Tack gode Gud för Bertil!

Jag tror att det är ganska få förunnat att ha vänner som man känt i sisådär 35 år eller mer. Bertil och jag började i Fylsta skola samtidigt. Han kom från Lappland och var smal som en stör och lätt neurotisk, jag var ett litet intelligent fetto som skulle "flyttas upp" en klass. Vi blev bänkkompisar. Det måste ha varit 1971. Han är fortfarande min vän och nu ska vi åka och kolla på golv till nya huset och jag är så jäkla tacksam för att det finns en kille som Bertil som kan följa med och som också vet vad vi ska titta på.