Agnes ringer till mig från Lises telefon. Hennes egen har åkt i backen och funkar inte. Hon har blivit knuffad säger hon, av sin bästa kompis. Det är andra gången telefonen åker i golvet, förra gången blev det touchskärmsbyte för 700:- Det var i november. Då blev hon också knuffad sade hon, fast då var det någon annan och ingen visste riktigt vem det var...
Jag ska betala 150 kronor i månaden på den där jäkla telefonen till november + 189 kronor till i månaden att att ringa för och jag tänker inte köpa någon ny åt henne. Hon lovade att ha den i fodralet förra gången. Det hade hon inte.
Det som verkligen också stör mig är att den här kompisen bara garvar bort det och säger "starta om den bara". Fanns det någon anständighet i kroppen så skulle hon väl erbjuda sig att vara med och betala reparationen. Det skulle jag vilja att min dotter gjorde i alla fall, om hon nu klantat sig och puttat till någon. Jag funderar på att ringa upp den här kompisens pappa och prata med honom, men jag skulle verkligen vilja att Agnes hade vett nog att prata med sin kamrat själv.
Det är precis som att det bara är att handla nytt, men jag är inte gjord av pengar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar