Det var väl som jag trodde...

Inte mycket att göra åt tanden, det var en krona som satt på ett "cementfundament" på en rotfylld rot och det hade liksom rasat alltihop. 770 kronor kostade det mig att få reda på det, men då ingick också en lång och utdragen "rensatandstenstortyr". Jag hatar att ta bort tandsten, det gör ju så fruktansvärt ont. Så blöder det också, och inget blir bättre av att man käkar Varan... Jag fick gurgla med något blodstillande både före och efter plågandet och så fick jag med mig piller om jag skulle få "sekundärblödning". Vilket jag som tur var inte fick. Ja ja - bara att bita i det sura äpplet. Nu med tandstensfria tänder.

Till tandläkaren i morgon

Det ser jag så där måttligt fram mot, men det är ju bara att ta det lilla obehaget och gå dit. Jag har tappat en krona och jag vet inte om den går att fixa. Vi får se.

Bloggtorka...

Mest för att det inte hänt så mycket att skriva om faktiskt. Mina barn brukar ju vara inspirationskällor när allt annat tryter, men de är ju som bekant utomlands. Några rapporter har jag fått, de har inbegripit besök i beduinby, snorkling, visst badande i hav. Det låter som de har det bra och det är jag såklart glad över.

Själv är jag snuvig på andra veckan och ger mig inte ut på några större äventyr, i går kom jag inte längre än till ica supermarket där jag handlade mig lite mat. Vad som händer i dag får vi se.

Stig Vig, Stefan Löven, vinrepresentation i kommunen och lite Båsenberga

I just den ordningen eller i någon annan. Vi får se.

Stig Vig är död. Jag blev ledsen när jag läste det. Första gången jag såg Dag Vag live var i Brunnsparken 1978 tror jag, då hade Stig Vig just intervjuats i radion och fått ur sig det klassiska citatet "alla andra har inte samma uppfattning om knark som vi, det är därför vi har suttit på kåken allihop". Det tyckte vi var coolt då. Men struntsamma, det var ändå musiken som var så gungig, flummig, organisk, levande. Jag tyckte så mycket om dem. En annan konsert jag minns starkt är Rockmagasinet på Manillagatan, innan kärnkraftsomröstningen. Känslan av samhörighet och "vi vill något" när vi skrålade med i "Hellre aktiv idag än radioaktiv i morgon". Sista gången jag såg dem - antar jag det kan väl inte funka utan Stig - var 2006, det skrev jag om så här. R.I.P Stig Vig. Du var en cool och ocool hjälte och antihjälte.

Så har Socialdemokraterna bestämt sig för Metalls Stefan Löven som partiledare. Honom känner jag inte mycket, vi får väl se vad han har att visa/bevisa.

I NA har vi kunnat läsa om kommunalrådet Lennart Erikssons och Kommundirektörens offentligt betalda vindrickande. Erikssons stolpar måste snart vara sönderskjutna nu. " Vi bjuder på ett glas vin eller en starköl till maten och vi har tyckt att det är okej" säger han till Nerikes Allehanda. Jag vill bara föra en sak till protokollet: Det är inte alls okej. Om nu inte politikerna undantar sig själva från Kumla Kommuns alkoholpolicy så är det alldeles åt helskotta. Jag köper definitivt argumentet om att "ibland är det bra att få komma bort och få vara ifred". Men alkohol i samband med arbetsresor har vi aldrig någonsin haft lov att betala med skattepengar - i alla fall inte vi som är tjänstemän. Lättöl eller mineralvatten är det som bjuds, allt annat har vi själva betalt, i urminnes tider.

Jag tycker att det är en bra policy. Lättförståelig. Schysst mot den som behöver låta bli alkohol av den ena eller andra anledningen. Moraliskt/etiskt försvarbar. Men Lennart säger att "det är den kulturen vi har i Sverige" och gör bort sig för jag vet inte vilken gång i ordningen. Både kommunalrådet och kommundirektören har råd att betala två glas vin ur egen kassa. Har man inte valt något riktigt exklusivt så landar notan på mellan 150 och 200 kronor. Det klarar man om man tjänar 55.000 eller 64.000 i månaden. Nä fan, vet skäms! Det är bara att läsa kommentarerna i NA för att se vilka känslor det väcker.

Själv är jag hemkommen från två bra arbetsdagar i Båsenberga tillsammans med ledningsgruppen i Barn- och utbildningsförvaltningen. Vi hade många bra arbetspass med psykologerna, bjöds på god mat och drack dessutom lite vin till. Själv köpte jag ett vinpaket för tvåhundra kronor. Det var prisvärt och jag kände att jag hade råd med det.

Nyduschad, proppmätt och jättetrött

Det är väl en rätt bra beskrivning av läget... Arbetet idag har varit av mer psykisk än fysisk karaktär, men man kan bli trött ändå. En bra och nyttig dag på det stora hela. Dessutom god mat och trevligt sällskap. Mycket mer behöver man inte begära. Mirjam sjöng jazzstandards så fint så...

Vad är väl en vecka i Egypten mot två dagar i Båsenberga?

Blott intet. Sitta där och äta kamelstek när man kan få njuta av god mat i Båsenberga utanför Vingåker...

Jag skojar bara. Jag skulle definitivt välja en utlandsresa, alla dagar i veckan. Däremot är jag inte missunnsam. Jag hoppas Lise och barnen får det jätteskönt. Och det är jag alldeles övertygad om.

Själv ska jag som sagt till Båsenberga för en tvådagarsduvning med våra nya handledare, Psykologpartners AB. Jag hoppas och tror att det kommer att bli riktigt bra, jag tillhör ju falangen som efterfrågat handledning i flera års tid. Jag tror att det är nyttigt att ha en neutral och objektiv part att bryta sig mot i det här många gånger rätt komplicerade jobbet. Vi får se i morgon hur bra de är, chiefen har goda erfarenheter av dem i alla fall, säger hon. Får väl lita på det.

Sossarna i Kumla är för sköna

Sin vana trogna har de lösningen på mesta. Nu räcker det inte med Juholts avgång, utan "alla" ska bytas ut. Det kan man både se på Tvärsnytt och läsa på Kumlanytts hemsida. Är det inte lika bra att byta ut alla VU-ledamöter och andra höga potentater mot Kumlingar på en gång? Så det någon gång blir lite ordning i det där partiet.

Låghalt och halvdan spenderade jag dagen

Jag lyckades sparka i karmen till sovrumsdörren i går kväll, blodet sprutade från den uppfläkta lilltånageln så att jag tror jag gjorde av med en hel rulle toapapper innan det stillade sig. Så är det när man käkar varan kan jag meddela. Nyttigt för hjärtat visserligen, men inte så bra när man ådragit sig yttre skada. I dag är tån blå och svullen och nageln kommer helt säkert att ramla av. Mina barn har rätt när dom säger "du är så klumpig pappa". De har varit med om ett och annat tå-islag genom åren. Jag har alltid minst en blå nagel.

Nå, det är världsligt. Jag ska inte klaga allt för mycket i alla fall. Jag har ju sett lite Dexter på teve, och lite "Homeland" som jag inte följt men hört mycket gott om. Laddade ner ett gäng avsnitt och fastnade direkt.

Min dotter är ett NO-geni och har förstått Darwinismen fullständigt. Eller?

Bra Agnes, det är värt ett C allra minst!

Ibland är det skönt att bara vara

Jag var extremt trött och osocial idag, har känt mig lite halvrisig i veckan och det var säkert en reaktion på det. Jag kände helt enkelt bara för att gå och sunka här hemma. Dammsög och torkade av golven, käkade lite frukost - kaffe och en Lidl-temla som var helt okej - fick besök av Lise och ungarna som kom för att plocka ihop lite grejor till Egyptenresan - käkade lite mat, såg handbollslaget rasa ihop och socialdemokratin göra detsamma. Badade. Pratade med Göran A i telefon. That´s it.

Sossarnas kris

Vad är det som håller på att hända med socialdemokratin? Vad händer med Juholt, vem kommer sen? Avgår han ens? Presskonferens utlyst till 15.00 i morgon. Den lär inte många missa.

Aldrig trodde jag väl att socialdemokratin skulle marginaliseras i Sverige, inte på det här sättet. Det är fascinerande och förskräckande. Vilka är de människor som söker sig till moderaterna, sverigedemokraterna? Varför? Vart tog solidaritetstanken vägen?

Sömnig januarifredag

En planeringsdag med åbytorps förskola är ett trevligt möte med sisådär 12-14 engagerade kvinnor. Vi pratade hit och dit om diverse frågor, kom nog till ett och annat beslut också.

Kvällen var bokad åt hockey. Kumla skulle göra processen kort med Mjölby hockey. Jag gick dit i dubbla roller, både som hemsidesskrivare och som "VIP-gäst" i restaurangen.

Maten var förträfflig. Machen sisådär. Om jag ska vara snäll. Och det ska jag väl, eftersom jag var där som "VIP-gäst". Stryk blev det hursomhelst, fast Kumla låg på mest hela tiden och sköt skott efter skott.

Emellertid spelades vår hockeylåt både före matchen i hallen och i puben i periodpauserna och som jag uppfattade det var mottagandet 4+ på gränsen till 5. Ordförande Windh spelade den om och om igen och sade "det låter ju som Big Deal" och det var riktigt roligt att kunna svara att "det kanske var Big Deal som lät som Tom Bombadill på den tiden det begav sig, det kom vi aldrig överens om riktigt när vi krigade på Radio-Örebro-toppen..."

Hr Ernestam spelar numera i Sven-Ingvars och petit moi blev bara en sketen rektor, men hur många hockeylåtar har han gjort, egentligen... Och Janne är minst lika bra på gitarr!

Ibland blir det så många möten

Nu är ju det här jobbet som det är, det handlar mycket om att prata med folk helt enkelt, men den här veckan har varit exceptionellt full av långa sittningar och det kanske är nödvändigt, men inte alltid jätteroligt. I tisdags var det fyra timmar med presumtiva skolledare från Sydnärke i en gruppering där jag ska vara någon slags mentor, i onsdags var det först nätverksgrupp fritidshem och sedan nätverksgrupp förskoleklass, i dag var det ledningsgrupp och dessutom möte med alla förskolechefer, i morgon ska jag ha planeringsdag tillsammans med Åbytorps förskola.

Tuva frågade mig vad jag egentligen gör på jobbet härförleden.
"Pratar", sa jag.
"Men det är väl inget jobb?"
Men det är det ju.

Just nu är livet bara så booorring!

Grått och tråkigt, inte så mycket att se fram emot. Jag läser resebroschyrer och längtar bort och känner mig fattig som en kyrkråtta. Jag hatar mörktrötta Januari.

Halkade mig fram genom världen idag

Både per bil och per fot. Jäklar vad halkigt det var. Halkade till på parkeringen vid jobbet, gjorde en sån där klassisk "stumfilmsräddning" med armar och ben åt alla håll och klarade mig mirakulöst utan att falla. Det är jag tacksam för, annars hade det nog varit akuten och handledsbrott eller något annat dumt.

Frusen hockeysöndag

Jag gick på hockey och höll på att frysa sönder mig i wmb-ladan, trots att jag hade fin radio-örebro-toppluva och vantar. Vinst blev det i alla fall. 3-2 mot Tranås. Du kan läsa referat här.

Ungarna hade bakat bullar när jag kom hem. De var riktigt goda. Men vi hade visst inte kommit överens om att undanplockning av bakgrejor ingick i konceptet så vi fick ha en förhandling om det.

Lördagen gick i sakta mak

Vi vaknade och åt frukost ganska sent, bestämde oss sedan för att ta en tur till stugan för att kolla så inget blivit förstört under alla vinterstormar. Som tur var såg det ganska fint ut. Agnes prövade på lite bilkörning. Vi överlevde.

Hem igen till lite matlagning. God wok med fläsk, nudlar och färska grönsaker.

Eftersom jag somnade ifrån den igår kväll såg jag Tinker, tailor, soldier, spy. Tyckte inte den levde upp till sitt rykte. Snyggt filmad visst, välspelad, men ack så långsam. 3 överrockar av 5. Murrigt grå.

Fredagen den trettonde

Jag hade ingen särskild otur. Ingen särskild tur heller. Man ska nog inte bry sig om sånt där skrock.

På jobbet fick jag äntligen iväg ett svar till skolinspektionen. Det var på tiden, även om jag inte tar på mig hela skulden för förseningen själv, det fanns fler inblandade. Strunt samma, nu är det gjort i alla fall.

Köpte "garageband-appen" till I-paden. Det var en riktig höjdare. Den kan man leka mycket med. Spela in demos också tror jag, om man bara kompletterar upp den lite grann. Ringde Janne och kollade och man behöver en I-rig för att kunna plugga in gitarren och jamma loss. Ringde Musikbörsen och kollade, de hade ingen hemma men kunde beställa och få hem till mitten av veckan. 345 kronor. Som hittat för en digital förstärkare.

Hämtade ungarna och åkte hem och gjorde tacos. Det var länge sen och därmed gott. Tacos är gott. Om man inte äter det för ofta.

Nu har de slocknat de unga och jag ska sätta mig och kolla in Tinker Tailor Soldier Spy. Ska bli spännande att se om den lever upp till sitt rykte som "superfilm.

Vad ska man säga om den där Sjöstedt egentligen?

Inte allt för många - men några i alla fall - har frågat mig vad jag tycker om Jonas Sjöstedt som ny ledare för Vänsterpartiet. Jag har förskräckligt svårt att säga bu eller bä. Ohly var förbrukad, något var tvunget att hända, Sjöstedt har nog en viss trovärdighet för många. Det är väl okej. Men eftersom han är "putsad" och salongsfähig så lär han inte locka många väjare till sig dessvärre. Varför ska man rösta på Vänsterpartiet om man lika gärna kan hålla sig till Socialdemokratin? Jag hade hellre sett ett delat ledarskap. V behöver en kvinna vid rodret, om inte själv så i alla fall "också". Framförallt behövs det människor som vågar säga hur det är, som vågar gå i väl underbyggd opposition. Vi är små och om vi någonsin ska kunna växa igen så behövs det en trovärdig alternativ politik. På riksplanet och i lilla Kumla. Här kunde vi gå fram med en skattehöjning och vara ett mjukt samhällsbyggande parti. Människor. Inte hus.

Trött jag blir...

Agnes ringer till mig från Lises telefon. Hennes egen har åkt i backen och funkar inte. Hon har blivit knuffad säger hon, av sin bästa kompis. Det är andra gången telefonen åker i golvet, förra gången blev det touchskärmsbyte för 700:- Det var i november. Då blev hon också knuffad sade hon, fast då var det någon annan och ingen visste riktigt vem det var...

Jag ska betala 150 kronor i månaden på den där jäkla telefonen till november + 189 kronor till i månaden att att ringa för och jag tänker inte köpa någon ny åt henne. Hon lovade att ha den i fodralet förra gången. Det hade hon inte.

Det som verkligen också stör mig är att den här kompisen bara garvar bort det och säger "starta om den bara". Fanns det någon anständighet i kroppen så skulle hon väl erbjuda sig att vara med och betala reparationen. Det skulle jag vilja att min dotter gjorde i alla fall, om hon nu klantat sig och puttat till någon. Jag funderar på att ringa upp den här kompisens pappa och prata med honom, men jag skulle verkligen vilja att Agnes hade vett nog att prata med sin kamrat själv.

Det är precis som att det bara är att handla nytt, men jag är inte gjord av pengar.

Så gick den dagen, lyckligtvis...

Tänk att det var så pirrigt att fylla år en gång i tiden, att det kändes stort och högtidligt, nån slags bevis på att man växt, blivit större. Att det var någonting bra. Så känns det inte riktigt längre. Det känns lite, ja, futtigt bara. Här framlever jag min tid, till vilken nytta då? Jag skulle inte vilja vara ung igen, inte på det sättet, men ibland händer det att jag önskar mig något mer av äventyr, av känsla, av lust.

Är det förmätet? Jag vet inte? Nu är jag i alla fall 49 år. Kanske börjar livet nu.

Snart dags att fylla år

49 stycken till och med. Inte mycket att bråka om. Man får vara tacksam över att vara vid liv helt enkelt. Det går inte att ta för självklart.

Nu är jobbet igång ordentligt igen

och det var säkert lika bra det. För mycket ledighet kan få en att få för sig att livet skulle kunna se ut så, alltid. Nå, jag ska inte klaga. Det gick bra. Fast jag var trött när jag kom hem. Det fick bli en stunds vila i soffan, klappande av katter och ett par avsnitt av Dexter, säsong 6. Märkligt bra serie Dexter. Skruvad men bra.

Dags att rätta in sig i ledet ordentligt igen...

Få ordning på sovtider och återerövra en dygnsrytm. Det tränade jag lite på idag.

Tog med min pappa och Agnes på hockey på eftermiddagen. Synd att säga, men det var knappt ens måttligt kul. Två poäng visserligen, men ingen rolig hockeymatch. Mitt något syrliga referat kan du läsa här. Pratade förresten med Linus mixern i går och påminde honom om att säsongen snart är över. Vore ju kul att hinna höra låten i hallen en gång i vår i alla fall.

Nu är glada julen slut slut slut

Julegranen packats ner ner ner.

Dåliga rim det blir när man har plastgran. Egentligen kanske jag skulle ha slängt ut den i alla fall, för den var alldeles deformerad efter katternas klättrande. Men jag försökte räta ut grenarna hjälpligt. Den kostade ju i alla fall 399 kronor. Kanske duger den nästa jul också.

Prövar att blogga från I-paden

Det går förstås bra det också men nog går det fortare med ett vanligt tangentbord. Däremot är den fantastiskt trevlig att surfa med. Tänk vilka manicker ändå...

05.13

Yes!!!

Uppladdningen har börjat

02.00 startar matchen. Jag var uppe tidigt i morse så jag har vilat mig i form i soffan i en timme eller två. Nu är jag nyss uppstigen ur bubbelbadet och doftar som en våt blågul ros. (Finns sådana?) Flaggtillverkningen ska snart börja. I natt ska guldet bärgas. Hoppas jag. Om inte annat får vi höra världens näst vackraste nationalsång.

"Pam-pam-pam-pam-pam
pam-pam-pampampam
pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa"

Den ryska nationalsången är mäktig och stor, men jag vill ändå hellre höra 23 fjuniga svenska killar skråla falskt i "du gamla du fria".

Vi får se hur det går. Det var trettio år sedan Sverige vann sitt hittills enda guld i junior-vm i hockey och det är inte alls säkert att det kommer ett andra i kväll, men hoppas kan man alltid.

Sveriges mest notoriske målskytt Max Friberg har vi ju sett i WMB-arena ett antal gånger under åren han representerade Skövde. Roligt att det går så bra för honom.

Slutet gott allting gott

Avskedsmiddag med P4-morgongänget i går kväll. Vi var på stora Örebro och åt jättegod mat och hade en riktigt trevlig kväll. Själv fick jag i mig både marinerad Örebroost och lammlägg Bourgouignon. Tryffel därefter.

I morse var det tack- och avskedsprat direkt från studion. Denna begivenhet kan du höra i tre separata delar, här (1), här (2) och här (3).

Det kändes nästan lite sorgligt att åka hem från Örebro, för det har varit väldigt roligt att ha uppdraget som länskorre, men det är bara att gå in i radioskugga och vara glad för den tid som varit. Kanske händer det något annat så småningom. Trevliga människor i vilket fall som helst.

Fotot snodde jag från P4 morgons facebooksida

En snabb tur till doktorn

för att be om en titt på ett eksem som jag gått och dragits med jättelänge. Min självdiagnos var riktig. Psoriasis. Två fläckar bara, men ändå. Det kunde ju ha varit under den glada "förr-i-tiden" när man fick solresor på recept... På Azorerna var det helt borta, men när jag kom hem så tog det bara någon vecka innan det började ilska till sig igen...

Jag får väl börja spara till en egen resa. Lise ska ta med ungarna till Egypten i slutet av Januari. Trevligt för dem såklart. Då kanske jag kan hitta på något eget lite senare...

Lilla årskrönikan då, starkt koncentrerad

Jag beskrev 2010 som ett riktigt skitår när jag tittade i backspegeln. Sjukdom, jobbigt på jobbet, allmänt deprimerande kan man väl säga...

2011 blev mycket bättre. Jag har mått bättre, varit gladare, varit med om mer trevliga saker, orkat mer. Snarkmaskinen var en välsignelse vill jag påstå.

Tummen upp i stort sett alltså. Bara att hoppas att 2012 rullar på i samma anda.

Historisk radioprat

Efter två och ett halvt år i etern var det dags för det sista egna "korresamtalet". Det kan du höra här. Antagligen inte världens roligaste, men det var som det var, lite skola, lite nyårsfirande. Final på torsdag morgon klockan åtta, då direkt från studion. Missa inte det!

Inte ofta det går ett dygn utan ett bloginlägg...

Men igår hände det verkligen inte mycket värt att skriva om. Vi vaknade sent, kände oss nog allmänt slöa, Agnes och jag tittade på utmärkta SF-thrillern "In time", en film i min smak måste jag säga, lagom twistad för att vara spännande. Agnes hade börjat se den kvällen då Rihanna ställde in, men blev avbruten av ett brandlarm mitt i filmen. Nu fick hon se klart.

Sen lagade vi lite "svensk moussaka" som blev väldigt god och så var det nog inte mycket mer som hände...

Nyåret är infirat, lugnt och stilla hemma hos Johan och Katarina

Hummer Exelcior, Gulasch med apelsinmajonäs och Mascarponeglass stod på menyn. Vi drack en vit bourgogne till hummern, ett amaronevin till huvudrätten och lite "Nederburg late harvest" till efterätten. Gudomligt gott.

Johans mamma höll nyårstalet nere vid hamnen och där var det också festliga fyrverkerier och min radiokollega Åsa sjöng och underhöll. Trevligt!