Indikationer på att en närstående person påträffats blodig och dan...

...nere vid Kumlasjön.

Helvete också. Att den där alkoholen som är så god och trevlig också kan vara så ful...

Stene skola hundra år...

Kumlanytt har uppmärksammat begivenheten. Jag tittar och rodnar och känner att jag måste gå i gång med stavgång igen - trots att det är så förödmjukande - men eljest är det ett trevligt reportage...

Kolla här.

Nu tager jag mig en irländsk Whisky...

...har suttit och plockat ut "Little Willie John", känner lite på tonarter och inser att Ritva sin vana trogen vill sätta mig på ett sista prov... Jag skulle vilja kompa mig själv i E-dur, för då blir det värsta fetackorden och man kan köra lite med öppna strängar, men om jag ska sjunga till så passar G-dur mycket bättre. Med Capo blir det omöjligt för då hamnar jag nere bland småbanden på gitarren. Jag får hitta ett gyllene medelläge. Ahh!

Linda fyller år idag, hurra hurra!

Agnes och jag var på väg till Tång-gatan med blommor, men insåg att objektet själv i samma stund färdades mot Jönköping.

Varmt grattis i alla fall till min goda vän och protegé. 36 år är ingen ålder för någon, vare sig den är kvinna, mamma, hustru, förskollärare, genuspdagog eller rektor. (Eller allt det där ihop.)

Detta kämpande lilla Sverige,

alla är skadade känns det som... Den ene ut och den andre in och har vi någon målvakt överhuvudtaget och hur ska det bli?

Så kommer Huselius in och är iskall och vips har vi i alla fall spelat oavgjort mot den röskö björnön...

Molto bene, det blir fler spännande matcher sen!

Så blev det Valborgsmässoafton...

Agnes skulle uppträda nere vid Kumlasjön. Inte själv förstås, men tillsammans med "Skogstorpskören". 20.00 skulle de börja hade jag fått information om, jag såg till att vara där i god tid, 19.45 ungefär, fick se "Cum vox" sjunga några fina vårsånger och förberedde mig sedan på att kunna filma och fota "min" favoritkör.

Då kliver Björn Eriksson (S) upp på scenen och tackar alla medverkande och säger att "nu är det brasa och tivoli som gäller"...

Jamen shit, jag har lyckats missa alltihop.

Letar sedan efter ungarna och Lise i en timme ungefär, ger upp och tar en korv och tänker åka hem. Möter Pethra och Fredrik och Wille och får indikationer på att barnen Sandberg synts uppe vid tivolit. Men där har jag ju varit. Åker hem i alla fall. Min mobil är urladdad och Lise har ingen med sig så en rendevouz känns omöjlig. Ah, omöjliga tidspassarvärld.

Pratar med Agnes sen, men hon är cool; "Äh, vi sjöng i alla fall inga bra låtar"...

Det är omöjligt att skriva "Jag har sett bluesens framtid"...

när man varit på en Walter Trout-konsert... Killen måste närma sig de sextio, bandet likaså, publiken var väl lite genomsnittsligt yngre men ändå med en medelålder en bit över 40. Men det spelar liksom ingen roll, sprolla, som ungdomarna säger. (Det betyder, har jag fått lära mig "spelar roll da"...)

Vilken kväll, vilken man, vilket band, vilken indianorganist, vilket jäkla ös!!! Han sopade banan med Bonamassa som jag tidigare refererat till. Bästa blueskonsert jag sett i mitt liv. (Otis Rush på Rockmagget 1979 möjligtvis undantaget.)

Hatten av för Walter.

Trevlig lokal var Katalin i Uppsala också. Dit åker jag gärna igen. Man kan ta tåget och så är man liksom omedelbart framme i de gamla lokstallarna.

Birgitta och Mathz var lika nöjda och glada som jag. En mycket bra kväll...

Kort smakprov från kvällen...

I kväll ska jag se Walter,

jag lyssnade in mig hela kvällen i går. Jag ser verkligen fram mot den här konserten. Det är väl W.T och Joe Bonamassa som är mina gitarrgudar just nu och J.B fick jag ju se i Sala för ett par år sedan. Kolla in hemsidan:

Walter Trout

Den humanitära katastrofen på Sri Lanka...

Det verkar inte vara någon hejd på eländet för invånarna på den lilla ön. Tsunami, inbördeskrig, och nu ser det riktigt illa ut när man ser bilderna på tv:n. Usch. Jag lider med dem och undrar hur det är med alla människor jag lärt känna genom åren.

Stryk mot Lettland, Tobias Enström ut med 10 frakturer i ansiktet...

Man kan undra vart det här vm-et ska ta vägen... Det värsta var att det inte ens kändes spännande. Lite för mycket annat att tänka på nu kanske...

I går hade Kulturskolorna i Syd-Närke stor galaföreställning med tema "Film"

Eventet är så stort att det bara kan genomföras varannat år, det handlar om hundratals musiker, små som stora, dramagrupper, allt man kan tänka sig...

Agnes satt med i stora symfoniorkestern, musiken flödade, det var allt från Ring-temat till High School Musical, till Braveheart, till Grease... Superskickligt och proffsigt genomfört, jag var alldeles rörd flera gånger, både under och efter konserten. Tänk vad man kan, om man vill och vågar. Jag bugar mig och bockar för Kulturskolornas kraft. Tänk om jag hade varit med där när jag var liten, då kanske jag varit något mer än en sketen före detta pubtrubadur...

Ylva och Bertil bjöd på mat i går kväll...

Peter och Lena var också där. Vi hade en jättetrevlig kväll. Sällan eller aldrig tidigare har jag bjudits så många såser till grillköttet. Det var som värsta Greken. Typ.

Jaha. Så har man ätit vindruvor för sista gången. Aldrig får man vara riktigt glad.

Kolla här!!!!

Ritva är död

Ritva, min goda vän och förtrogna, min allrakäraste syster, min mest rättframma kritiker och sanningssägare, mitt mest godhjärtade stöd. Hur kan du dö ifrån mig? Vem ska nu ringa mitt i natten och påminna mig om föräldraskapets förpliktelser (men samtidigt tala om för mig att jag är "den bästa pappan"), vem ska nu påminna mig om mitt eget människovärde, vem ska nu kämpa för alla små och svaga människors rättighet att vara människor?

Ritva är den starkaste kvinna jag mött. Jag kommer att sakna henne så oerhört. Jag gör det redan. Jag önskar att den där jävla telefonen skulle ringa upp precis nu och att jag omedelbart skulle få stå till svars inför något hon hört av någon annan, vore det inom privatlivet eller jobbet spelade ingen roll...

För ungefär en vecka sedan vaknade jag mitt i natten. Jag hade drömt en mardröm. Det var Ritva som ringde och sade "nu Håkan, nu är det inte mycket kvar". Jag viftade hela upplevelsen i från mig. Men om det någonsin funnits en människa som lyckats få fram sina meddelanden, alldeles oavsett om det varit telefonavbrott, strokes eller avbrutna internetförbindelser, så är det Ritva. Spöken tror jag inte på, kanske inte liv efter döden heller, men den drömmen kan inte bara ha varit en dröm.

Förlåt mig Ritva för att jag inte tog dig på allvar och ringde upp dig. Jag hade bara så fullt upp med annat just då. Jag tror kanske du kände det också, och förstod...

Kvar i min telefon har jag i alla fall de meddelanden du skickade när du fått svårt att prata. De får bli några tillfällighetsreliker. Så småningom kommer jag inte att behöva dem heller.

Du är i frid nu, men min värld, vår levandes värld, har förändrats. Den har just blivit lite fattigare.

Walter Trout and the Radicals

på Katelin, Uppsala, onsdag 29/4. Det kommer att bli en höjdare. Trout är en riktig bluesman.

Så rätt tänkt, så fel det blev...

Blev uppringd av X strax efter fyra. "H och Tuva vill leka, kan vi ta med oss Tuva hem?"
"Jamen självklart"
"H har innebandyträning först så hon får följa med dit, men sen kör jag dem till Y så de får leka en stund efteråt..."
"Det blir kanonbra då hämtar jag henne där sen då..."

Vid halvsextiden kommer Agnes hemcyklande med Tuva på pakethållaren. Tuva är ilsken som en hel svärm med mexikanska mördarbin. Det gick inte att leka för Y hade planerat annat för sina barn. Tuva hade bara fått sitta och kolla på en astråkig innebandyträning och inte fått ut ett enda dugg gott av det. Hon hatade innebandy, Agnes, mig, X, Y och jordens övriga befolkning...

Tuva är en flicka som pendlar mellan stora känslolägen. När hon är glad så är hon översvallande. När hon är ledsen gråter hon stora tårar. När hon är förbannad bör man passa sig.

Jag kunde ju inget annat säga än att det var tråkigt att kommunikationen mellan X och Y klickat men att det blir så ibland och att det kommer tusen andra tillfällen när man kan leka i stället.

Det gick inte hem. Tuva var som ett åskmoln, bar sig jätteilla åt mot både mig och Agnes, skrek, gapade, svor och levde rövare. Till slut brast tålamodet och jag fick säga "bär du dig åt som en skit mot oss kan du lika gärna gå in på ditt rum och sitta där och sura. Du behöver inte komma ut förrän du är trevlig igen".

Det tog en timme innan hon kom ut men nu är vi sams igen. Nu har jag i alla fall lärt mig att inte tacka ja till hemgång med kompis innan jag kollat med alla inblandade föräldrar. Det är inte värt det.

Ibland blir jag så där professionellt arg...

...jag vet inte om det är nyttigt eller inte, men det är befriande i alla fall, förhoppningsvis kan det också fungera något sedeslärande för den som kommit i vägen för utblåset.

I eftermiddags till exempel, när jag kommit upp till kontoret och de större barnen skulle till att sluta. Hann väl inte mer än sätta mig på stolen innan de kom upp för att hämta jackor och väskor, till en början rätt vänskapligt gruffande men inom en halvminut hade det eskalerat och snart hördes ett "HÅLL KÄFTEN JÄVLA BÖGJÄVEL!!!"

Jag blir så trött, jag kan redan ana vilka grabbar jag ska hitta därutanför, men det får inte hindra mig känner jag. Kliver därför ut och anlägger min skarpaste röst; "Vem var det som just sa "Håll käften jävla bögjävel?"

Tystnaden blir intensiv, fem killar står där och tittar på varandra och ingen vågar peka ut "den skyldige".

"Men kom igen nu då, det var ju bara tio sekunder sedan jag hörde det, det var bara ni som var här och det måste varit någon av er. Vem var det som skrek "Håll käften jävla bögjävel"???"

Åh vad pinsamt det börjar bli. Åh vad man vill därifrån. Åh vad ingen vill säga något.

"Jag blir så trött på det här, om ingen av er vill skvallra på någon annan så hoppas jag att den som var klantig nog att vräka ur sig något sådant kan erkänna det själv, för innan det så kommer ingen av er härifrån, skolbuss eller inte..."

30 sekunder av tystnad innan X tar till orda; "Jag tror kanske... Jag tror kanske att det var jag som sade det..."

"Som sade vaddå?"

"Ja, det där..."

"Du menar "Håll käften jävla bögjävel?.."

"Ja..."

"Vet du vad en bög är?"

"Ja..."

"Det är en kille som är kär i en annan kille, det får man faktiskt vara här i Sverige och i de flesta andra länder i världen, så det är inget du kan använda som skällsord, blir du förbannad så får du hitta på något annat..."

Så pratade vi en stund om det och jag kände att vinkeln ändå blev rätt bra. "Ska du förolämpa någon annan så lär du hitta på något annat än att kalla den för homosexuell, för det är faktiskt inget fel..."

Vi har en lång väg att vandra än, men likabehandlingslagen är inte så tokig, faktiskt...

Hemma i Kumla igen...

Ja vad ska man säga? En del resor ska man bara göra.

Vi ska åka till Skåne i helgen

och hälsa på morfar Bruno en sväng. Det brukar vara trevliga resor, men hur det blir med den här vet jag inte. Hans cancer har blivit mycket sämre. För ett par år sedan tänkte jag inte så mycket på det, men nu har jag verkligen lärt mig att hata den där jävla sjukdomen.

Liten kvällsträff hos Linda igår,

vi beblandade oss med Sydnärkingarna och hade en heltrevlig kväll. Skönt att bara få vara i goda människors sällskap.

Hann med att tillägna mig lite "tysk kultur" i helgen också...

Ja, eller vad man nu ska kalla det. Såg filmen "Der Baader Meinhof Komplex", en riktig historielektion på sitt sätt, den kändes i det närmaste dokumentär i sin kliniskhet, men skickligt utförd och fängslande ändå. 4 handgranater av 5 sisådär...

Läste också ut Bengt Liljegrens Hitler-biografi och fann den intressant. En lättviktare om man jämför med exempelvis Bullocks tegelsten, men icke desto mindre med vissa poänger. Hitlers ondska manifesterades i hans ideologi och i hans gärningar. Den framstår som rätt uppenbar trots att han ges en avdemonifierad kontur i Liljegrens bok.

Det värsta med ledighet är att den går så himla fort över...

Det blev stugan för tredje dagen av fyra möjliga i går och när jag kom hem var jag så trött i både armar och ben att jag först stöp ner i ett skållhett bad, länge låg i det och lät mig värmas likt en annan knäpp-korv och sedan lagom ljusrosa i hyn damp ned på sängen där jag omedelbart somnade i någon slags Michelangelometaforistisk position, med armar och ben snett ut åt sidorna ni vet, eller äh, om ni inte vet, tänk er en korsfäst korv bara...

Vaknade till vid två sedan och då fanns det inget annat att göra än att dricka ett glas juice, borsta tänderna och gå och lägga sig igen...

Men det var i går det, i dag var det dags att gå till jobbet igen. Jessika var tillbaka efter sin föräldraledighet, det piggade omedelbart upp att se hennes glada ansikte.

Aj aj ajaj...

Jag är en 46:årig gubbe inser jag, klarar inte fysisk ansträngning längre... Det värker i både rygg och armar... Vaknade vid nio och körde ut till stugan för att fortsätta den där trädgårdsrensningen från i förrgår, jag körde löv i timmar kan jag säga, oändliga mängder... Och ändå blev jag inte färdig... Nå, det är i alla fall finare nu än det var i förrgår och när jag kommer dit nästa gång blir allt klart hoppas jag.

Torsson skrev en gång en låt som hette "Att kunna men inte vilja"

Här kan ni få höra på "Att vilja men inte kunna". Tack Johan för länken. Jag har ont i mungiporna och öronen än...

Låtskrivarnoja....

Sitter här och lyssnar - för fjärde gången tror jag - på plattan som Johan gav mig, en"ep" - en fyraspårare från "Längtans motell". Johan spelar bas, Kalix har skrivit låtar och sjunger och spelar gitarr, min gamle fritidspedagogutbildare Mattias Thurfjell spelar trummor. Det är uppmuntransvärt och i vissa avseenden skitbra, i vissa andra lite mindre skitbra kanske, men de har i alla fall gjort det. De har brytt sig, de har repat ihop, de har gjort låtar...

Jag tog bara slut. Jag skrev flera hundra låtar under en 15-års-period. Sen blev det inget mer, liksom... En och annan torftig sak när nöden krävt det men inget mer.

Jag blir så förbannad. Vad gjorde jag för att så totalt misslyckas? Tog det slut bara? Eller har jag bara varit lat? Eller tröttnade jag till sist på att aldrig bli bättre än en bra amatör?

Äh, jag ska baske mig sätta mig med den där gitarren igen, det måste gå att göra bra låtar 2009 också. Frågan är bara vem som ska spela dem? Kanske kan skicka en till "Längtans motell"...

Långfredag blev lång-städ-dag...

Ut till stugan for vi och även om det hanns med en hel del studsmatta också så fick vi bort tio kärror gamla löv från trädgården, minst... Allt det som blev eftersatt förra året får nu tas igen, och snyggt ska det baske mig bli.

Bonden Henrys bortttagning av granar är jättefin och sängkläder och annat textilt är redan tidigare hemtaget och tvättat. I dag tog vi med oss massor av glas och porslin hem för ordentlig disk innan sommargästerna (förhoppningsvis) kommer...

Jag skulle nog kunna nöja mig med en "hemmaträdgård", men så länge barnen aktivt vill till Tjugesta så får jag hänga i. (Eller förresten, jag älskar det där stället på sitt sätt, men det får inte bli för mycket jobb bara.) Nå, vi får se.... I dag var Agnes jätteduktig måste jag säga, hon kämpade verkligen med löv-skott-kärrorna...

I går kväll var vi hos Johan & Katarina och familjen

Det var länge sen kände jag, jättetrevligt hade vi det. Ovan synes Tuva värma Jum Jum, en tvättäkta Grand Danois...

Vad sysslolösa barn kan åstadkomma om de får lägga vantarna på kameran...

Örebro vann och Roland stack till Egypten på semester...

...han har ju jobbat hårt med att få upp laget till allsvenskan. Nå, jag ska inte håna vare sig honom eller Örebro hockey idag. Det är bara att säga grattis. Money talks, så är det.

Hockeynyheter från Kumla? Custemo fick gå från tränarjobbet. Annars är allt bara tyst och dött...

Annika Östberg på väg hem,

läser jag på Aftonbladets hemsida. Det är då inte en dag för tidigt...

Skrubbade av altanen ikväll,

plockade fram möblerna och gjorde lite vårfint, åkte till IKEA sedan och köpte några små mattor att lägga på strategiska ställen, Tuva var lycklig som få när hon lyckades få i sig tio köttbullar och nästan all potatis, det slank till och med ner en liten glass efteråt. Så åkte vi hem, jag drack kaffe på altanen och brudarna besteg studsmattan. Där stannade de sedan till mörkret föll. Ingen skrek, ingen grät. Unbeliveable.

Webbradio från Dackehallen lyssnar jag på just nu,

Tingsryd leder med 2 mål mot Örebro efter halva sista perioden, stackars Roland sitter väl och lider alla helvetes kval just nu, är det verkligen så att Fahlanders alla pengar inte räcker till att köpa en allsvensk plats i år heller? Det lärbli en spännande sista omgång...

En riktig latsöndag blev det också...

Flickorna tog med sin gamle far på "monsters vs aliens", jag slumrade mig igenom den men den var lite halvtrevlig som alla pixarfilmer. Så åt vi söndagsstek med god gräddsås a´la Agnes. Hon har talang för matlagning.

Lördagsdag...

...vårsol igen, Agnes kördes bort till heldagsinnebandydag, Tuva och jag har röjt lite ute, misslyckats med att få på kranvattnet utomhus, haft min pappa här för att lösa det, inte heller han lyckades lyckligtvis, då slapp jag höra "det var väl inget".... Det finns inget värre än "vad-var-det-jag-sa-människor"...

Tidernas sämsta hockeylåtar...

Aftonbladet listar värsta hockeylåtarna genom tiderna och jag är ytterst tacksam för att inte vara med...

Vissa saker talar man inte gärna för mycket om...

Med sådana vänner behöver man inga...

...andra vänner...

Det gör man såklart visst det, nu skarvade jag, för riktiga vänner kan man inte få för många av, men ibland får man ändå nöja sig och tänka; "wow, här är människor jag tycker riktigt mycket om, tack gode Gud för dem "...

Tackar alltså för vännerna L och M som förnöjde min tillvaro i kväll. Vi hann med både livet och döden; "tänk vad enklare allting vore i en värld utan statliga och kommunala regler fast vi nu ändå är så solidariska", "kvalitet i demensvård kan vara att låta den som vill städa i nattskjorta och förkläde" och en hel del annat jag nog inte ska nämna här... (Gossip gossip gossip och har vi verkligen klart för oss att R.A har hamnat på G.I-listan och har den där tjejen gift sig med henne och vet vi med säkerhet att SPIJ ska vara på iafm-listan.... Med mera...)

Viktigaste nyheterna för mig i dag:

Lagen om könsneutrala äktenskap röstades igenom i riksdagen. Grattis, säger jag till alla de människor som velat manifestera sin kärlek "på riktigt" men inte känt att de kunnat få det enbart genom partnerregistrering.

Noterade rört att Lärarförbundets gamle Örebroordförande Pell Uno Larsson i dag skrev på NA debatt och berättade om sin kärlek till sin man. För dem blev det inget äktenskap, det hanns inte med, men för många andra kan det nu bli fest i alla fall.

IPRED-lagen börjar gälla. Alltså, uppriktigt, jag är skeptisk. Om land med lag ska byggas så bär också samhället stå för rättsövervakningen. Jag kanske talar i egen sak, för visst har jag laddat ner ett och annat, men jag har också i alla år varit en trogen musikköpare...

Sen var det ju det där med Tolgfors förstås... Såg att "tanten" trodde jag gick på den enkla. Nja, men jag har i alla fall sänt in min ansökan till La legion etrangere. Kan Sten så kan jag.

Sten Tolgfors ska gå med i hemvärnet läser jag i Nerikes Allehanda på morgonen.

Skönt att han tar sitt ansvar för den militära hotbilden. Själv funderar jag allvarligt på att gå med i Främlingslegionen. Sol, bad, äventyr, bättre lön än här hemma...