Och mina inlägg går på tomgång känner jag. Det kanske är så enkelt som att det är mycket jobb och lite annat just nu, inte så mycket att skriva hem om helt enkelt... Är inte barnen här så blir det dessutom inte så många roliga konversationer att återge. Det är klart att jag snackar en del med katterna, men det blir lätt infantilt och lämpar sig inte särskilt väl för tryck. "Komsi-komsi-lilla-snutti-plutten" och sådana utsagor.
Skrållan är emellertid en förskräckligt rolig katt. Jag tror inte ens att hon vet om att hon är en katt. Hon är motoriskt störd och klarar inte eleganta språng som andra katter, kan falla handlöst när hon ska försöka ta sig upp på soffbordet exempelvis. (Det skulle eventuellt också kuna bero på dålig syn.) Dessutom har hon den excentriska men mycket rara vanan att slänga sig på rygg i husses knä och kräva att bli kliad på magen och under framtassarna. Det är lite lemurvarning på henne. Eller "Sid sengångaren" kanske...
Doris är mer traditionellt kattartad, men bägge spinner lika rart och de gör det väldigt gärna ihoptrasslade i husses knä. Ibland kan det vara på gränsen till enerverande, men vad sjutton, det var ju keldjur vi ville ha. "Vi valde precis rätt", sade Tuva i helgen. "Vilken tur att vi inte tog en av de röda".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar