Så rätt tänkt, så fel det blev...

Blev uppringd av X strax efter fyra. "H och Tuva vill leka, kan vi ta med oss Tuva hem?"
"Jamen självklart"
"H har innebandyträning först så hon får följa med dit, men sen kör jag dem till Y så de får leka en stund efteråt..."
"Det blir kanonbra då hämtar jag henne där sen då..."

Vid halvsextiden kommer Agnes hemcyklande med Tuva på pakethållaren. Tuva är ilsken som en hel svärm med mexikanska mördarbin. Det gick inte att leka för Y hade planerat annat för sina barn. Tuva hade bara fått sitta och kolla på en astråkig innebandyträning och inte fått ut ett enda dugg gott av det. Hon hatade innebandy, Agnes, mig, X, Y och jordens övriga befolkning...

Tuva är en flicka som pendlar mellan stora känslolägen. När hon är glad så är hon översvallande. När hon är ledsen gråter hon stora tårar. När hon är förbannad bör man passa sig.

Jag kunde ju inget annat säga än att det var tråkigt att kommunikationen mellan X och Y klickat men att det blir så ibland och att det kommer tusen andra tillfällen när man kan leka i stället.

Det gick inte hem. Tuva var som ett åskmoln, bar sig jätteilla åt mot både mig och Agnes, skrek, gapade, svor och levde rövare. Till slut brast tålamodet och jag fick säga "bär du dig åt som en skit mot oss kan du lika gärna gå in på ditt rum och sitta där och sura. Du behöver inte komma ut förrän du är trevlig igen".

Det tog en timme innan hon kom ut men nu är vi sams igen. Nu har jag i alla fall lärt mig att inte tacka ja till hemgång med kompis innan jag kollat med alla inblandade föräldrar. Det är inte värt det.