och en del andra f-ord, men också "människa, man, musiker". F/M anyone?

Så åt vi och hade jättetrevligt, uppdrag hade vi också fått, mitt bestod i att med jämna mellanrum droppa lite (mer eller mindre påhittade) citat, jag hade jättekul när jag kom på att Barack Obama hade sjungit "I´d rather be a Barack than a tent, my vicepresident is bent", eller hur jag nu fick till det...

Men sen vid tiohugget kom stora paranoian över mig, den stora killen från Mjölby tittade surt på mig varje gång jag avlevererade ett citat, jag tänkte "han tycker nog jag tar för stor plats och slår mig på käften snart", så var det en kvinna som - i all vänlighet - sade "det är så kul att du är här, snart blir det väl allsång eller..." och så fanns där till råga på allt en kvinna vars barn jag en gång haft hand om när jag jobbade i förskolan och hon drog sig inte för att skrika högt "du var mina barns bästa dagisfröken, det gör väl inget att jag kallar dig för fröken, men dom verkligen ÄLSKADE dig och du var så fantastisk..."

Jag vet inte vad det kom sig, för jag brukar uppskatta beröm och jag tyckte verkligen om hennes barn och det brukar faktiskt alltid bli allsång och det brukar vara jättekul och jag har verkligen inget emot det, men just där och just då kände jag mig som allas clown och det var inte alls angenämt. Jag fick lite panikångestkänning och ringde mamma och strax efter tio var jag hemma på Fylstagatan, nyktrare än efter någon annan kräftskiva de senaste 20 åren, men ändå med en märklig känsla i magen - typ "vad var det som hände egentligen"...

Jag kanske håller på att redefiniera mitt liv, eller äh, jag vet inte, kanske bara inte var på hugget...

Men mamma,

...jag kan inte använda den här ask-koppen, det är ju knarkpropaganda..."
"Nej nej, den har jag fått av Tant Rut, det är Mallorcas landskapsblomma..."
"Cannabis??!!.."
"Nä det är nog en Aster..."

Säkert mamma...

Gränsdragningsproblematik

Vi hade lunchmöte vid skafferiet vid Multek och vad ni än tror så arbetades det en del, Annika Dickens och det västra områdets satsning på "livsviktigtmaterialet" och social-emotionell-träning pratade vi om, exempelvis...

Sen tänkte jag; (Det händer faktiskt, emellanåt, att jag gör det... )

"Jag kommer att spendera mesta delen av eftermiddagen i telefon, jag ska ringa S.D om Hardemo, jag ska ringa H.H i H, jag ska prata med A.R om hennes kurs, ringa upp den där föräldern och säga att hon inte betalt räkningen e.t.c... Jag kan lika gärna sitta hemma på verandan och genomföra dessa samtal..."

Åker därför hem och hinner lagom sparka av mig byxorna och ta på mig "mjukisbrallor" när jag plötsligt ser två vithåriga huvuden utanför, på min veranda. Den ena har en stor näsa och det är såklart min pappa, den andre mannen har jag ingen aning om vem det är. Jag blir liksom, JÄTTEARG...

Jag har försökt säga det så fint flera gånger förut; du är välkommen hit, när du vill, men du kan väl slå en signal före, annars kanske jag lagom har kommit i gummikorsetten och det har du inte ett dugg med att göra, eller jag har inte ens haft toadörr förrän förra veckan, varje människa har rätt till ett privatliv, kom gärna men ring innan du kommer, jag har betalt pengar för det här huset och nu bor du inte här längre....

Ändå har han kommit hit, sitter där och pokulerar med denne okände man, så här kan vi inte ha det...

"Kan jag få prata med dig en stund..."
"Oj det låter allvarligt, ska jag komma in eller...."
"Jag skiter i vilket men jag vill prata med dig nu..."

Den andre mannen inser att det inte är läge att stanna och tackar för sig. Min pappa kommer in och får sin förmaning enligt ovan...

"Ja men det var ju J.S. Han bor ju här..."
"Det skiter jag i, jag känner honom inte...
"Men han har ju fått prostatan..."
"Det har väl B.P också, han sitter inte på min veranda i alla fall..."
"Nämen förlåt då..."
"Ja men gör inte om det igen..."

Mmm rap do-bop-she-do-wop mmm rap...

...eller hur det nu var de sjöng, the Hanson brothers, någon gång där i slutet av nittiotalet...

Sitter här och lallar för mig själv, mätt, nöjd och glad, efter att ha avnjutit en "Formaggio" från nya pizzahaket "Valentino", stoltserandes med epitetet "Kumlas enda vedugnsbakade pizzor".

Riktigt gott var det, jag vet inte om jag bara inbillade mig, men det kändes lite mer "genuine italiano", kanske var det olivoljesköljningen pizzan fick genomgå innan den lades i kartong kanske var det tomatsåsen som var lite mer hemlagad, jag vet inte...

Träffade Elias K, kocken från Sjösidan, han ville också ha en vedugnseldad pizza på fredagskvällen.

Han berättade att han googlat på "Sjösidan" och hittat min blog, som trogna läsare vet har jag berömt dem förut och gör det gärna igen. Elias och Lena har gjort Sjösidan till en riktigt mysig restaurang, ett sånt där ställe där krögarmamman plötsligt kan bestämma sig för att kvällens vin nog ändå inte är "franskt lantvin" utan istället en Chateu Musar eller någon annan Beekadals-läckerhet. (Stavas det så? Beekahdalsläckerhet kanske...) Ostpirogerna!!! Kycklingvingarna!!! Hursomhelst, det fnns många anledningar att besöka Sjösidan.

Emellertid var det Pizzeria Valentino vi skulle prata om. Riktigt god pizza alltså, dessutom lagom stor, jag orkade faktiskt med hela, nu hoppas jag att de håller standarden. I den knivskarpa konkurrens som råder i pizzabranschen i dag kan man antingen hävda sig med pris eller med smak. De här pizzorna kostar en selma mer och då gäller det att de är prisvärda... I kväll var de det definitivt!

mmm-rap-parmesan-do-wop-mmm-rap....

Träningsmatcher är träningsmatcher...

...och inget annat. Jag bara hoppas att mönstret från förra året inte upprepas, där vi flera gånger gjorde mer än vad som förväntades på bortais men däremot gång efter annan underpresterade på hemmaplan. Det måste vinnas en del matcher hemma, annars kommer det inte mer än 215 personer och då är det inte kul att gå på hockey i Kumla. Nå, vi vinner nog på söndag?

Nah, lika bra att jag inte var där. Jag menar, 2-6 mot Enköping??? Sveriges närmaste stad brukade min rektorsutbildningskollega Mats stoltsera med, men det betyder inte att de har ett bra hockeylag.

De kom, sågs, åt, drack och segrade...

Jag vet inte om mina intryck av kvällen är implicerbara på de andra, men jag hade i alla fall jättetrevligt.

Till min enkla boning kom (utan särskild ordning alls...) Linda, Maud, Viktoria, Maj-Britt, Per, Mats Ö, Mathz L, Ulla, Gunnel, Ann-Sofie, Leif, Elisabeth, Rolf, Lise-Lott, Hasse, Jörgen, Anders A...

Jag skulle såklart haft mingelkameran framme, jag har ju alltid kameran med mig. Blev kanske tagen av stundens allvar för inte ett enda kort blev taget.

Vi käkade pizza och drack varierande drycker och de flesta såg nöjda och glada ut när de gick hem.

Jag blev fascinerad av alla "hemodlade" presenter; malört till brännvinskryddning och färska chilifrukter från Ulla (kanske också tomater, annars var de från någon annan, goda var de i varje fall), charlottenlök från egen täppa från Mathz, hemslungad honung från Maud, hembakt bröd, mycket roligare än den obligatoriska vinflaskan, jag är mycket tacksam.

Så kom det goda böcker att läsa under barnfria veckor, smarriga chokladklubbor från Venus-choklad i Askersund, porslinsblommor och andra blommor i fina krukor, en ljuvlig lavendel att ha på verandan eller sätta ut i trädgården...

Jag är mycket tacksam och glad för att ni kom, allihop. Utan människor i sin närhet är man blott intet.

M.K, K.A, L.B, G.H och G.A missade festiviteten av olika anledningar och får bjudas hit vid senare tillfälle...

Surmutten Roland valde att gå på hockey i stället. Synd om honom, mest.

I kväll kommer det gäster till Fylstagatan,

jag har bjudit in lite kollegor och annat löst folk på "housewarming". (Tänk så anglifierade vi är, husuppvärmning skulle jag kanske skriva.) Får nog åka hem och skita ner lite så det inte är så där kliniskt rent som jag alltid har det annars...

Redan september...

Fick ett "resebrev" från Contour air igår, lite uppdateringar om resan och "what to wear" och sånt. Bara sex veckor kvar inser jag. Längtar redan lite dit. Skulle så gärna ha med mig en riktig systemkamera, men jag tror inte jag har råd med det. Får väl nöja mig med "gamla bettan", hon tar rätt bra bilder i alla fall...