Det är omöjligt att skriva "Jag har sett bluesens framtid"...

när man varit på en Walter Trout-konsert... Killen måste närma sig de sextio, bandet likaså, publiken var väl lite genomsnittsligt yngre men ändå med en medelålder en bit över 40. Men det spelar liksom ingen roll, sprolla, som ungdomarna säger. (Det betyder, har jag fått lära mig "spelar roll da"...)

Vilken kväll, vilken man, vilket band, vilken indianorganist, vilket jäkla ös!!! Han sopade banan med Bonamassa som jag tidigare refererat till. Bästa blueskonsert jag sett i mitt liv. (Otis Rush på Rockmagget 1979 möjligtvis undantaget.)

Hatten av för Walter.

Trevlig lokal var Katalin i Uppsala också. Dit åker jag gärna igen. Man kan ta tåget och så är man liksom omedelbart framme i de gamla lokstallarna.

Birgitta och Mathz var lika nöjda och glada som jag. En mycket bra kväll...

Kort smakprov från kvällen...