Det känns så orättvist och ledsamt, även om det var väntat. Jag har förlorat en god vän och världen har blivit lite fattigare och torftigare. Vi hann med hur många timslånga samtal som helst under resorna till och från rektorsutbildningen, med Percy var det aldrig svårt att tala, han älskade att diskutera och få formulera sig, det riktigt kluckade i honom när han fick till en lyckad ordvändning. Percy var stor och glad och lite bullrig, men också en lyssnande och varm humanist. Det är precis så jag ska minnas honom, som en mycket varm och levande människa.
The times they are a changing Percy. Nu går inte Rotmosexpressen från torget mer. Du fattas oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar