lördag, mars 10, 2012

Mina föräldrar är som mina barn, en ständig källa till glädje...

I kväll bjöd vi hit dem för att se på Mello-finalen och äta lite mat. Det blev en oerhört förvirrad tillställning. Min pappa varken hör eller ser så bra längre nämligen. I kväll bröt både Agnes och jag ihop när han mitt i alltihop började klappa Agnes raggsocka som låg under bordet. Han fick väl för sig att det var en av katterna som låg där, stilla och fridfullt. Sjömansbiffen blev i alla fall jättegod, liksom kladdkakan med grädde och jordgubbar. Så delade vi en flaska Tomassi Apassimento. Suveränt vin under hundralappen. Molto bene!

Nå, rätt låt vann såklart. En mycket värdig vinnare. Bästa låten på många år, bästa framträdandet också.

2 kommentarer:

Hanna sa...

Haha förstår att ni bröt ihop. Jag skrattar själv åt strumpkatten här framför skärmen. /Hanna

The Hawk sa...

Skratta eller gråta är frågan - bättre skratta då. Och strumpan mådde säkert finfint av att bli ompysslad.